Under vintern 2004 började vi diskutera var vi skulle förlägga semestern nästa år. Tidigare år hade vi tillbringat i ett regnigt Sverige och det var vi innerligt trötta på. Skulle vi drabbas av regn, ville vi vara någonstans där vi kunde göra seighseeing på platser vi inte varit på tidigare.

England kom på tapeten och dit ville vi gärna. Eftersom två av våra hundar skulle få följa med, började vi att vaccinera dem mot bl a rabies. Jag läste på jordbruksverkets sida hur lång tid innan allt skulle vara klart och tog kontakt med veterinären, som sade att vi skulle hinna få alla sprutor. England har lite annorlunda bestämmelser än andra EU länder, så kolla upp ordentligt innan ni börjar boka camping, färja mm.

Sonen som skulle sluta högstadiet, var eld och lågor. Vi ville så gärna göra något roligt efter all läxläsning inför slutbetyget och innan han började gymnasiet. Sedan var han ganska negativ till att åka bil långa sträckor. Tonåringar kan vara väldigt jobbiga att roa. Men när vi nästan var klara med hundarnas pass, visade det sig att vi aldrig skulle hinna få dem resklara. Katastrof, så vad göra?

Efter långa samtal i hemmet, bestämde sonen att Italien var ett land han ville åka till, även om det var långt så var det dit eller stanna hemma som gällde. Tre veckor ville vi vara ute och började titta på internet efter campingar som tog mot hundar. Vi hittade två stycken som passade och även hade tillräckligt stora platser för vår husvagn. Vi hade nämligen köpt en ny, som var 2,40 m bred och ca 6 m lång med draget.

Alltså bokade vi plats på två olika campingplatser och betalade. Nu kunde vi börja planera för semestern och vad vi skulle ha med oss. Sonen skulle ta med sig en kompis för att ha någon att vara med. Äldsta och tredje hunden skulle min mans föräldrar ta hand om i vårat hus. Till resan ned köpte vi en liten bärbar dvd spelare, så pojkarna skulle ha sysselsättning under resan. Bilen var ny och den blev servad innan avfärd. Vi hade nämligen varit med om en hel del tidigare semestrar, med en bil som havererade. Men det är en annan berättelse.

Med stor bil och husvagn, kände vi oss trygga. Luftkonditionering under resan skulle göra att både hundarna och vi hade det bra. Kvällen innan avresan packade vi in allt i husvagnen. Det var en hel del som skulle med. Förtältet lämnade vi hemma, då vi hade markis med en nyinköpt sida till borde det räcka. Små fläkter till husvagnen, spelkonsol till pojkarna och en liten dammsugare. Eftersom vi skulle stå på el, kunde vi ta med el- drivna maskiner. När vatten var fyllt i husvagnen och allt klart, var det dags att sova så vi var pigga till avresan.

Fortsättning följer….

Sista dagen på semestern vaknade vi ganska tidigt och började dagen med att rasta hundarna. Det kändes lite sorgligt och vemodigt. Efter en god frukost, var det dags att tömma och fylla på tankarna. I vanlig ordning var det kö så vi förberedde allt under tiden vi väntade , för att allt skulle gå fort när det var vår tur. Vi styrde upp på vägen mot Puttgarden och färjan.

Turen var med oss och vi kom med färjan som just hade anlöpt. Alltid lite tråkigt att få vänta och nu ville vi hem så fort som möjligt. Det var smidigt att komma ombord och sedan en stunds väntan innan alla är ombord.

Det gungar sällan då färden går inomskärs, men man känner alltid när man någonstans i mitten av resan som tar ca en halv timme. När man anlöpt går det fort att komma av, när man har husbil eftersom man får stå på nedre däck.

Vägen genom Danmark är ganska tråkig, då den sträcker sig genom ett platt landskap utanför all bebyggelse. Det är sällan vi stannar efter den vägen. Någon gång har vi gjort det, då vi fått stå i färjekön en längre tid, så hundarna kan få en liten rastning. Ju närmare Köpenhamn vi kommer blir det mer att titta på och det tycks som att man kommer fortare fram. Trafiken som var livlig vid färjavgången, glesnar under färden genom landet, men vid närmandet av storstaden tätnar den igen.

Vi brukar svänga ner vid kusten och ta en mindre väg, då den är roligare att åka och man har mer att titta på. Förbi Solrödstrand och sedan upp på motorvägen igen. Vid Kastrup är det livlig trafik och man ser många husbilar och husvagnsekipage på väg söderut.

Då vi susar över Öresundsbron känns det nästan som hemma, eftersom vi bor i södra delen av Sverige. När vi kör åt andra hållet känns det som att nu börjar semestern.

Efter en händelserik semester som skulle tillbringas i Danmark, kom vi hem med upplevelser som vi lever länge på. resan blev ju lite längre än vi tänkt oss och det var vi väldigt glade för. Våra ögon och sinnen hade öppnats för vad husbilslivet egentligen innebar. Men till nästa gång skulle vi köpa en gps så vi slapp leta efter ställplatser.

Håll ögonen öppna för i morgon tänker jag börja berätta om semestern 2005 då vi åkte till Italien. Näst sista året med bil och husvagn, vilket fick oss att börja snegla på husbilar. Följer ni den berättelsen kommer ni att förstå varför. Den var minst sagt händelserik.

Fortsättning i morgon på semester 2005…..