En massmördare som vill bära frack i domstolen och känner att livsgnistan slocknat, vill ha medkänsla. Jag kan inte känna någon och tycker enbart det är bra att han tappat lusten att leva, det är ett bättre straff än vad någon domstol kan ge. Är man så kall att man placerar bomber i byggnader och sedan åker ut till ett läger och kallblodigt mördar ungdomar ska man inte ha någon livsglädje kvar. Det skulle vara skönt att höra att demonerna kom efter honom och att han mår dåligt för det han gjorde, men det är inte därför han mår dåligt. Nej, det är på grund av att han hålls isolerad, vilket jag anser att han ska vara.

En sådan fruktansvärd människa ska inte må bra ihop med andra människor utan sitta och begrunda det han gjort i sin ensamhet. Inte för att jag tror att han är kapabel att ångra sig utan för att han inte förtjänar sällskap. Jag tror ni förstår vem jag syftar på, då jag inte ens vill skriva ut namnet på den avskyvärda personen. Det är massmördaren i Norge jag skriver om.

Han ska vara glad att han är norsk och får tjäna av sitt straff här för i USA hade han med all säkerhet dömts till livstid eller döden. Allt beroende på vilken stat han får sin dom i. Så att han får sitta isolerad är lindrigt tycker jag. Att han sedan vill ha frack i domstolen är en verklig skymf mot de som han dödade så kallblodigt. Jag hoppas att de stoppar det.