Ann-Charlotte Rådend (@berrie69) har delat en twittring med dig: DanielNordstrom: TT Flash: Libyska rebeller har trängt in i Khadaffis högkvarter. De uppges inte möta motstånd. #Libya #Libyen –http://twitter.com/DanielNordstrom/status/106022754486206464
Just nu är det mycket spännande att följa med i nyhetsrapporteringen från Tripoli. Tydligen har rebellerna tagit sig in genom första porten i Ghaddafis läger och jag tror det kan vara endast timmar från att de intagit hela lägret. Men finns han där eller har han gömt sig i tunnlar under staden. Det är ingen som vet förutom hans närmaste och de är nog tillsammans med honom just nu. Rebellerna vill ju naturligtvis ta honom för att kunna triumfera fullständigt och jag tror inte att de ger sig förrens de har hittat åtminstone kroppen av honom.
Tittade precis på ett liveklipp från al Jazeera som är mitt inne i striderna och reportern talade om att det är krypskyttar överallt. Staden är inte säker att ta sig runt i och folket håller sig undan gatorna. För de som är intresserade så har nyhetsbyrån en live app att ladda ned. Annars visar både aftonbladet och expressen live på sin webtidningar.
Jag har en vana att alltid titta på flera olika för att få en så nyanserad bild av en situation som möjligt. Men klart är att rebellerna är mycket nära Ghaddafis näste nu och hans regim är förintad. 42 års skräckvälde går äntligen till sitt slut. Både Norge och Danmark deltar aktivt med insatser, medan Sverige väntar på order från högre ort. Lama, tama Sverige kan tyckas men jag anser att man inte ska kasta in folk hur som helst i blodiga krig. Det kanske ligger i svensken natur att vara försiktig. Jas-planen utför sina spaningsuppdrag som tidigare och den insatsen är mycket värdefull för de övriga enheterna inom nato.
Även om läget är mycket osäkert än idag, så är det av vikt att omvärlden förbereder sig för insatser som den nya regeringen i Libyen behöver. Det kan tyvärr bli inbördeskrig om alla inte kan enas om hur landet ska byggas upp efter Khaddafi. FN kommer att ha en stor roll och man kanske måste ha fredsbevarande styrkor i landet så inte klanerna tar till vapen.
Allt är ju inte över för att rebellerna segrar utan det är då det stora arbetet börjar. Libyen måste få igång infrastrukturen och produktionen så man får in pengar i landet. Folket måste kunna leva normalt och affärerna öppna igen. Detta är något som omvärlden kan hjälpa till med, men man måste lyssna på vad interimregeringen säger.
Men än så länge är det inte över och informationen är knapphändig och förvillande. Hörde på radion idag att svenska journalister ska försöka ta sig in i Libyen idag och fram till Tripoli. Det är farligt men ändå viktigt för att få veta vad som egentligen händer i landet.
Ibland läser man ett inlägg som får en att stanna upp och tänka till. Man gnäller på saker och ting eller sina nära och kära. Tänk ändå vilken ynnest att kunna göra det, att de finns i ens liv. Funderar man någonsin vad man skulle göra om de inte fanns hos oss mer? Mer sällan tror jag. När min mamma dog höll jag hennes hand och kände mig förtröstansfull trots allt. När så vardagen började gå sin gilla gång och något inträffade, kunde jag rusa till telefonen för att ringa mamma och berätta.
Men det gick ju naturligtvis inte och en stor sorg byggde sitt bo inom mig, som fortfarande finns där efter sex år. Precis den känslan får jag när jag läser detta inlägg. Jag vill kunna läsa om fler mammalvadagar, och kommer att sakna det då det inte går längre.
http://paheligmark.wordpress.com/2011/08/22/sa-himla-trott/
