Vi kom ganska tidigt till Calais och tog varsin tur runt med hundarna. Ja mannen tog två och jag en med Nellie. det var mycket folk ute och gick med sina hundar så det blev en bra social träning för vårt lilla nervknippe. Hon är lite nervöst lagd och dessa ensampromenader gör henne gott.

En mycket lång strandpromenad löpte utmed stranden där tyvärr inga hundar fick vara. Men på promenaden fick vi gå och det gjorde vi. Jag gick så långt att mannen trodde att vi rymt men det var så skönt att röra på sig och så mycket vi ville se och lukta på. ja, det var Nellie som luktade inte jag haha.

Efter promenaden satt vi och såg färjorna komma och gå. Många kom i bilar och tittade på husbilarna och färjorna. Det verkade vara ett kvällsnöje att åka ned och köpa glass där vi stod. Vi pratade om när tyskarna stod med starka kikare och spanade mot England på 40-talet. Vi tittade i vår lilla kikare men såg inte land på andra sidan. Det var här tyskarna trodde att invasionen skulle ske. Men där sket dom i det blå skåpet minsann.

Dagen efter skulle vi vidare så vi kojade vid 23.00 efter att ha tittat på fransk tv. Det är faktiskt ganska roligt att se andra länders tv även om man inte förstår alltihop. Vi såg en show som var jättebra. Veronice Sanson var med och henne har jag flera cd skivor av då min franska väninna försett mig med dom. Så nöjda med dagens upplevelse somnade vi i vår franska bädd i husvagnen.