Men idag har jag gjort det och trots att jag vet att jag hade rätt känns det inte roligt. Men en tös på några och tjugo gick långt före mig på en smal stig. I ena handen höll hon två små hundar av typen jackrussel och i den andra en mobiltelefon tryck till örat. Hon var helt absorberad av samtalet och jag hostade lätt så att hon såg att jag kom efter med en stor hund. Var nämligen på min tredje runda med Ronja vår äldsta tös.

Tösen stannade och pratade utan att se vad hundarna gjorde och jag saktade mina steg, så hon skulle kunna plocka upp efter dem ifall de gjorde något . Men hon tittade inte åt hundarna utan skred sakta iväg. När jag kom till stället de stannat på låg en liten hög av färsk spillning. Tråkigt tycker jag då det ofta går skolbarn på den stigen och de ser ju sig inte för. Jag stegade ikapp tösen och sade högt till henne att hon borde plocka upp efter hundarna istället för att babbla i mobilen.

Man kan gott säga att hon tände på alla hundra och började skrika åt mig att det var minsann inte hon utan någon annas hundar. Jag sade att det var purfärskt och att jag sett det hela. Hon hävdade att det inte var hennes hundar och att hon minsann går där varje dag med barnvagn och hundar. Eftersom jag sett henne där förut med det ekipaget sade jag inte mot henne, även om jag tycker att det finns lämpligare ställen att gå med barnvagn än på en smal stig. Fast jag anar varför hon går där. För att inte plocka upp efter hundarna.

Då hundarna skällde och for ut mot Ronja, sade jag åt henne att få tyst på dem. Hon skrek att de hade blivit påhoppade så många gånger av andra hundar och därför betedde sig sådär. Det kan jag köpa att går man ut i flock så blir de tuffa och mopsar sig. Därför går jag med mina en och en så de ska lära sig att ta det lugnt vid hundmöten. Speciellt Nellie har strssat upp sig då vi gått ut med alla tre samtidigt. Hon har blivit lugnare efter mina ensampromenader med henne. Den tiden måste man ta. Det påtalade jag för tösen och tillade att det vore bättre att hon ägnade sig åt hundarna när hon var ute med dem istället för mobilen. Jag fick det vanliga svaret när argumenten tryter: Jävla kärring.  Jaha, sade jag och suckade. Ungdjävel gå hem och läs på lite om hunduppfostran istället. Sedan gick jag.

Mitt svar var väl inte så intelligent heller, men hennes hundar skällde som galningar och jag blev lite stressad av det. Jag borde ju ha pratat ordentligt med henne istället. Men då hon stod med mobilen i handen och hade ett samtal pågång kändes det som att hon ändå inte skulle ha lyssnat på mig.

Möter jag henne eller går ikapp henne fler gånger så ska jag göra det. Var bara tvungen att skriva av mig detta.