Bara tråkigheter

Annonser

Vaknade till att det snöade ute. Visserligen varnade vädernissarna för det igår, men man lever ändå på hoppet att de ska ha fel. Vi hann inte ens stiga ur sängen förrens mobilen ringde. Det var wokpannemannen som inte ville komma idag utan tyckte att det var bättre i morgon. Då fick vi göra en ändring av våra planer. Att vi inte får alla kanaler på tv, spelar mindre roll. Det är jobbigare att behöva planera om dagen.

Mr J skyndade sig att köra och handla. Det var något han skulle göra i morgon. Men som sagt det blev idag istället. Jag höll ställningarna här hemma och när jag läste nyheterna, såg att Lillbabs dött. Min första tanke var att det får hon ju inte, hon har ju alltid funnits så länge jag kommer ihåg. Var tvungen att läsa om artikeln flera gånger. Igår såg jag minnesprogrammet om Jerry Williams och nu detta.

Därför har denna dag blivit väldigt tråkig, trots att det slutade att snöa och snön nästan är borta igen. Jag har två olika ledstjärnor som alltid varit viktiga för mig. Det ena är: ”Våga vinn”. Med mening att aldrig vara rädd för förändringar, utan ge dig hän. Det andra är en sång som hjälpt mig flera gånger då mitt hjärta blivit brutet och jag känt mig sviken av andra människor. Texten kan jag utantill ,sedan jag var liten och sjöng den när jag satt i gungan i lekparken. För full hals vrålade vi barn sången som ekade runt husen. Så Tack Lillbabs för sången och att du en gång gått här på jorden.

 

Tack så mycket

Annonser

Ett ord som inte kan sägas för mycket är: Tack. Att lägga till det lilla ordet efter en mening förändrar allt det du sagt. Om du ber om att få något och säger tack efteråt, visar du uppskattning för att någon annan anstränger sig för din skull. Jag hoppas att jag använder det ordet ofta i min vardag. För även om jag har svårt att be om hjälp, är jag glad när den kommer. Ibland får jag det utan att be om det, andra gånger måste jag be om det. Alla har ju sina begränsningar när det gäller kraft,ork, längd och kunskap. Då måste man få lite hjälp.

Att kunna glädja en annan människa med ett litet ord som inte kostar något att säga, borde vara så enkelt. Men ibland verkar det vara så svårt att lägga till ett tack.

Så nu säger jag: ”Tack, för ordet”.

wpid-IMAG0306.jpg

Det blir tomt nu

Annonser

Jag sörjer en människa som jag aldrig känt eller träffat. Men det är inte så konstigt då hans texter berört mig under väldigt lång tid. Det är jag inte ensam om att tycka. Vi var många som läste hans blogg och led med honom. Åtminstone jag har lärt mig att uppskatta livet mer tack vare Kristian Gidlund. Hans böcker kommer att läsas av en fler nu när han är borta. Han var oerhört duktig på att sätta ord på allt han gick genom. Under den sista tiden var det med bävan jag klickade in på hans blogg och igår stod orden där. Ord som jag visste skulle komma men ändå inte ville läsa. Hans kamp är över och det liv som fanns är på andra sidan. Jag vill tro att han finns där någonstans och har det bra.

Min pappa säger ofta att han inte är rädd för döden. Han är snart 88 år gammal, så han känner att han haft ett fullödigt liv. Kroppen börjar säga ifrån och orken är inte vad den varit. Pappa berättade en gång att han varit på andra sidan och vet att han får det bra där. Han sade det nästan med längtan i rösten. Religiös är han inte och den gud kyrkan predikar om har han aldrig trott på. Men han säger sig veta att livet fortsätter någon annanstans.

Min älskade gudmor fick också magcancer och förloppet var detsamma som för Kristian. Efter operationen kom hon hem och alla trodde att hon skulle klara sig. Men cancern kom tillbaka och sedan följde några år av kamp tills hon inte orkade mer. Denna sjukdom är fruktansvärd och vem som helst kan drabbas.

Därför borde vi uppskatta livet mer och inte gräva ner oss i småsaker som inte betyder något. Jag vill tacka Kristian för att han orkade skriva ned sina tankar så bra. Alla borde köpa den bok han skrev och även den som nu kommer ut postumt efter hans bortgång.

Kristian dina ord kan inte dö. Tack.