En del har beskyllt oss för att inte vara särskilt sociala eller extroverta. För det är tydligen så man ska vara i dagens samhälle. Det har aldrig varit något begär hos mig att hävda mig i olika sammanhang. Jag tycker inte om människor som alltid måste visa hur duktiga och framgångsrika de är. Det kan jag väl få upptäcka själv, då jag anser mig vara såpass intelligent att jag kan det. När någon vill pracka på mig en massa duktighet, backar jag sakta bort från personen i fråga. Tillslut finns knappt ens vänskapen kvar.

Jag och mannen har en stark integritet och inget behov av att synas. Vi håller oss till våra hundar och dem som vi vill umgås med. De gånger vi har behov av att träffa andra, söker vi oss ut. Men oftast har vi inte det behovet.

Jag söker det äkta i människor och tyvärr hittar jag inte det alltför ofta. Men varje gång jag gör det, blir jag så glad. Det finns hopp om mänskligheten.

Livet vi lever här på jorden är så kort, jämfört med den tid vi inte är här.