Vi har en ny månad som ska vara en vintermånad, men ännu har vi inte ens haft en frostnatt i skåne. Idag har vi sol och blå himmel +12, så vintern känns väldigt långt borta. Steg upp halv åtta idag och tog ut hundarna på morgonpromenad. Det tar ju lite längre tid när jag måste gå två gånger, men det fungerar bra ändå. En del tvätt måste tas om hand och hundarna mår bra av att jag kör de vanliga rutinerna. Unkas deppar men jag hoppas att han snart får bli glad. Han är mest känslig av våra hundar och älskar husse.

Kuma verkar vilja få honom på glad och vill gärna vara nära honom. Mannen ringde och berättade att 13.45 blir det gastroskopi för honom. Tråkigt att det blir så sent idag. Inte roligt att bara ligga och vänta. Jag hoppas verkligen att han får komma hem i eftermiddag och pojken är beredd på att åka och hämta honom. Det är så oerhört tomt utan mannen. Har inte tänkt på att vi pratar så mycket med varandra varje dag, även om han är på jobb om dagarna. Jag saknar våra samtal, att kunna röra vid honom och höra honom andas bredvid mig om natten. Vi har älskat varandra i fjorton år och varit gifta i tolv, men kärleken blir bara starkare hela tiden. Det är väl så när man lever med en människa som accepterar en precis som den man är.