Etikettarkiv: ledsen

En sorgens dag

Publicerat av
13
Annonser

Unkas har under de senaste dagarna blivit så svullen i magen och börjat matvägra. Han har plötsligt fått svårt att hoppa upp på sängarna och att fokusera blicken.

Han har tappat i vikt och blivit rent mager. Igår morse åt han en del och jag blev så glad. Men sedan var han som avdomnad resten av dagen.

I morse ville han inte dricka vatten. När Mr J tog ut honom så strupplade han på trappan. Sedan lade han sig på gatan. Då bestämde vi oss för att köra till vår veterinär i Bezieres. De skulle ha öppet idag och därför packade vi ihop. Jag fick upp Unkas på en säng och där satt jag med honom hela vägen in.

Veterinären skulle ta prover på honom och vi skulle komma tillbaka vid fyra. Cancer ekade det i huvudet på mig. Det visade sig vara precis det och i gallblåsan. Två stora knölar, varav en spruckit och nu hade Unkas blod i hela magen.

Tio och ett halvt år fick vi äran att ha denna underbara hund i vårat liv. Nu är saknaden enorm. Jag har gråtit och gråtit.

Sista fotot på Unkas tog jag denna morgon och redan då kände jag att det var hans sista dag.

Vila i frid älskade Unkas och tack för att vi fick ha dig hos oss.

Trädet skiftar färg

Publicerat av
1
Annonser

Igår var blommorna på trädet i trädgården vita och idag har de skiftat över till rosa. Första juni och första sommarmånaden börjar. Känns lika skakig som maj började. Men jag hoppas värmen kommer tillbaka snart. Ska plantera sista rosen idag, då blåsten har avtagit en hel del. Gårdagen var jobbig med den hårda vind som var. Jag fick gå två gånger till affären då jag glömde en sak. Glad att jag orkade och att min fot och ben höll så bra.

Känner mig lite ledsen idag. Tyvärr, råkade jag titta på en sida med omplaceringshundar och startade en konversation med de som hade hand om hunden. Hur fin som helst och på något sätt lyckades jag övertala mannen om att vi kanske skulle köpa hunden. Men igår vaknade jag och förstod att det inte var dags för oss att ta in en ny hund just nu. Absolut inte hundens fel, utan mitt fel som startat det hela. Mannen blev lite besviken och det förstår jag. Jag vet bara att vi måste vänta för att verkligen kunna ge en ny hund tiden och tryggheten. Med semester och vår rörlighet under den känns det inte rätt mot våra pojkar eller en ny hund. Kan ju inte begära att de ska hålla hunden tills augusti, men om den är kvar då är det meningen att vi ska ha den.

Vet nu att det är Nellie jag saknar och att jag inte kommit över henne. Därför började titta på omplaceringar, trots att vi bestämt att inte ta in en tredje hund just nu. När så husbilen måste fixas och vi inte kunde köra och titta på hunden denna helg, kändes det som att jag måste tänka efter mer. Man får inte vara självisk när det gäller djur, utan tänka på deras bästa. Men till hösten ska vi försöka hitta en ny tös. Tills dess får grabbarna klara sig med varandra.

Vår väder idag 

Publicerat av
Svara
Annonser

Allt började så bra, men så fick jag det tråkiga meddelandet att min gudfar somnat in. Visserligen var han 99 år, men han har ju alltid funnits där. Nu hoppas jag att han är tillsammans med min älskade gudmor som jag saknar oerhört. 

Det var inte roligt att behöva berätta för min pappa att hans storebror är död. Nu har alla hans syskon dött och han är ensam kvar. Vi pratade länge om det och han berättade minnen från sin barndom. De var riktigt nära alla fyra syskon då de mist sin mor tidigt i cancer. Pappa var tonåring och den enda av syskonen som bodde hemma då. En förlust som alltid präglat honom. 

Jag är glad att finnas där för pappa nu och vi ska ha många fina stunder tillsammans. 

Gråt

Publicerat av
Svara
Annonser

Jag gråter ibland, men inte för att jag är ledsen. Oftast kommer tårarna när jag blir rörd av något som sker. Det kan vara musik eller en händelse som jag ser på tv. Men jag gråter sällan när jag är ledsen. Inte ens när min mamma dog, grät jag. Min förklaring har alltid varit att jag var tvungen att vara stark för att hjälpa pappa. Det var så mycket att ordna med och vardagen hade sina måsten. Efter det har vi fått släppa taget om fyra älskade hundar och jag har inte gråtit då heller. Trots att jag varit ledsen så det gjort ont i mig, har tårarna inte kommit. Har funderat på om jag är konstig på något sätt.

En morgon kom jag på att jag vet när jag slutade gråta. Det var när min första bordercollie Ragnar blev påkörd och dog. Jag såg hur han flög i luften och rusade fram för att hålla om honom. Han var i chock och de människor som var med rusade runt som sjuka hönor. Jag placerade en av dem vid Ragnar och sade till honom att värma hunden. Sedan rusade jag hem efter bilnyckeln och körde bilen till platsen. Vi lyfte in Ragnar i den och jag körde till Blå Stjärnan. Efter en evighets väntan då veterinären tog han om honom och han fick vård, kom beskedet att han levde och låg under värmelampa. Jag gick in till honom, men tordes knappt röra vid honom då han hade fruktansvärt ont. Med min hand vid hans huvud sade jag till honom att vad som än händer kommer jag alltid att älska honom. Det var ju han och jag som levde tillsammans. När jag gick vände jag mig om och Ragnar tittade på mig med ögon som sade att han älskade mig också. De ögonen kommer jag aldrig att glömma.

Hemma satte jag igång med att diska efter den middag vi ätit. Då ringde telefonen och Ragnar hade avlidit av de skador han fått. Tror jag hamnade i ett chocktillstånd för jag kommer inte ihåg så mycket mer av den kvällen. Jag skrek rakt ut och satte mig på köksgolvet. Där satt jag nog rätt länge utan att säga ett ljud. Sedan grät jag i tre dagar. Efter den gången har jag inte gråtit när jag varit ledsen. Vilket känns konstigt ibland. Jag saknar min mamma oerhört mycket, inuti gråter jag ibland men tårarna uteblir. Smärtan finns inuti mig och tårarna med.

Kan en döende hund titta på mig med ögon som lyser av kärlek, ska mitt liv innehålla just det. Det jag hedrar de som inte finns på jorden mer med, är att aldrig glömma det fina de gett mig. Därför känns det inte så konstigt längre att jag inte gråter av ledsnad.

Ledsen idag

Publicerat av
Svara
Annonser

Har läst om hur många vargar de skjutit i bl a värmland och blir bara ledsnare och ledsnare av det. De ska utrota hela revir och var djäkligt snabba att börja göra det. Måntro att järgardjävlarna varit ute och spårat då de fått besked från lobbyisterna att det blir jakt tillslut. Nu funderar jag på om man kan anmäla Sverige och dess regering till EU och åtminstone låta dem böta rejält för sin slakt. Jag mår illa av alla dessa som vältrar sig i antal dödade och visar upp alla lik de tagit. De är inte ett dugg bättre än dessa terrorister som härjar i Europa just nu. Lika blodtörstiga och mordiska. Det vänder sig i magen när jag tänker på att de kan med att mörda dessa djur.

Men de skryter ju om hur de skjuter älgar som är så vackra. Om de lät bli att skjuta dem så kunde kanske vargarna få äta sitt kött och den naturliga gallringen sköta sig självt. Vi behöver inga jägare idag. Att döda för sitt nöjes skull är att mörda. Avskyvärt är det och jag ska göra allt för att det stoppas, räkna med det. Karma, tänk på det ni jägare. Hoppas någon björn kommer och slår ned er allihop.

November och måndag

Publicerat av
Svara
Annonser

Vi har en ny månad som ska vara en vintermånad, men ännu har vi inte ens haft en frostnatt i skåne. Idag har vi sol och blå himmel +12, så vintern känns väldigt långt borta. Steg upp halv åtta idag och tog ut hundarna på morgonpromenad. Det tar ju lite längre tid när jag måste gå två gånger, men det fungerar bra ändå. En del tvätt måste tas om hand och hundarna mår bra av att jag kör de vanliga rutinerna. Unkas deppar men jag hoppas att han snart får bli glad. Han är mest känslig av våra hundar och älskar husse.

Kuma verkar vilja få honom på glad och vill gärna vara nära honom. Mannen ringde och berättade att 13.45 blir det gastroskopi för honom. Tråkigt att det blir så sent idag. Inte roligt att bara ligga och vänta. Jag hoppas verkligen att han får komma hem i eftermiddag och pojken är beredd på att åka och hämta honom. Det är så oerhört tomt utan mannen. Har inte tänkt på att vi pratar så mycket med varandra varje dag, även om han är på jobb om dagarna. Jag saknar våra samtal, att kunna röra vid honom och höra honom andas bredvid mig om natten. Vi har älskat varandra i fjorton år och varit gifta i tolv, men kärleken blir bara starkare hela tiden. Det är väl så när man lever med en människa som accepterar en precis som den man är.

Värmen kom

Publicerat av
Svara
Annonser

En underbar sommardag fick vi idag och tungorna hänger som slipsar på hundarna. Tror de blev helt nöjda med promenaderna idag och nu ligger de i skuggan ute i trädgården. Gräset svalkar lite.

Men jag blev ledsen när jag kom hem med Unkas. Boet som duvan legat i verkade helt tomt och det låg lite dun på uppfarten. Jag tog en stege och det var alldeles tomt i boet. Senast igår låg där två duniga tennisbollar när mannen tittade. Tråkigt att någon katt tagit dem eller kanske en skata. Det fanns inte något annat spår av dem än lite dun. Trodde att de skulle få vara ifred denna gång, men naturen är fruktansvärt grym. Jag vet inte om duvor föder fler än en kull per år, men hoppas på det så att de får en ny chans. Fast hit kommer de nog inte i första taget.

Har ni fått skatteåterbäringen ännu? Jag har inte fått det, men mannen har. Kollar varje dag för att se om pengarna är där. Skulle behöva lite tillskott just nu när alla räkningar är betalda.

Dags för mig att ge mig ut och titta till hundarna och svalka mig i skuggan med ett glas isvatten.

Avslutat mammas dagbok

Publicerat av
Svara
Annonser

Idag har jag läst klart mammas sista dagbok. De sista 6 månderna i hennes liv finns att läsa där. När jag ser handstilen märks det att hon inte var frisk. Hon hade alltid en vacker handstil och skrev oftast skrivstil tidigare. I denna dagbok är bokstäverna spretiga och ojämna. Hon upprepar sig och har svårt att få något sammanhang i sina meningar. Ofta beskriver hon sig som håglös och har svårt att ta sig för något om dagarna. Hon verkar inte se att jag tar kontakt flera gånger i veckan och ofta tittar in till dem när de flyttat ned hit. Hon verkar så ledsen hela tiden och har underliga drömmar nästan varje natt. Något hon inte pratade särskilt mycket om, varken med mig eller pappa. Orken att söka läkare eller be om hjälp fanns inte hos henne och jag blir så ledsen att hon inte gjorde det. Men jag känner att hon var rädd att hamna på sjukhus om hon gjorde det. Men jag är ändå glad att jag äntligen läst dessa rader och fått bekräftat det jag trott sedan hennes död.

Det som gör mig väldigt ledsen är att veckan innan de flyttade hit, blev de bjudna hem till äldsta barnbarnet för första gången. De hade bott i sitt hus i fyra år och hade fått sitt första barn, men varken hälsat på eller bett dem komma på besök. Ändå bodde de i samma lilla samhälle uppe i dalarna. På den tiden hade mina föräldrar bil och kunde mycket väl ta sig hem till dem. Den enda som hälsade på dem någon gång var det yngsta barnbarnet och min systers man. Min syster var aldrig hem till dem eller ringde när de flyttade ned hit till skåne. De bodde några hundra meter från varandra. Men hon ringer aldrig till pappa nu heller, utan det är hennes man som gör det.

Jag har en väldigt konstig nära släkt och förstår inte hur min syster fungerar eller tänker. Efter mammas begravning, då hon inte ens köpt blommor, har jag ingen kontakt med henne. När man känner att någon är elak och bara vill ha saker från en, avstår jag från att ta kontakt. Jag är inte bitter men väldigt ledsen å min mammas vägnar för att hennes dotter vände henne ryggen. Sår som har svårt att läka och jag lärt mig leva med.

När jag nu läst dagboken, är jag ännu gladare för att jag fick sitta vid hennes bädd och säga allt jag ville säga, innan hon dog. Jag hade hennes smala, tunna hand i min och släppte den först när den blev helt slapp. Det ger mig en sinnesro jag aldrig skulle ha haft om jag inte fått göra det. Jag vet att hon hörde mig och förstod det jag sade, för hon rörde sina ögonlock till svar. Hon ville inte dö, men orkade inte leva. Jag blev inte arg som pappa trodde att jag skulle bli när jag läste dagboken, utan älskar henne bara ännu mer.

Det är så tragiskt

Publicerat av
Svara
Annonser

Cancer är en riktigt djävlig sjukdom. Varje gång man läser om någon eller någons blogg, som drabbas av detta blir man så ledsen. Jag vill blåsa bort svulsten och göra den drabbade frisk igen. För ett halvt år sedan följde jag en blogg, där en ung kvinna drabbats och hennes kamp för att få uppleva sin dotters 5-årsdag. Hon lyckades med det för att någon vecka senare somna in. Bloggen skrev hon till sin dotter, så att hon senare kan läsa den och lära känna sin mamma. För att hon ska förstå hur mycket hennes mamma älskade henne.

Nu har jag via mymlan börjat läsa om Kristian som fått återfall i sin sjukdom. Han skriver så fint och det är så hemskt att denna talang kommer att gå förlorad. Det jag läste idag känns verkligen i hjärtat. Läs själva, så förstår ni vad jag menar.

http://mymlanthereal.wordpress.com/2012/09/04/kristian-budbararen/