Phu, pust, pust

Annonser

Klockan är strax efter halv sex på kvällen och äntligen sitter jag ned. Har varit i farten sedan halv två idag och äntligen kan jag pusta ut. Höll på att bli galen i affären. Vår ica är en liten affär med tränga gångar och när det blir mycket folk, är det outhärdligt att vara där. Jag brukar ha tur då många är på arbetet precis när jag handlar åt pappa. Idag hade tydligen halva byn slutat tidigare och hämtat sina ungar i förskolan. Dessa släpades med till vår lilla affär. Mammor med x antal ungar i släp fick för sig att de skulle ha en pratstund i de trånga gångarna.

Jag stod vid kryddhyllorna och letade efter bikarbonat. Något jag inte köper ofta och därför inte har en aning om hur förpackningen ser ut. Tre till fyra ungar sprang framför hyllorna hela tiden tills jag helt resolut ställde mig i vägen för dem. En av dem sprang till sin mamma och skvallrade att tanten stod i vägen för hans lek. Han ville väl att hon skulle säga till mig att akta på mig så han kunde få leka. En äldre dam kom bredvid mig och sade högt:”kan jag stå här, för jag är rädd att ungarna knuffar omkull mig?”. Mamman hörde det och äntligen noterade hon vad hennes ungar höll på med.

Det var lång kö vid paket/utlämningen/inlämningen och jag blev så varm av att stå där och vänta. Gissa om jag var glad att komma därifrån?

Nu är pappa omskött och mår bra, hundarna har fått sin mat och jag får sitta ned en stund. Fredagskvällen kan börja och nu blir det avkoppling.

28e oktober 2014 011Vi fick soliga promenader idag och det var så skönt. Men när jag lämnade pappa störtregnade det och nu håller vi oss inomhus. Fotot är någon månad gammalt, men det är lika grönt ute nu också. Kanske lite färre gröna blad på träden, men gräset är grönt och flyttfåglarna har kommit tillbaka. Såg flera flockar flyga in över skåne idag. Med +8 och sol så känns vintern väldigt långt borta.

 

Fredagens agenda

Annonser

Mina två första måsten är avklarade. Disken diskad och paket inslagna för att skickas iväg. Känns bra och nu ska jag bara planera resten av dagen. Först ska hundarna få sina promenader i förhoppningsvis ett torrt väder. Just nu ser det inte så lovande ut. Sedan blir det inköp till pappa, duschning och lite rakning. Byte av sängkläder och sedan är det mörkt ute.

Fredagarna går i en rasande fart för mig. När jag kommer hem får jag en liten stund då jag sitter ned och summerar dagen vid datan i biblioteket. Sedan ska hundarna ha sin middag och rastning i trädgården. Disken plockas in i skåpen och lådorna. En timme och sedan kommer mannen hem och det är kväll.

Kanske inte den mest spännande dag att läsa om, men den är min och jag vill ha det så. Jag får ta hand om dem jag älskar mest i hela världen. De visar sin uppskattning och blir glada av min omsorg. Allt kostar bara tid och den ger jag dem gärna.

Jular att minnas

Annonser

Nyss hemkommen efter ett par regniga promenader runt byn, undrar man om det ska fortsätta såhär resten av vintern. Bara att skala av sig alla kläder och hänga in i torkskåpet, torka hundarna med varma handdukar och klä på sig torra kläder.

Men vi har haft milda julaftnar förr, som 1977 då det uppmättes +13,7 grader i Simrishamn. Vi har även haft gröna jular förr 1970 och 2006 var det faktiskt barmark i nästan hela Sverige. Julen 2012 var den snörikaste julen på 100 år och varken Härnösand eller Stockholm har haft så mycket snö sedan 1915.

Vitaste julen var 2010 med minst en decimeter snö vid samtliga mätstationer. Andra snörika år var 1955 och 1981. Kallast var det i mellersta Sverige 1876 då Stockholm hade -22,5, Falun -34 och Östersund -37 grader.

Annandag jul 2011 drabbades Sverige av stormen Dagmar, och julen 1902 av en av de svåraste stormar vi någonsin haft.

Nu funderar jag på hur vi kommer att minnas denna jul när det gäller vädret? Blir det en av de mildaste, snöfattigaste eller blåsigaste? Just nu känns det som att vi här i skåne kommer att minnas den som den regnigaste på länge.

Sandlåda

Annonser

Såg riksdagsledamöter som var så barnsliga i tv igår. Ett nytt parti får så mycket röster av svenska folket att de kräver vissa poster i riksdagen. Inget konstigt med det. Partiet i fråga anses vara rasistiskt när de yttrar sig om invandring och vill ha begränsningar. Heller inget konstigt. De övriga partierna vägrar att diskutera med detta parti. Vilket får stå för dem. Det är situationen vi har i vår riksdag just nu.

Jag tyckte att det var barnsligt när en vänsterpartist dök upp på första riksdagsmötet efter valet med en t-shirt, som häcklade ett parti. När så riksdagens tredje talman yttrar sig om samer och judar, tyckte även jag att det var lite magstarkt. Partiet försökte förklara vad man menade. Men det viktigaste är ju hur andra uppfattar vad man säger. Nåväl, det är ju vi väljare som får avgöra hur vi uppfattar vad som sägs.

Nu verkar det som att både vänsterpartiet och miljöpartiet vill dra ned riksdagens debatter till sandlådenivå. De ledamöter som ställde sig i talarstolen och först sade att:”du är inte min talman”, pratade samiska och shalomade. Jag trodde inte mina öron. Snart tar de väl till nävarna också. Då är det bara att köra dit sand så de får sin sandlåda.

Varför är det så svårt att behandla det hela som vuxna människor? Förstår de inte att de vänder väljarna mot sig själva och till just sverigedemokraterna? Jag har lärt mig att ta ett djupt andetag och sedan ignorera idiotiska påståenden. Gå vidare och prata om viktigare saker än att hålla på med sandlådemetoder.

I mina och säkert flera andras ögon sjönk dessa riksdagsledamöter i aktning. Hoppas bara inte fler följer i deras fotspår. Min röst kommer aldrig dessa två partier få.

Jag säger båttom is nådd.

Tror knappt att det är sant

Annonser

Pappa och jag har vunnit på v75!!! Inte så mycket men vi får ändå ut ca 4000:- var. Tack, tomten för den julklappen alla pengar är alltid välkomna. Jag som aldrig vinner på lotteri eller tips, har vunnit. Gissa om jag är glad? Ett löjligt leende sitter i mitt ansikte just nu.

Inget regn idag heller och det är ju nästan som att vinna på lotto. Var precis hem till pappa och tittade på hans rullstol. En sprillans ny har han fått och nu står den ihopfälld i hallen. Han har till och med provåkt i den inne. Det tyder på att han är ganska glad att ha den. Som jag har tjatat på honom i snart två år. När jag frågade om vi skulle gå till minneslunden på julafton sken han upp. Han har nog saknat att gå dit. Nu kan vi gå dit precis när han helst vill göra det. Han har nog insett vilken frihet detta ger honom. Att få följa med till affären och handla när han vill och se lite folk. Jag ska ta med en rutig pläd som han kan ha på benen när det är kallt ute.

För mig är det dags att ge mina älskade hundar mat.

Det blir inte ben idag utan torrfoder och lite grönsaker.

Saknadens svallvågor

Annonser

Ibland sköljer vågor av saknad över mig. Mamma som så hastigt togs bort från mig, precis när jag skulle ge henne det liv hon längtade efter. Min bästa vän som aldrig svek när det gällde. Så många kvällar vi suttit och pratat när jag kom hem och sedan i telefon när jag bodde långt bort. Fortfarande kan jag tänka att det måste jag berätta för mamma och minns att det inte går. Men jag pratar med henne och hoppas att hon kan höra mig där hon är nu. Man vet ju aldrig eller hur?

Jag saknar min gudmor Britta som hade en så varm och god famn. Jag satt alltid i hennes knä som kändes som min trygghet. Hon som jag bodde hos som lite bäbis. Min extramamma som alltid skulle finns där. När hon låg i Uppsala efter att ha opererat och strålat cancern, var jag hos henne varje kväll. Vi skrattade och pratade om allt.

Alla de hundar jag fått förmånen att ha som vänner. Snuff som av en händelse hamnade hos oss. Han skulle egentligen till någon annan, men jag ville inte släppa iväg honom. Hur skulle jag kunna låta honom försvinna när han kröp upp i mitt knä där jag satt på golvet, och somnade. Adde som var ett energiknippe. Han dansade runt på bakbenen och satt på stolen i hallen när jag kom hem från skolan. Mitt lilla svarta troll. Ragnar som var så klok. Han blev min allra bästa vän när jag blev lämnad. Det var som att han kunde läsa mina tankar. Berrie som blev min tröstehund. Vi var alltid tillsammans och jag var så glad att kunna ge honom en trädgård och landet. Vi gick långa turer utanför byn och han älskade det. Annie som kom in i mitt liv tillsammans med mannen. Hon blev en älskad storasyster till Berrie, som avgudade henne. Hon låg på rygg i gräset och tittade på molnen, när Berrie sprang efter sin frisby. Ronja som mannen bestämde att vi skulle ha utan att ens ha sett en bild av henne. Den kloka systern som fick Annie att vilja leva fyra år till. Som tyst gick in och ut ur rummen. Hennes ögon såg allt och var så talande att man visste direkt vad hon ville.

De släktingar jag knappt lärt känna eller som försvann till andra sidan innan jag föddes, farfar,farmor, mormor och morfar. Jag saknar er alla.