Är det utrotning som pågår?
Djur skjuts, kvinnor skjuts, ungdomar skjuts.
Våra politiker säger inte mycket och gör ingenting.
Gamla människor som betalat hög skatt går in i fattigdom när de inte orkar jobba längre.
Vården fungerar inte längre.
Var ska det sluta?
Jag vill inte ha det så här mer.
Klockan är strax efter halv sex på kvällen och äntligen sitter jag ned. Har varit i farten sedan halv två idag och äntligen kan jag pusta ut. Höll på att bli galen i affären. Vår ica är en liten affär med tränga gångar och när det blir mycket folk, är det outhärdligt att vara där. Jag brukar ha tur då många är på arbetet precis när jag handlar åt pappa. Idag hade tydligen halva byn slutat tidigare och hämtat sina ungar i förskolan. Dessa släpades med till vår lilla affär. Mammor med x antal ungar i släp fick för sig att de skulle ha en pratstund i de trånga gångarna.
Jag stod vid kryddhyllorna och letade efter bikarbonat. Något jag inte köper ofta och därför inte har en aning om hur förpackningen ser ut. Tre till fyra ungar sprang framför hyllorna hela tiden tills jag helt resolut ställde mig i vägen för dem. En av dem sprang till sin mamma och skvallrade att tanten stod i vägen för hans lek. Han ville väl att hon skulle säga till mig att akta på mig så han kunde få leka. En äldre dam kom bredvid mig och sade högt:”kan jag stå här, för jag är rädd att ungarna knuffar omkull mig?”. Mamman hörde det och äntligen noterade hon vad hennes ungar höll på med.
Det var lång kö vid paket/utlämningen/inlämningen och jag blev så varm av att stå där och vänta. Gissa om jag var glad att komma därifrån?
Nu är pappa omskött och mår bra, hundarna har fått sin mat och jag får sitta ned en stund. Fredagskvällen kan börja och nu blir det avkoppling.
Blev oerhört häpen när jag hörde nyheterna idag, att det var bättre att bli äldre i storstaden än på landet. Beror det på att det är bättre att leva i ett samhälle som inte har tålamod med äldre och där man andas in avgaser hela tiden? En stad där inte många äldre vågar sig ut efter att det blivit mörkt på eftermiddagarna, där man är orolig för att bli rånad när man ska hämta ut sina pengar på bankomaten är i mitt tycke inte bättre än att bo på landet. Jag flyttade från storstaden eftersom det kändes väldigt otryggt att gå ut med min hund efter arbetet. När jag blivit jagad av ett gäng invandrare och hotad av skinheads, tog jag mitt bohag och flyttade.
Undrar vad de baserar sina forskningsresultat på egentligen? Sedan jag flyttade ut på landet har jag aldrig blivit hotad av någon eller känt mig otrygg när jag gått ut med mina hundar. Här kan inte en människa ligga död i en lägenhet i flera månader utan att någon reagerar. Ingen gammal människa behöver vara orolig för att bli rånad när de går till affären.
Forskarna påstod att äldre människor i städerna håller sig mer allerta och pigga. Tacka fan för det, när de måste springa över gatorna för att slippa bli påkörda. En del tränar väl också för att kunna slå en eventuell rånare i skallen med väskan. Här på landet behöver man inte träna för sådant. Under mina promenader med hundarna möter jag varje dag flera äldre som är ute och går. Här kan vi se vilda djur och höra fåglarna, vilket man sällan ser i städerna.
Nej, jag tror inte på dessa forskningsresultat. De verkar lika löjliga som de att man får cancer av att borsta tänderna med tandkräm. Undrar varför så många äldre söker sig till mindre städer och byar när de blir äldre? Månne det vara för att de inte vill bli så gamla? Konstigt för i vår by har vi många som är långt över åttio år gamla. Min pappa blir förresten snart åttionio. Forskarna påstod också att äldre i städerna klarar sig själva längre. Det kanske beror på att de inte får någon hjälp? På landet hjälper vi varandra och det kanske är en nackdel i forskarnas ögon.
Flera gånger när jag varit med om något tänker jag att tänk om jag gjort annorlunda eller sagt annorlunda. Hur hade det blivit då? Även yrkesvalen och alla flyttar jag gjort, tänker jag ibland att mitt liva hade varit helt annorlunda om jag valt något annat. Jag vet inte om jag ångrar mig, men jag hade gärna gjort om allt med andra val. Då skulle jag även ha den mognad och kunskap jag nu har. Jag vill absolut inte vara av med den erfarenhet jag har idag och den skulle fått mig att tänka mer noga vilka val jag skulle göra. Därför är jag mer långsam i mina val jag gör idag, eftersom jag inte får chansen att göra om dem. Kanske det som alla unga blir så otåliga över? Jag vet att jag ofta har suckat över äldre människor som inte verkat kunna välja. Idag gör jag inte det utan tar ett djupt andetag och sväljer ned otåligheten.
Men visst är det roligt att tänka att om……
Om jag satsat på journalistiken var hade jag arbetat idag? Hade jag redan skrivit alla mina böcker jag har i huvudet? Kanske kanske inte. Men om jag blivit skådespelerska då? Vilka scener hade jag då stått på? Eller skulle jag valt att arbeta med djur istället? Startat eget i någon form? Med all säkerhet hade jag nog tillslut hamnat här nere i skåne tillslut. Om inte annat så för att jag alltid varit nyfiken på nya platser och saker. Nu ska jag göra nya val och skyndar inte på att komma till beslut. Min regel har blivit en sak i taget.
Dagens arbete nästan gjort och nu ska jag ta en paus, för att ta mig ut i höstvädret. Det regnar inte, men blåser ganska hårt hör jag. Bara på med varma höstjackan och kängorna. Är lite trött i huvudet just nu då jag kört på i snabb takt. Dataprogrammet fungerade inte hela dagen igår, så jag hade en hel del att göra idag. Hundarna sover som stockar och kommer säkert inte bli alltför förtjusta i vädret. Jag blir lite vemodig av vädret, men det ska bli sol i morgon och det ser jag fram mot.
Beskeden från den nya regeringen duggar tätt nu och en del blir jag riktigt konfunderad över. Tidigare regering uttalade sig om att vi säkert måste räkna med att arbeta efter pensionsåldern. En del pensionärer blev säkert glada och tänkte att de skulle få arbeta kvar på sin arbetsplats. Men nuvarande regering tänker ta bort skattereduktionen för de som fyllt sextiofem år. Man behöver inte vara överintelligent för att inse vilka som får gå vid neddragningar. Vilken arbetsgivare vill behålla någon som kanske snart ändå måste sluta av olika skäl? Då satsar man istället på någon som är yngre. Tråkigt för alla äldre som inte vill gå i pension och de som blir friställda vid neddragningar. Det betyder att om man är över femtio, så är chansen att få ett nytt arbete ännu mer osannolik än tidigare.
I dagens samhälle är det skit att vara för ung utan arbetslivserfarenhet eller för gammal för att det ska vara tillräckligt lönsamt att anställa. Kanske ska vi samlas allihop och mata duvorna i parken?
Efter en rätt kort biltur är vi hemma igen och nu är alla blommor vattnade, både inne och ute. Knappt ett moln på himlen och mannen kör gräsklipparen. Jag satt ute på bänken en stund och drack en kall öl. Men sedan var det dags för hundarnas mat och nu ska det arbetas en stund hade jag tänkt. Men bara en liten stund eftersom det ändå är söndag fortfarande.
Fick se en bild på facebook från Kina och jag ville bara gråta. Man hade flått hundar levande och de var blodiga och vissa kevde fortfarande. Kan inte förstå att människor kan vara så grymma mot andra levande varelser. Om de nu vill ha skinnet och äta köttet, borde det ändå vara mer humant att bara skjuta djuren och sedan flå dem. Det riktigt kryper i mig av ilska och vanmakt när jag läser om hur vi människor beter oss.
I Trelleborg hade några ungdomar med huvor gjort en mur av däck,sopcontainrar och annat. De tände på alltihop och kastade sten på polisen, utan någon som helst orsak. I Helsingborg går det runt ungdomar och rycker guldkedjor av äldre och handikappade människor. Ungdomar som sökt asyl i vårat land och som vi ska ta hand om. Säkert inte deras idé från början. Någon har lejt dem till detta och de ser det bara som ett sätt att tjäna pengar.
Ibland känner jag starkt för att emigrera till någon liten ö, där pengar inte existerar. Där människor fortfarande kan skilja på mitt och ditt och tar hand om sina djur. Tror de är bra mycket lyckligare än vi, med våra datorer,ipad,ipod och mobiler. Där man dödar för att äta och aldrig bara för att det är en sport eller roligt att plåga en levande varelse. När man blir gammal högaktar alla yngre en för ens visdom och tar hand om de äldre.
Efter storhandlingen i närbutiken, inlämning av alla lotter och travspel, en tur till bankomaten och hemforsling av pappa med alla kassar. Rusade jag hem i bilen. Allt tar lite längre tid när man blir äldre och man kan inte stressa på en som stapplar fram. Jag duschade och gjorde mig klar på en halvtimme, för att kunna ta mot en veteran. Allt är påskrivet och nu kan han utföra uppdraget. När denne trevliga människa åkt igen tog jag en kopp kaffe och samlade mig lite. Nu har jag ringt den veteran som försökte gå bakom min rygg och i skarpa men väldigt lugna ordalag talat om vad som gäller. Han blev lite bestört och ursäktade sig, så nu känner jag mig lite lugn. Med strama tyglar kanske jag kan skicka honom på vissa uppdrag då hans yrkeskunnande behövs. Allt kan inte vara socker i livet och det gäller att ha lite skinn på näsan.
Nu ska jag förbereda allt inför konferensen i morgon. Plocka fram kläder och ladda alla datorer. Sedan hoppas jag att hundarnas torrfoder kommer idag så jag för det första slipper köpa annat och för det andra inte behöver be någon granne att ta hand om paketet om vi inte är hemma. Det väger ju en hel del och det känns inte så roligt att någon ska behöva forsla in det till sig. Jag beställer alltid med kostnadsfri hemkörning för att själv slippa lyfta så mycket. Men det innebär också att de inte behöver avisera när de kommer. Vanligtvis spelar det ju ingen roll då jag oftast inte är alltför långt borta om dagarna. Inte så bra om man åker bort en längre tid förstås.
Sommaren börjar lida mot sitt slut och hösten närmar sig. Vardagen har startat för många med alla måsten som tillhör den. Vi blir överösta med tips om hur vi ska gå ned i vikt, tänka positivt och äta rätt. För min del känner jag att det blir för mycket och jag orkar inte ens försöka prova något av detta. Att följa alla råd går bara inte. Jag blir mest stressad och ignorerar alltihop. För det är ju faktiskt du själv som känner dig bäst och vet vad det är som får dig att må bra.
Alla dessa självhjälpsböcker som svämmar ut, kanske hjälper dem som skrivit dem och de är så euforiska över det. Visst är det snällt att de vill dela med sig av sina egna erfarenheter, men läs dem med en viss distans. Ta lite av varje så kanske du hittar precis det som gör ditt liv bra. Jag har alltid haft mina egna metoder för att må bra, stressa ned och gå vidare efter tuffa tider. Men begriper att det inte hjälper alla. Att pracka på andra dina metoder och säga att såhär ska du göra, så blir allt bra är att generalisera för mycket. Vi är individer och ska behandlas som sådana.
Ett tag tänkte jag utbilda mig till coach, för att hjälpa andra i livet. Men när jag började läsa en del av de böcker som kommit ut, kände jag att det inte finns en enda metod som passar för alla. Vad är det som säger att jag har den rätta metoden för just dig? Därför valde jag om och startade ett företag som inte försöker styra andra utan få dem som vill, att må bra. Ett företag där även äldre människor kan känna att de behövs och har en plats. I dagens åldersfixerade värld, är det viktigt att ta tillvara på kunskap som annars går förlorad. Alla kanske inte vill arbeta efter sin pension och det måste acccepteras. Men de som vill måste få chansen att göra det.
