månadsarkiv: januari 2015
Fredagsfunderingar
Helgen står för dörren och kylan har tagit sitt grepp om Sverige. Vi har minusgrader även i södra delen av landet. Endast en grad, men det är kallare än på länge. Ingen sol idag men uppehåll. Igår var det en helt underbar dag med sol och turer ut på landet för oss.
Det första jag gör på morgnarna är att läsa tidningarna, för en uppdatering om allt som hänt när jag sov i min säng. Världen är i fortsatt kaos och jag kan återgå till annat. Har jag blivit immun mot alla händelser? Ibland känns det som så. En bomb i Malmö och rutor splittas. Glad att bo några mil från staden. Ett hus står tomt i byn. En familj med två pojkar bodde där fram till jul förra året. Mamman gick klädd i slöjor, så alla i byn visste att de var muslimer. Lite ovanligt här i byn, men åker man in till någon större ort bor det fler, så det kändes inte så konstigt. De hade kanske flytt från något krigshärjat land och vi var nog många som hoppades att de nu fått lugn och ro.
Efter någon månad står huset tomt och pojkarna syns inte till, eller mamman på väg till affären. Fönstren gapar tomma och ingen bil står på gården. Undrar vart de tagit vägen? Läste i tidningen att det inte bara är unga män som åker ned till Syrien för att kriga, utan många familjer gör det också. Har de som bodde i huset åkt dit? Ingen som vet, men jag undrar mycket. Om de firat ledigheten hos släktingar eller haft semester borde de varit tillbaka nu. Pojkarna gick ju i skolan. Lever de idag?
Där kommer tidningarnas nyheter nära inpå mig. Jag blir berörd på ett helt annat sätt. De var ju här och levde bland oss. Eftersom jag går förbi huset varje dag, kunde jag se när pojkarna så på den stora tvn i ett av rummen. De hade så tunna gardiner att ljuset lyste genom dem. Nu är det bara mörkt. Pappan i familjen har bestämt något och familjen måste följa med, vart det än är. Till vilken framtid om det finns en sådan har han tagit sina pojkar?
Jag läser vidare i tidningarna och fortsätter att undra vad som hänt och var de är.
Lyckliga gatan finns inte mer
Mer funderingar idag
I förra inlägget berättar jag om hur upprörd jag blev av svt:s uppdrag granskning. Jag vill inte göra ner någon invandrargrupp, men vissa saker som jag läser om eller berättas för mig får mig att verkligen höja på ögonbrynen.
Det första jag tänker på är den stenkastning som förekommit i Rosengård. Från gångbroar över ringleden in till centrum står det ibland ungdomar och kastar stenar på bilarna som kör under. Var ser de just stenkastning någonstans? I stort sett alla har parabol och ser nyheter från sina hemländer, där det ofta förekommer just stenkastning mot militär och polis. Varför säger inte deras föräldrar till barnen och ungdomarna att stenkastning inte får förekomma i deras nya hemländer? Ett företag skulle restaurera skolan i Rosengård som var mycket nedsliten. Då blev de bombarderade med stenar från boende där. Ville de inte ha en finare skola? Alla maskiner fick stängas in bakom ett högt stängsel, då de saboterades under nätterna. Tillslut måste polisen vakta dem tills bygget var avslutat. En byggnadsarbetare blev träffad i huvudet när han dirigerade en kran. Han fick men för livet.
Vi åker aldrig genom Rosengård, då det innebär en risk. Även om en väg genom området skulle innebära att vi kom fram snabbare till vårat mål. Ett par gånger har vi gjort det och då sett till att alla dörrar varit låsta. Jag har varit nervös varje gång vi varit tvungna att stanna vid en korsning eller liknande. Området är nono för en svensk. Inte för att vi hatar de som bor där, utan för att risken finns för att de ska ta ut sina aggressioner på oss. För det gör de faktiskt.
En bekant som arbetar i ett företag vilka servar några hus i Rosengård, blev chockad när han kom dit. Det är bostadsrätter och många av de boende i lägenheterna var trevliga och ville bjuda på kaffe mm. Men trapphusen såg förfärliga ut. Handtag var borta på dörrar till både lägenheter och portar. Lampor sönderslagna, tändknappar uppeldade och brevlådor sönderrivna. Hissarna luktade urin och all information vilken våning knapparna var till för helt borta. Många lägenheter hade i stort sett bara en jättestor skinnsoffa och sedan madrasser på golvet. Kanske deras sed och inget att egentligen kommentera. Men alla har en jättestor parabol på balkongen och en 50 tums platt tv på väggen. Många laptop som låg på bord, soffor och golv. Det äckligaste var att de inte verkade diska alls. Tallrikar med matrester stod överallt och spisarna var igengrodda av skit.
Jag blir förvånad av att höra sådant, då det ändå är lägenheter de köpt. Alltså invandrare som har arbete och kan betala sitt boende. Inte några nykomlingar som inte har någonting. Våra politiker borde kanske göra ett studiebesök i Rosengård. Uppräkningen om hur de har i sina lägenheter låter jag bli att kommentera mer än att: om någon vill ha skitigt hemma så är det upp till den. Men denna förstörelse i trapphus, på gårdarna och husfasaderna är för mig ofattbart. Detta är alltså inte hus som ägs av allmännyttan MKB. Undrar hur det ser ut där?
Nu får det vara nog
Har sett uppdrag granskning på svt. Något måste ha blivit väldigt fel, när man tror att andra länders politik ska göra att människor i Sverige blir trakasserade. Vi har många invandrare i Malmö och även andra städer. Många judar kom hit efter andra världskriget och fann en fristad efter att ha blivit massakrerade. På senare år har invandringen varit från många arabländer då det varit omöjligt för människor att leva normalt i krigshärjade områden. De har fått en fristad och kan leva i lugn och ro. Vilket är bra.
Många muslimer bär religiösa attribut och när judarna vill bära sina, blir de trakasserade av muslimerna. De sätter tydligen ett likhetstecken mellan de judar som bor här och det som staten Israel gör. De hotar med att döda dem som bär kippa och davidsstjärna. Ritar hakkors på deras ytterdörrar mm.
Jag blir förbannad över att de bär sig åt på detta sätt. Med vilken rätt har de att trakassera andra människor från andra länder? De rasar över att andra människor tycker illa om när de bär sina slöjor och kallar dem svartskallar. Så varför gör de likadant mot judarna? När jag först hörde och läste om dessa trakasserier och hot mot judarna i Sverige, så trodde jag att det var högerextrema människor som gjorde detta. Men nu har jag fått veta att det är våra invandrande muslimer som utför allt det hemska. De hyllar hitler och säger att vi behöver en ny sådan.
Jag blir bestört över reportaget jag sett och är glad att det kommer fram. Ska vi också få en rörelse som pagida i Sverige? Den uppstod efter att muslimer drabbat samman med kurder i Dresden, Tyskland. Folket i staden vill inte att deras hemländers krig ska komma dit. Vi är många i Sverige som inte heller vill ha hit konflikten mellan Palestina och Israel. Trappas det upp så vet jag inte vad som händer, då folk får nog av antisemitism.
Jag blir väldigt orolig.
Ett stort vemod
Tjugosex vargar skjutna, dimman sveper in och det är en dyster dag i skåne.
Oroväckande
Tidningarna publicerar filmer på hur unga män från Sverige rekryterar andra att åka ned och slåss för IS. Det enda mål de har i livet är att dö för sin gud och enligt dem den rätta tron. Vid frågan om vad de tycker om det hemska som skedde i Paris, rycker de på axlarna och menar att leker man med elden så….
Här i Sverige har de fått utbildning och har arbete, vilket betyder att de går omkring på våra gator som vem som helst. Men så verkar de ha en annan personlighet och drar sig inte för att döda. Jag har svårt att ta till mig denna information. Vad försigår i deras huvuden? Det känns lite som att de utnyttjar Sverige för att få utbildning och sedan åker till Syrien för att utföra hemska saker. Eller det är väl kanske inte de som utnyttjar vårat land utan det är IS som gör det. Vad är ett liv värt för dem? Ingenting verkar det som.
Vänner dödas därnere och de pratar om dem som martyrer och verkar tycka att det är normalt. Vi tänker verkligen olika. De tror inte på demokrati, som vi i väst förespråkar. Är det tickande bomber som kommer hem igen efter att ha krigat i Syrien? Jag förstår inte hur allt detta ska kunna stoppas. Det jag också är orolig för är dessa ensamkommande barn/ungdomar som kommer. Vem eller vilka ska de ty sig till när familjen finns kvar någon annanstans? Lätt för dessa rekryterare att övertala dem att åka ned och kriga. De längtar säkert hem och till sin familj.
Världen har blivit väldigt konstig. Jag läser en bok om Himmler och hans idéer om rasrenhet, vilket får nackhåren att resa sig på mig. Folk gick ju verkligen på denna smörja. Han skull införa en ny religion i Tyskland och skickade ut forskare över hela världen som skulle hitta bevis på att den ariska rasen var ursprunget överallt. Visserligen trodde inte andra forskare från övriga Europa på dessa teorier, men det tyska folket sög åt sig allt och trodde att de var ett härskarfolk.
För mig framstår det som att ledarna i IS läst en hel del om de metoder nazisterna använde. Ska det aldrig ta slut med galningar som får härja fritt?
Sällskap vid datorn
Efter dagens våta turer, tar vi det lugnt en stund. Varma handdukar är uppskattat när vi kommer hem.
Att flytta ut torkskåpet i garaget, är ett av det bästa vi gjort. När vi kommer hem våta efter våra promenader, är det bara att skala av sig allt och hänga in. Hundarna njuter av att bli torkade med varma handdukar. Efteråt kan vi gå in i huset utan att smutsa ned eller få stänk på väggarna.
Vi använder vårat garage som grovingång. Bara att ta av kopplen och sedan har vi bra utrymme för oss allihop. Ett år köpte vi en grön nålfiltsmatta till uterummet i husvagnen och den gör bra nytta i garaget. Blir lite ombonat och skönt för hundarna. Nu har vi en jättestor hall.
Så kom snön tillbaka
Det snöar ute och till min förvåning lägger det sig, så nu är marken vit igen. Trodde inte att vi skulle få se mer snö denna vinter.
Jag har ju berättat om att jag tränar yoga varje morgon. Först satt jag på mattan i sovrummet och vissa rörelser var jobbiga då underlaget blev lite hårt. Samma då jag mediterade. Då började jag att ha en handduk som gjorde att det blev mjukare. Men när jag satt still fick jag så ont ibland. Nu har jag börjat ha en pläd som underlag och vilken skillnad det är. Fattar inte hur jag var så dum att jag inte tog pläden tidigare. Nu blir min upplevelse av både yogan och meditationen helt annorlunda. Rena turen att jag inte tappade sugen tidigare då allt var så obekvämt.
Så är det nog ofta att man envist fortsätter med samma sak, trots att det inte känns så bra. Jobbar kvar på sitt arbete,eller något annat. Det kanske inte behövs så stor förändring för att allt ska kännas bättre. Kanske något att fundera över? Vi är nog många som drar oss för att förändra något och när vi äntligen kommer oss för att göra det, så undrar vi varför vi inte gjorde det tidigare. Då är det bra att göra en liten förändring och sedan fortsätta med en liten till osv. Tillslut kan man se tillbaka och känna att äntligen känns allt bra.
Måndag över
En dag utan regn och det är vi alla så glada över. Styrde kosan mot landet och Kuma drog ihärdigt tills han insåg att vi skulle dit. Roligt att kunna göra hundarna glada. Nu börjar Kuma anse att det är dags för middag, men han får vänta en liten stund till. Jag är precis klar med dagens undersökningar angående arbete och det var rätt tunnsått, men det var väntat. Tror inte mina chanser är så stora att få ett arbete på det vanliga sättet, men jag får väl skicka in ändå.
Men jag tittar på lite andra möjligheter och tror att det kanske ska fungera. Idag får det vila tills i morgon. Har fullt upp ändå så det räcker med tre hundar. Que sera sera. Vi får se hur denna vår kommer att bli. Numera slipper jag ha ont i magen och må dåligt varje gång jag vaknar. Hälsan går faktiskt före allt annat. Jag är inne på att försöka få tag i något översättningasarbete hos ett förlag. Om inte så kanske jag översätter en bok själv. Startar ett förlag eller vad vet jag. Nu vill jag hålla på med ord istället för människor.
