Tidningarna publicerar filmer på hur unga män från Sverige rekryterar andra att åka ned och slåss för IS. Det enda mål de har i livet är att dö för sin gud och enligt dem den rätta tron. Vid frågan om vad de tycker om det hemska som skedde i Paris, rycker de på axlarna och menar att leker man med elden så….

Här i Sverige har de fått utbildning och har arbete, vilket betyder att de går omkring på våra gator som vem som helst. Men så verkar de ha en annan personlighet och drar sig inte för att döda. Jag har svårt att ta till mig denna information. Vad försigår i deras huvuden? Det känns lite som att de utnyttjar Sverige för att få utbildning och sedan åker till Syrien för att utföra hemska saker. Eller det är väl kanske inte de som utnyttjar vårat land utan det är IS som gör det. Vad är ett liv värt för dem? Ingenting verkar det som.

Vänner dödas därnere och de pratar om dem som martyrer och verkar tycka att det är normalt. Vi tänker verkligen olika. De tror inte på demokrati, som vi i väst förespråkar. Är det tickande bomber som kommer hem igen efter att ha krigat i Syrien? Jag förstår inte hur allt detta ska kunna stoppas. Det jag också är orolig för är dessa ensamkommande barn/ungdomar som kommer. Vem eller vilka ska de ty sig till när familjen finns kvar någon annanstans? Lätt för dessa rekryterare att övertala dem att åka ned och kriga. De längtar säkert hem och till sin familj.

Världen har blivit väldigt konstig. Jag läser en bok om Himmler och hans idéer om rasrenhet, vilket får nackhåren att resa sig på mig. Folk gick ju verkligen på denna smörja. Han skull införa en ny religion i Tyskland och skickade ut forskare över hela världen som skulle hitta bevis på att den ariska rasen var ursprunget överallt. Visserligen trodde inte andra forskare från övriga Europa på dessa teorier, men det tyska folket sög åt sig allt och trodde att de var ett härskarfolk.

För mig framstår det som att ledarna i IS läst en hel del om de metoder nazisterna använde. Ska det aldrig ta slut med galningar som får härja fritt?