Idag skulle det bli en ganska vanlig fredag, trodde jag. Skyndade mig att duscha och klä mig innan jag skulle köra till vårdcentralen. Det fungerade bra och jag satte mig ned och väntade på att få komma in. Nio var det sagt, men som vanligt blev det först kvart över innan läkaren kom. Men här kommer det som gjorde denna fredag till annorlunda. Mannen ringde mig och undrade när jag skulle till VC. Sitter och väntar här redan var mitt svar. Hemtjänsten hade ringt honom och nu var farmor på väg dit. Kunde jag hjälpa till när hon kom?

Jag kikade ut genom fönstret och efter en stund såg jag sjuktransporten. Farmor var på väg in. Min läkare kom och jag sade till henne att nu fick hon vänta för min svärmor var på väg in. Lite skönt var det att få ge igen för den tid jag fått vänta. Sedan gjorde jag mitt läkarbesök kort och skyndade mig ut. Farmor skulle ta prover och allt gick bra förutom urinprovet som kammade noll. Ibland går det bara inte att kissa på befallning. Läkaren gjorde det säkra och skrev ut antibiotika för infektion.

Jag blev sittande en timme med farmor och väntade på sjuktransporten hem för henne. Då märkte jag hur illa det står till med vår älskade farmor. Hon svamlade och var inte riktigt klar i huvudet .

När jag sedan kom hem och gick ut på mina turer med hundarna, snurrade tankarna ordentligt. Vad gör vi nu och vad blir rätt för farmor. Hon älskar sin lägenhet och sina grannar, men klarar hon verkligen av att bo kvar där? Jag vill inte att hon ska må dåligt den tid hon har kvar, men var någonstans mår hon bäst?

Detta blev inte någon vanlig fredag, det blev en dag då vi fick se verkligheten i vitögat. Något måste ske, men vad?