Lite varmare idag och vi kan ha dörren öppen. Mr J satte upp en arbetsstation ute för att såga till brädorna som ska rama in skåpet i sovrummet. Vårat linneskåp fick ju följa med från Sverige och det visade sig att det passar precis, nästan i den garderob som finns i sovrummet. Sagt och gjort så tryckte vi in det efter att ha plockat bort hyllor och dörrar till garderoben. Nu ska Mr J sätta för gliporna som gör att skåpet bara nästan passar.
Fin arbetsplats ute i solen har Mr J ordnat till. Javisst kom solen tillbaka idag och så glad man blir av det.
Turbo hänger här mest varje dag när vi har dörren öppen. Kuma brukar stå och kolla läget en stund, men sedan vill han gå in igen. Skönt med mattan när marken inte är så varm längre.
Det syns inte så bra men himlen är faktiskt blå och molnen inte alls så täta. Jag fotade detta i motljus.Mannen som ansar vinrankorna har tagit paus nu efter att ha jobbat hela morgonen och förmiddagen. Jag har faktiskt också jobbat idag. En maskin med tröjor har snurrat och nu hänger allt så fint på galgar för att torka över natten. Så nu tar jag ledigt från allt, det var så ansträngande att tvätta.
Snart helg och i morgon är det Lucia. Hundarna vägrar att ställa upp så jag får väl tralla på själv om det ska bli någon luciasång här.
Idag var det inte så roligt att gå ut. Det är ju kallt endast +7 och lite duggregn. Hundarna är inte heller pigga på att vara ute någon längre stund. Jag dristade mig till att tvätta !!!! Ingen sol vad tänker hon på?, funderar ni säkert. Eller så gör ni inte det. I vilket fall som helst var jag tvungen för nu börjar det sina på trosfronten hos mig. Bara att vika upp torkstället i biblioteket och hänga dem där. Det är i och för sig skönt att slippa ha dem hängade på klädstrecket ute.
Vi har pratat om det och igår gjorde Mr J slag i saken och körde till bilbesiktningen. Vi måste besiktiga Mackan senast i januari och det känns inte lockande att köra upp till Sverige då. Därför funderade vi om det kanske skulle gå att göra det här. Mr J fick tid idag 11.30 och lite nervös var han. Men allt gick så bra och de var jättenoga. Nu har vi en klisterlapp på rutan som säger att husbilen är helt ok. Men åker vi till Sverige måste vi besikta om den för då gäller inte denna besiktning. Verkligen löjligt för den gäller inom alla andra länder i EU. Nåväl, nu behöver inte stressa upp till Sverige mitt i vintern för att vi riskerar körförbud. Det bästa är att här nere besiktar man alla bilar vartannat år istället för varje som i Sverige.
Mitt fina träd ser väldigt tanigt och tråkigt ut just nu. Men gräset är ju väldigt grönt. Himlen ser trist ut idag och en brasa ska strax tändas i spisen.
Kuma har bänkat sig för dagens dos av:
Just precis Musikhjälpen har börjat och vi tittar på den om dagarna. Har följt detta inslag i många år och det har väl blivit lite av min tradition. Mr J har ju haft rätt många mil till de arbeten han innehaft och då har detta program varit en trevlig underhållning. Dessutom är det alltid teman som engagerar och jag brukar önska några låtar. Men jag vet inte om Kuma är särskilt intresserad av programmet. Tror att det är soffan som hägrade och här tycker han om att sova om dagarna, gärna med brasan sprakande och Mr J sittande bredvid sig.
Jag sitter som ofta vid matbordet och läser bloggar och inlägg. Ser ju tv:n härifrån i detta fina hus. Underbart att kunna umgås trots att man gör olika saker.
Dags för en stunds reflektioner av vår resa tills nu. Måste först tända ett ljus för en änglaröst som försvunnit från jorden. Tack, för allt fina Marie Fredriksson som lämnat oss efter att ha kämpat så med sin elaka hjärntumör i flera år. 61 år är ju ingen ålder.
Åter till återblicken då. Vi hade målat hela stora mat/vardagsrummet vitt, två gånger och nu var det ljust och fint där. Flyttfirman ringde och meddelade att våra möbler skulle anlända i slutet av juli. Mr J köpte mer vit färg och jag satte igång med att måla alla dörrlisterna. Nu skulle guldfärgen bort.
Två lager färg och sedan var det klart och jag lyckades utan att stänka färg överallt. Väggarna i hallen överlät jag åt Mr J.
Efter ett par dagar var det ljusare där också och den smutsiga sk guldfärgen ett minne blott. Solen lyste och det var rejält varmt om dagarna så det gick åt mycket vatten. Vi hade gärna bytt ut golvet i hallen också men att ta bort allt klinker och lägga nytt, men det är ett jättejobb och får vänta till något annat år.
Kanske inte ett rum att visa upp men en ny tron fick jag i min toa och väggarna vit färg.
Ljust och fint har jag det nu där jag helst vill sitta ifred.
En vägg i sovrummet som var rosa blev också vit. Försår inte riktigt vitsen med att ha två vita väggar, en aprikosfärgad och en rosa.
Den aprikosfärgade har vi kvar och där ska det också bli lite annat. Mitt i all detta målandet dog min pappa och luften gick lite ur mig ett tag. Det blev så tomt och jag hade de mest galna drömmarna om nätterna. Det var nog tur att vi hade huset att ta hand om, annars hade jag nog bara suttit och stirrat in i en vägg. När allt målande var klart köpte Mr J en snurradår för vi behövde röja i gräset ute. Jag hade ännu inte upptäckt råttorna.
Där är ett hörn som var inhägnat och vi anade inte varför just då. Mr J köpte svart färg till mig och jag gick loss.
Sådär nu var allt trä vitt och alpstugan borta. Mitt i allt detta hade jag allt arbete med pappas begravning och pappersarbetet runt det. Många gånger kom tårarna i mina ögon och jag visste att jag skulle få sköta allt ensam. Så blev det också och jag lyckades ro i land det hela. Nu är hans aska i samma minneslund som mammas och det var så han ville ha det.
Äntligen kom våra möbler och ägodelar. Jag placerade mig med hundarna i den inhägnad vi hade .
Så glad jag var när bilen backade in på vår gata. Hundarna var nyfikna och följde de tre flyttgubbarnas minsta rörelse. När första gubben gick in hördes ett väldigt brak och det visade sig att han tappade vår tv på klinkergolvet. Sedan var det ingen tv mer. Jag var faktiskt glad eftersom jag ville att vi skulle köpa en ny då vår var 18 år gammal och inte hade internetfunktion. Jag ska tillägga att vi faktiskt fick ersättning för tv:n från flyttfirman trots att den var så gammal.
Ett riktigt matbord och stolar vilket var så härligt.
Soffa och en massa prylar som skulle placeras någonstans. Sedan var ju frågan den om vi skulle få plats med allt.
Verkar som detta med sovmorgnar blivit en vana denna vinter. Så därför har vi dragit ner på aktiviteterna en del. Dagarna flyter på så bra ändå. Idag har det blåst rätt hårt och inte ens Turbo ville vara ute någon längre stund. Våra hundar tycker inte om blåst.
Vi har bestämt att detta är ska vi vara väldigt försiktiga med julpynt, då det gäller att anpassa sig till landet vi bor i. Men jag har en liten undran över vem är det som köper allt bling bling och alla pyntade julgranar som säljs? Ser varken granar eller ljusslingor någonstans. Jag har i alla fall julpyntat idag.
Jaha då, vi har både tomte,gran och så fick Nasse en ny plats. Blev ju riktigt tjusigt.
Nu är det snart jul igen tralla lalla laaaa.
Discotomten sjunger Jingle bells om man trycker på knappen. Tyvärr är hans ena arm av och han vickar inte så mycket på höften efter flytten. Vi får kanske köpa en fransk variant till nästa år. Jag har sett att det finns discotomtar här med. Jim är ju över 18 år nu så det kanske är dags för soptippen, förlåt en fin begravning ska det bli Jim.
Plockade lite blommor till hallen också :). De har stått sig i många år och kommer göra det i flera år till.
Det dansar både tomtar och stjärngossar här med. Dessa små gubbar har följt med mig ända sedan jag var liten tös. De är något jag absolut vill ha framme till julen.
En julklocka på ytterdörren eftersom vi inte vill provocera med en krans på utsidan. Det får räcka med det.
Vi har inte satt upp vår gamla dvd-spelare så detta utrymmet gapar tomt. Därför tänkte jag att mammas små lekande barn ska få stå här i jul. Nästa år ska jag ha någon vit plast så det ser ut som att de leker i snö. Tycker att de är så söta.
Så nu är det klart för jul på Rue Alexandre Dumas.
Min pappa skulle ha fyllt 94 år idag och jag trodde att han absolut skulle vara i livet då. Men det ville inte han. Så därför firar vi inte någon på denna dag mer. Men en eller ett par tankar får han och jag hoppas att det blev som han trodde. Han var helt på det klara med vad som händer efter jordelivet och sade att han längtade dit. Mr J trodde inte på pappa men det gör jag för pappa han visste han.
Jag ska inte tjata om vädret heller då det inte är någon ändring alls utan som igår. Så hundarna har haft öppen dörr och jag satt en stund på kistan och blev riktigt svettig. Men nu börjar det bli svalt då klockan rör sig mot 17.30.
Golven har fått sig en duvning och nu doftar det lavendel inomhus. Nya lakan i sängen och det ska bli skönt att sova inatt. Det har varit väldigt tyst på gatorna idag och det enda vi hört är grannen Ali:s barnbarn som tydligen varit på besök. Han har en sån däringa hoppgrej som de brukar leka i.
Mr J har köpt en blodtrycksmätare och den är betydligt skönare än denna variant som jag fick ha på mig förut. Det är en sådan som ska sitta under ett helt dygn och sköter sig själv tyvärr. Helskotta vad ont det gjorde ibland när den körde igång. Jag höll på att svimma en gång då den klämde armen så fruktansvärt hårt. Den höll igång mitt i natten också och jag behöver väl inte berätta att jag inte sov så bra.
Den mätare vi har nu är mycket snällare och mäter en gång för att sedan släppa ut luften. Vi ville ha en extra koll eftersom Mr J sovit dåligt ett tag och fryst som en galning när jag varit varm. Nu visade det sig att vi båda har normalt blodtryck och Mr J mot det lägre hållet. Bättre än för högt i alla fall.
Idag plockade jag nog de sista bladen från mitt kungsträd för igår räknade jag till elva blad och nu sitter det ett ynka kvar på en gren. Ser med förväntan på när det kommer lite knoppar och nya blad.
Eftersom jag inte vill göra er spyfärdiga med en dags sol och blå himmel till så återgår jag till mina återblickar. En hund fattigare men med en knippe nycklar parkerade vi utanför vårat hus den 17:e juni. En tur runt den övervuxna trädgården blev det så hundarna fick en rastning. Men sängarna skulle komma dagen efter så vi sov på gatan i husbilen. Det kändes lite konstigt.
Men dagen efter kom sängarna och jag bäddade med nya lakan inköpta på Carrefour i Beziers. Det jag inte fattar är storleken på örngotten. De måste ha jättestora kuddar här för våra små försvann i allt tyg. men det var ändå skönt med nytt och fräscht. Någon dag efteråt körde vi till sängfirman och köpte bäddmadrasser för fy tusan så hårda madrasserna var/är. Sedan dess har vi sovit som gudar.
Här var en hel del att klippa och till min förskräckelse bodde det x antal råttor i en stubbe där. Ja, ni läste rätt. Det var inte små möss utan riktiga råttor.
Köket var tipp topp i huset och efter städning kunde vi börja använda det. Här behövde vi inte göra särskilt mycket. Längst nere i hörnet är det en del som ska åtgärdas senare. Ny fläkt och kanske nytt kakel. Men det var annat som behövde göras om mer. Vid en närmare granskning hittade vi en diskmaskin och då kände jag att detta var rätt hus. Råttorna hade jag inte upptäckt ännu.
Ett par golvfläktar var något vi köpte efter sängar och trädgårdsmöbler som fick utgöra matbord tills våra egna möbler anlände. Mr J hade ringt flyttfirman och de skulle återkomma med datum när möblerna och våra tillhörigheter skulle komma. Men hundarna var glada över att vi äntligen hade ett hus efter fem månader i husbilen.
Kuma lade sig i det höga gräset och bara mådde bra. Äntligen en trädgård igen, även om den var lite vildvuxen.
Nu var det dags för jobbet att få allt rent för här är det ingen flyttstädning som gäller och det var ordentligt smutsigt inomhus. Skurmedel och trasor köptes och efter en dag så var huset sanerat och luktade gott. Vi tror inte att någon bott här på över ett år utan endast tittat till det och hämtat sin post. När allt var rent köpte Mr J färg.
Dags att måla väggarna så att det det blev ljusare inomhus. Vi ville få bort känslan av fritidshus och nu följde några dagar av målande. Varmt var det och kanske tur att vi hade det jobbet så vi inte sörjde Unkas alltför mycket.
Våra trädgårdsstolar brakade ihop. En kväll när vi satt vid bordet bröts ena benet på Mr J:s stol och han dråsade in i elementet bakom honom. Sedan dröjde det två kvällar och så bröts benet på min stol och när Mr J skulle greppa tag om min arm för att lindra fallet, bröts benet på hans stol. Där låg vi som två sälar på golvet och gapskrattade. Nu tog vi in våra två vilstolar från husbilen. Finito med plaststolar.
Gissa om jag var glad över att äntligen ha en ordentlig dusch. Men den var smutsig och vad vi skrubbade. Men bra blev den och kommer aldrig bli lika smutsig igen.
Så fick vi datum för när möbler och tillhörigheter skulle komma. Garderober köptes till vårat dressingroom/H:s rum. Ett rum med toalett vid sidan av som han får disponera själv när han är hos oss. Ja, vi hade köpte ett hus med två toaletter, vilket tillhör ovanligheten här.
För att inte hamna helt i nostalgiska tankar har jag ägnat mig åt nutid idag. Törs jag berätta att vi sov till 11.00 idag. Även hundarna. Men så skönt det var och vi måste ha varit väldigt trötta. Först resan i onsdags och igår hade vi Gary här. Vi stannade till vid Castorama i onsdags på hemvägen och Mr J ilade in och köpte en ny utelampa. Vår gamla slutade att fungera och vid närmare undersökning ansåg Mr J att en elektriker måste anlitas. Alltså ringde han Gary igår som lovade att komma efter lunch.
Det blev en vit lampa och där hänger den så fint. Precis när jag skulle ta ett foto kom Kuma ut och agerade fotomodell. Börjar få bra pli på mina fotomodeller. Beror nog på att de älskar att vara ute och idag när vi hade sju upp på termometern och sol så var det ljuvligt +17 istället för 10 är en ordentlig förbättring.
Efter en sen men god frukost låg Turbo vid ytterdörren så jag öppnade den åt henne. Kikade ut och där var hon. Skönare att sova ute tydligen. Men så ko Mr J ut och gick iväg.
Här gäller det att hålla utkik när husse går ut genom grinden.
Det är ju fredag idag och då ska soptunnan hämtas tillbaka efter tömningen. Där kommer Mr J tillbaka så nu är ordningen återställd tycker hundarna.
Vi höll oss ute när Mr J tog fram snabeldraken för tjänstgöring och vad ser jag? Där ute på vinfältet går någon och ansar vinrankorna. Det görs för hand och av en expert på vinrankeskötsel. Dessa kanske inte klipps ner till knölarna. Tror det beror på vilka druvor som växer där och kanske ålder på rankorna. Men det var något rofullt med en man som sakta rörde sig därute.
Vi har promenerat flera gånger idag runt huset och spanat på hundar som skäller och bilar som kört på gatan. Kuma står på sitt favoritställe där han har full koll på hela gatan och ner till landsvägen som går förbi byn.
Planerar att plantera ett par oleanderbuskar till på denna sida. De röda fina buskarna som ploppade upp i juli är vissnade och ser inte roliga ut. Hoppas de kommer igen nästa år, men jag vill gärna ha buskar som står hela året runt. Så minst två till ska Mr J få plantera här till våren.
Den där lilla busken som tittade fram där till vänster är fortfarande väldigt liten. Men den får bli kvar och om några år så kanske den blivit större. Kuma behöver fler buskar att gömma sig bakom haha. Idag har vi även diskuterat hur vi vill ha det på framsidan med pergola,utekök,pool och matbord. Tycker att vi kom fram till ett bra beslut. Det är roligt att planera. Vi har inte bråttom med att få allt som vi vill ha det. Allt får ta sin tid och vi tänker prioritera poolen till våren.
Jag tvättade idag och kläderna var lite fuktiga när solen gick ner så jag hängde in dem på torkstället i biblioteket över natten. Ikväll behövs ingen brasa i spisen för huset har blivit uppvärmt av solen. Hoppas solen lyser i morgon också.
Såhär i slutet av året har jag börjat snegla bakåt och vill försöka knyta ihop hela resan vi gjort. Om man tittar på vår jordglob så har vi inte flyttat mer än ca 2 centimeter och det är ju ingenting jämfört med de som flyttat till till exempel Thailand. Men för de som inte flyttat alls eller endast bytt ort i Sverige är det ju kanske ett stort steg. Ett annat land och annan kultur. Vi funderade ju i flera år vad vi skulle göra när vårat arbetsliv var över. Att vi skulle flytta från byn var en sak som kändes viktig. Huset var för stort för oss två och efter 18 år kunde vi byn och det var dags för en förändring.
Vi behövde en ny utsikt och var trötta på vädret i Sverige. Under en av de varmaste somrarna lade vi ut huset för försäljning och efter flera visningar såldes det till ett pris som vi ville ha.
Vi slet som tokiga med att packa allt vi villa ha med oss till vårat nya hem. Mr J körde 19 släp med saker vi kastade till återvinningen. Vi sålde saker på blocket och gav bort möbler och tavlor. Så äntligen kunde vi se bilen med vårat bohag rulla iväg och vi hade en oviss framtid i husbilen som nu var det enda hem vi hade.
Mr J hade bokat plats på Sibbarp camping så efter att ha stannat till i Trelleborg för att skriva alla papper styrde vi kosan dit. Det var skönt att åka från byn efter att ha bott i husvagnen utanför huset i en vecka. Vi såg Öresundsbron varje dag och undrade när vi skulle kunna köra över den. Vi skulle flytta till Frankrike och Langedoc. Men var där hade vi ingen aning om då vi inte hade tittat på något hus. Därför var vi ivriga att komma iväg och börja leta. Vi slapp snö men inte regn under februari när vi stod i Sibbarp tre veckor. Så lång tid tog det att göra klart allt med bank och annat.
Men så äntligen kom vi iväg och efter två stopp var vi i norra Frankrike. Men vi hade lång väg kvar. Därför körde vi långa sträckor varje dag. Jag satt och letade campingar som skulle vara öppna under februari och hittade:
Motocrossbanan i Thibery. Där hade vi underhållning av alla åkare varje dag och kunde köpa färskt bröd. Vi ville ju ha el då det fortfarande var kyligt om nätterna så det blev en bra plats. Här hade vi nära att köra för att titta på hus. Men i början på Mars började andra ställplatser öppna och vi besämde oss för att köra till Vias plage.
Här nere bland palmerna och mullbärsträden stannade vi ända fram tills vi hittade vårat hus. Det blåste stormvindar och var sol. Vi såg havets olika färger och det var både roligt och jobbigt. Ovissheten var jobbigast innan vi hittat huset och fått klartecken att vårat bud godtogs. Det var ännu mer pappersjobb med bank och notarie. Nästan varje dag kom det ett mail att ett nytt papper skulle skrivas på eller en uppgift saknades.
En omtumlande tid tills vi hade det första mötet med notarien. Våren gick över till sommar och med den kom värmen och fler husbilar. Priset på platsen höjdes och sedan kom det nästan bara husvagnar och vi började fundera på att flytta någon annanstans. Var rätt trötta på blåsten också. Därför körde vi till nästa camping den 29:e maj.
I Capestang vid Canal du midi hittade vi en grön oas som drevs av mairen i byn. Här tänkte vi stanna tills det var dags för sista mötet med notarien och vi skulle få nycklarna. Min pappa blev dålig och kördes till sjukhus men fick återvända hem till sig. Sedan blev vår älskade Unkas riktigt dålig och vi körde till den veterinär som vi hittat. Det visade sig att urinblåsan spruckit och en tumör hade orsakat det. Så vi lät honom somna in dagen innan vi skulle till notarien och hämta nycklarna till huset.Unkas fick några fina veckor då han kunde ligga i skuggan utanför husbilen och det inte blåste. Men det gör så ont i hjärtat att han inte fick se trädgården och huset. Den 18:e juni flyttade vi in i huset och tömde husbilen. På förmiddagen kom sängen som vi beställt och jag kunde bädda för vår första natt här.
Vi steg upp tidigt, ja inte med tuppen men en härfågel skränade. Snabb bäddning och lite pressad apelsinjuice till frukost. Smörgåsar och en kanna kaffe tog vi med oss. Hundarna blev stirriga och ville inte göra morgontoalett. Tänk, om vi inte får följa med? Hur jag än försökte förklara så ville de inte förstå.
Här kan man åka till många olika platser och vad skulle vi nu välja? Frågan är väl vart vi skulle köra någonstans?
Nu har vi sorterat bort lite och har färre platser att välja mellan. Det ska alltså bli en tur mot öster idag.
Väldigt mycket åt öster till Provencale verkar det som minsann. Men hur långt och var där?
Någon som känner igen denna vy? De lustiga bergen vid Marseilles utkanter och nu blir spänningen olidlig.
Dit ska vi för att reka. Flygplatsen utanför Marseille. H kommer nämligen landa där sent den 21:a december och då gäller det att veta vart vi ska parkera vår husbil.
Dit ner ska vi och såhär efteråt kan jag berätta att det blev bättre än bäst. Inga problem att komma ner till Terminal 2 och med hjälp av en vakt kunde vi köra in på paketinlämningen och ställa oss. Där stod vi gratis i en halvtimme och Mr J var in på terminalen och rekade. Det blir inga problem med hämtningen.
Så heter flygplatsen och vi skulle inte till helicopterplatsen.
Hejdå, Montpellier nu måste vi köra hemåt. Tre timmar tog det då vi inte kör som blådårar och även tog paus för kaffe, smörgås och hundrastning. Är nog hemma vid 18.00 lagom till hundarnas middag.
Känns väldigt exotiskt för en nordbo att skyltarna visar mot Barcelona. Sanningen är den att vi har ca 15 mil dit från vår by. Så till Spanska gränsen är det ungefär 10 mil och det kan bli en tur dit under julhelgen när H är här nere. Så ta med passet!
Körde över floden Rhone vid Arles som vi tyckte var en rätt muggig stad. Väldigt mycket klotter eller graffiti skulle kanske någon benämna det. Såg ingen flamingo heller vid Camargue men de är nog nere i Afrika eller Spanien såhär års. Men flera vita hästar betade ute i markerna.
Det blev inte några fler foton då mörkret föll och små regndroppar föll på bilen. En lampa köpte vi på Castorama på vägen hem. Nu sover hundarna trötta och mätta. Vi ska bara koppla av ikväll.
Idag har Mr J förberett Mackan inför morgondagens tur. Eftersom vi tömt ut allt vatten så behövdes det fyllas på lite i tankarna. Vi planerar ju en lite längre tur så diesel fick ju också fyllas i tanken.
Det har blivit mycket kallare på nätterna och vi har ju ingen värme på i husbilen så det verkade smart att ta in alla lakan och handdukar. De blir lätt muggiga annars och jag tvättade ju allt när vi fick tvättmaskinen. Turbo är som vanligt arbetsledare för detta projekt.
Vår ena granne tvärs över gatan som måste vara minst 90 år ringde på grinden i morse och pratade om gaspannan. Mr J som yrvaken gick ut kom in och rusade till vår gaspanna och hojtade till mig som låg i sängen att den fungerade. Men det visste jag redan för elementen hade kört igång sina darthvader rosslingar som de gör när pannan startar. Nu var det så att mannen pratar en sådan otrolig dialekt och fort, så Mr J kom tillslut in och kunde inte berätta vad grannen egentligen ville. Han verkade upprörd var det Mr J sade till mig. Undrar om han trodde att vi snodde hans gas?
När sedan Mr J fyllde vatten i Mackans tankar kom vår ”sydsvenskan” och frågade om vi skulle åka på holiday. Men det ska vi ju inte utan bara en tur över dagen. Så bra vi har bevakning av huset i morgon och behöver absolut inte oroa oss.
Turbo har varit ute mest hela tiden och hållit koll så Mr J inte kör iväg en gång till utan oss. Hundarna gillar inte att husbilen försvinner med husse.
Men varför sitta ute och frysa röven, när man kan ligga inne och ha lika bra uppsikt över allt som sker? Kuma håller också koll på sitt lilla vis.
Eftersom vi ska köra i morgon tar vi det lugnt med aktiviteter idag. Tänkte komma iväg i hyfsad tid. Mr J har köpt frukost och jag ska brygga kaffe att ta med. Hundarna får sin innan vi åker. Vår gps Lennart ska få tjänstgöra i morgon så Mr J blir lugnare. Fast jag hittar säkert utan Lennart.
Nu ska Mr J tända en brasa och då vi fått mail från Bouyages (stavningen är säkert fel) men det är vår internetleverantör om att starta om boxen. Behöver jag säga att han är nervös. Kan berätta att det var precis som vanligt när han startade om den. Livet går vidare med andra ord.
