Livat värre på morgonen

Annonser

De bytte ut ledningsstolparna idag och det var flera bilar som höll på. Sedan var det full rulle ute på fd vinfältet och gudarna vet vad de bygger för snart är det murar precis överallt. Mycket beton verkar de använda i alla fall. Ett herrans oväsen förde och vi gick in och åt vår brunch istället. Det var inte alls så varmt ute heller och bara grått på himlen med ytterst få solglimtar.

Efter alla vanliga bestyr tog jag itu med att städa i kistan. Vi har väl slängt in saker och ting utan att bry oss något och det har blivit en enda röra. Nog har vi pratat om att rensa ur och se vad vi egentligen har i kistan. Idag bestämde jag mig för att nu skulle det ske. JR höll på med att bryta upp golvet på sin toalett. Men jag satte igång tvättmaskinen med lakanen jag tog ur sängen igår. Så vi körde igång ordentligt idag.

Kistan fick jag av min pappa efter många år då den stod hos min syster som tyvärr lät någon måla den och efter några år ville hon inte ha den mer. Sedan hade mina föräldrar den och mamma förvarade tyger i den. Nu står den här hos mig och jag har frottehanddukar i den som vi torkar hundarnas tassar med. Lite fågelmat och andra saker som tillhör hundarna. Det är en soldatkista som är byggd 1792 och har tillhört en indelt soldat på min fars sida. Nu flaganar färgen som aldrig borde målats dit och det ursprungliga trä kommer fram igen. När allt är borta ska jag göra en varsam behandling av kistan och det ska bli så roligt.

När vi stod nere vid medelhavet kände vi av vårens stormar och sanden som blåste runt. Jag tuggade sand vissa dagar och det sved i ögonen. Det gjorde att vi absolut inte ville bo alltför nära havet. Visst är det vackert och vilt men inte så trevligt att bo vid. Vi stod väl ca ett par hundra meter från denna strand och det under en årstid som inte var alltför snäll mot de som vistades där.

Livet kan vara en hel del oroligt ibland och nu när vi lever i tider som kan få vilken lugn person som helst att bli darrig. Då gäller det att försöka leva och glädjas åt allt som dagarna medför. Fast vädret kan man inte direkt skratta åt just nu tycker jag.

Uteblivet elavbrott idag

Annonser

De som drog nya kabeln kunde sin sak och det blev inget avbrott på eltillförseln. Men JR var tvungen att flytta på Mackan så den gamla kabeln inte hamnade på taket. Vi satt ute ett bra tag utifall att, för vi vill gärna ha vårat kaffe på morgonen. Jag passade på att fila naglarna vilket är något som jag inte gör så ofta. Det brukar bli nagelklipparen och så är det bra med det. Jag slutade måla naglarna helt sedan jag sluta jobba och innan dess var det bara ett skyddande genomskinligt lack jag använde. Mest för att förstärka naglarna. Kan för övrigt berätta att mascara slutade jag med när jag bröt benet. Hade tillräckligt med bry att hålla mig ren ändå och stå på ett ben och trixa med färg till ögonen orkade jag inte. Så nuförtiden är det mycket au naturelle för mig. Men läpparna kan jag måla vid sällsynta tillfällen.

De har varit fullt arbete på fd vinfältet idag och de har blandat cement som bara den eller det heter väl beton här nere. Vad de gjuter är för mig en gåta men jag hoppas att det blir bra. Det gäller ju att göra sådant innan värmen slår till på allvar för då kan hela härligheten spricka. JR har beslutat sig om golvet till toaletten och nu är det beställt. Det går verkligen framåt med bygget och det är bra för detta är inget roligt att hålla på med när det är för varmt. I morgon ska han tydligen bryta upp det gamla golvet och det ska bli intressant. Ska kanske säga att det gamla golvet inte är anpassat till badrum utan av något slags papp och har blivit buckligt med åren.

Vi tänker ta rum för rum och jag tyckte att den lilla toaletten så fördj ut så den var ett måste kände jag. Därför är jag väldigt nöjd att JR äntligen kommit till skott. Han hade så svårt med att bestämma hur han ville ha det med material och färger. Få se vilket rum vi tänker göra i ordning sedan, för vi är långt ifrån klara med detta huset. Vi har planer.

Ja nu har jag avslöjat en del av våra planer om vårat hus. Vi såg ju potentialen så fort vi steg in i vårat hus. Vår mäklare tyckte att det var ett tråkigt hus och inte hade någon speciell charm. Men vi visste precis att detta var det hus som passade oss. Det är ju så att vi tänker bo här länge och året runt. Detta är inget sommarhus för oss och då ser man ju på boendet på ett annat sätt. Det ska fungera även när man inte är så rörlig längre. Ja, nu ska jag inte hyvas mer över vårat fina hus.

Men nu i sommar ska vi bara ta hand om trädgården, oss själva och hundarna. Alltså nu får projekten gona till sig tycker vi.

Halva februari avklarad

Annonser

Det har blivit lite varmare nu och jag mår så mycket bättre av det. Men samtidigt blir jag arg av nyheter och okunnigheten hos både politiker och journalister. Lär av historien säger jag bara. Dessa despoter som härjar verkar ju verkligen ha läst på ordentligt om nazister, stalinister och massmördare. Men att sitta här i vårat paradis och vara arg hela tiden hjälper ju föga. Vi får försöka lita på att de europeiska politikerna fattar att de måste steppa upp nu eller så kommer det att bli en katastrof likvärdig andra världskriget.

Idag har vi gjort precis vad vi ville och det gör vi väl egentligen varje dag. Februarilovet har börjat här nere och varar i tre veckor vilket brukar betyda att många åker på semester. En del till alperna eller pyreneerna för att åka skidor. Andra vill ha värme och då blir det till sydligare breddgrader. Vi stannar hemma då det ofta är så mycket husbilar runt om på ställplatserna och det är något vi inte gillar. JR håller på att förfärdiga sin toalett och den kommer att bli så fin. Han har haft lite funderingar om vilket golv han vill ha men nu ska vi nog snart åka och köpa det om han nu inte beställer på amazon. Jag har bytt lakan i sängen och plockat päls från Turbo. Några dagar till så ska det väl vara över.

Just nu kliar det i mina fingrar på att få köra igång med detta års arbete i trädgården. Jag har kommit på vad jag vill göra och köpa. Hoppas att min mimosa inte fryst ihjäl för den ser rätt ledsen ut och några blommor blir det inte detta år. Om det har dött så vet jag inte om jag ska köpa något nytt eller kanske något annat. Jag är inte mycket för att odla grönsaker då de behöver så mycket vatten och omsorg. Vi får inte slösa med vatten på somrarna och då är det bättre att ha blommor och plantor som tål värme och lite torka.Jag läser på allt jag kan.

Tror alla behöver värme och sol nu, vilket inte verkar komma i norra Europa. Vår H är inte road av detta väder som skåne drabbats av. Oj, nu kom jag på att de aviserat strömavbrott på vår gata i morgon. De har nämligen bytt till nya elstolpar och nu ska de koppla in dessa och ta bort de gamla. Lite darrigt är det och jag hoppas att allt går bra och att vi har el klockan ett senast som det är sagt.

Ny vecka och vi närmar oss slutet av den sista sk vintermånaden och närmar oss den första vårmånaden. Vi har börjat märka av att dagarna blivit längre och det är så skönt. Sedan får vi väl se vad som händer ute i världen.

Vi hade tur

Annonser

Då för sex år sedan var vi oroliga för att det skulle komma en snösmocka i skåne. Vår H ringde idag och kunde berätta att det snöade väldigt mycket så han hade somnat om på morgonen. Precis det vi var rädda för skulle hända då vi stod på Sibbarps camping. Därför körde vi på morgonen den 14:e februari.

Vi hade gått våra rundor med hundarna och tittat bort mot bron i två veckor och bara längtat att få köra över den mot vårat nya liv. Rädslan över att en snösmocka skulle komma var också något som vi ofta pratade om. Det är vanligt att det kommer en sådan under februari i skåne, När vi hade fått klart med alla papper kände vi att nu ville vi ner till varmare trakter.

Vi startade tidigt och första natten i Singen var kylig. Vi körde långt för nu ville vi bort från snön. Det blev en sen middag och efter rastning av hundarna lade vi oss. På morgonen var det frost i gräset och vi gav oss iväg snabbt. Frukost åt vi efter vägen men hundarna fick naturligtvis en rastning innan vi körde. När solen visade sig blev vi på bättre humör och eftersom vi ville undvika höga höjder körde vi längs med centralmassivet. Inte kanske det bästa beslutet då vi såg snöhögar i vägrenen här och var.

Vi stannade i Pont au Mosson som vi brukade att göra på väg ner till Frankrike. Det blev långa körsträckor och vi stannade endast för att åta lite och låta hundarna göra toalett. Jag hade svårt att hitta ställplatser då det mesta var stängt i februari. Men lyckades och så hamnade vi vid en motocrossbana.

St Thibery som tydligen var en av Europas bästa banor och det var mycket aktivitet med motorcyklar hela dagarna. Så vi hade massor att titta på. Turbo älskade att sitta i förarstolen och titta på alla som körde på banan. Där stod vi i två veckor innan vi fick titta på vårat första hus. Vi kom tillbaka dit för ett par dagar innan jag hittade ställplatsen i Vias som vi stod flera veckor på.

Här upplevde vi både storm och ösregn med sol och värme emellanåt. Vi tittade på hus nummer två och hus nummer tre. Men inget kändes rätt tills vi fick titta på hus nummer fyra som JR hade sett ett år tidigare i Green acres. Då hade vi också bytt ställplats till en camping i Capestagne. Där stod vi fram tills vi fick nycklarna till vårat hus. Tyvärr fick aldrig Unkas flytta med hit då han blev så sjuk vid tio års ålder att han fick somna in. Så jag grät den dagen och det gör ont i mitt hjärta än idag. Men hans aska är här och hans ande.

Sex år sedan

Annonser

Javisst är det alla hjärtans dag och vi firar speciellt idag. För det är sex år sedan vi lämnade Sverige och hade inte en aning om var vi skulle hamna. Det enda vi visste var att vi inte ville stanna i Sverige och att vi ville bo i södra Frankrike.

Vi bodde i husbilen två veckor i Sibbarp på campingen och så bort mot Öresundsbron varje dag vi gick ut med hundarna. Så när äntligen alla papper var klara (trodde vi) körde vi över denna bro och sedan hade vi massor av pappersarbete. Men det visste vi inte då. Att Unkas skulle bli dålig och inte få komma med när vi hittat vårat hus var och är en stor sorg för oss.

Men vi har fått en helt underbar liten kille i Linos som påminner massor om Unkas och som även hjälpte oss att komma över sorgen efter Kuma som fick tre år här i huset. Vi öppnar våra hjärtan till en ny individ när någon lämnar oss. För vi har ju bestämt oss för att ta hand om rescuedogs.

Vi har två underbara hundar som stöttar varandra i vått och torrt. Men det tog sin lilla tid då Turbo är en speciell dam. Men Lino kan smälta de hårdaste hjärtan .

Att vi skulle hamna i denna trädgård var nog lite av ödet. JR hade sett detta hus på green acrees långt innan vi ens hade börjat sälja vårat gamla hus. Men så vi älskar huset och trädgården. Hundarna älskar att kunna se ut över gatan och ha den frihet de har nu. Kuma tyckte inte om att vara på denna sida och vår två hundar är väl inte så förtjusta i det heller.

Men här på udden sitter vi gärna när inte solen är för stark. Detta är den plats vi gärna sitter på när vi rastar hundarna sent på kvällen. En stund på bänken när vi tittar på stjärnorna.

Vi har vårat paradis på jorden och är så glada över att vi valde detta hus och trädgrård. Det hade nog inte kunnat bli så mycket bättre.

Våren är absolut här

Annonser

Turbo fäller något kopiöst och JR greppade snabeldraken och gjorde ett rejält jobb idag. Jag kavlade upp ärmarna och greppade kardan i ena handen och Turbo i den andra. Fick nog bort päls som kan räcka till en liten pekines. Nu hoppas jag att våra småfåglar ska plocka upp det mesta och bygga varma ombonade fågelbon. Vi får se i morgon hur mycket eller lite som är borta.

JR hade ont i ryggen men jag klarade min bra. Plockade in de rena lakanen i linneskåpet idag och javisst kom örngottet fram. Det hade snurrat in sig i hör och häpna underlakanet, vilket inte tillhör det vanliga. Jag skakar ju ut alla lakan innan de får hänga på tork. Jag har absolut inte varit sömnlös på grund av detta då jag visste att det skulle komma fram i sinom tid.

Det bästa med idag har nog varit att värmen återkommit en smula. Lite sol och humöret stiger flera grader det också. Även hundarna blir glada så idag var det ingen sovmorgon för någon av oss. Undrar om de luktar sig till soligt väder?

Stunden vi hade ute på trädäcket idag gav en försmak inför vad som komma skall. Jag är väl lite otålig kanske för denna vinter har varit så regnig och grå. Okej, nu är det väl två månader som varit sådär och det är faktiskt lite löjligt att klaga om man tänker på det väder som levde med i Sverige. Vi har en bemärkelsedag i morgon förutom att det är alla hjärtans dag. Men det vill jag inte avslöja idag. Det får bli en klipp hängare.

Jag kan känna lukten av blommorna och ser verkligen fram mot att få nysa av alla pollen som flyger i luften. Jag älskar våren.

En riktigt vanlig regnig dag

Annonser

Hur förbaskat tråkig kan en dag bli egentligen? Jag vaknade i vanlig tid men ett öga på mobilen sade regn så jag kröp ner under täcket igen. Var lite förvånad då jag vaknade igen och klockan var halv tolv. Ingen av hundarna hade väckt mig och det var jag nästan mest förvånad över. Men vi var väl trötta allihop antar jag. Utvilade är vi och det känns bra.

Nu har det regnat så mycket under vintern att marken inte kan ta emot mer och det är stora vattenpölar överallt. Vi har ju sån tur att vi har en tomt högt uppe och rör som leder ut vattnet på gatan. Därför har vi aldrig vattenpölar och inte lera.

Jag tvättade lakan igår och eftersom vädret inte medgav att hänga dem ute så blev det ställningen i dressingroom. Men gissa om jag blev förvånad då ett av örngotten saknades. Jag letade överallt och kände på påslakanen men det fanns inte. JR var ute med hundarna och tittade samtidigt i tvättstugan och maskinen, men där fanns det inte. Även idag då det var ljust har han tittat där och jag har känt på påslakanen igen nu när de är nästan torra. Vi hittar det inte och nu känns det lite som en skräckhistoria. Vi lyssnar just nu på en bok av Emma Hamberg där ett kastanjeträd försvinner och det är så bisarrt att det är roligt.

Då vi åt en lite sen brunch gick denna dag rätt fort och det var väl lika bra med tanke på vädret. Hade tänkt dammsuga eftersom Turbo fäller ordentligt nu, men som tur var slutade Duster att fungera. Batteriet var inte riktigt laddat. Så min dammsugning blev rätt kortvarig. Men JR ska fortsätta i morgon. Idag har han gjort sina administrativa jobb och det passade bra.

En del kanske undrar varför mina inlägg ibland är så sena att de hamnar på nästa dag istället för den dag det var menat. Nu är det så att jag skriver på fri hand och aldrig har något uttänkt i förväg och då kan det bli en del stopp i tankeverksamheten och då kan orden inte komma så lätt. Tankar snurrar runt och jag vet inte hur jag ska formulera dem eller om jag ens ska det. Så härmed hoppas jag att ni kan ha överseende med de sena inläggen.

Gråvädret håller i sig

Annonser

Lite varmare men grått och väldigt snål sol så det var inte så trevligt att sitta ute. Men vi hade dörren öppen till hundarna och JR har fortsatt med sin toalett så han har gått fram och tillbaka till verkstaden. Jag har varit ute en del, men sedan tog jag en lång dusch och då ville jag inte vara ute med vått hår. Jag är lite snorig fortfarande och vill inte att det ska gå tillbaka igen.

Jag har läst vidare i mammas almanacka och visst rör det upp känslor. Men jag har varit beredd på det för hon var lite speciell. Då menar jag mest att hon var präglad av andra världskriget eftersom hon upplevde det i Finland och kom från en soldatsläkt. Först fördriven från karelen då ryssarna invaderade och sedan fick hon flytta runt bland släktingar. Nu tänker jag forska på mammas sida vilket kommer att bli klurigt men jag ska nog hitta en del då jag har fått reda på hur jag kan gå tillväga.

Alla byar i Frankrike har med all säkerhet en staty över stupade i första världskriget. Man hedrar de som stupade i kriget och pratar minnen. Vi svenskar tänker inte så mycket på det kriget eftersom regeringen duckade precis som de gjorde senare under andra världskriget också. Därför är jag glad att Sverige gått med i Nato och inte duckar längre. Nu är svenska soldater från skånska Revingehed i Baltikum och ska bevaka gränsen mot Ryssland. Nu hoppas jag att det inte ska hända något men man kan aldrig vara säker som tiderna nu är.

Jag blev lite djupsinnig i detta inlägg och så kan det bli ibland. Men jag är en person som i grunden är positiv och har alltid upplevt att allting löser sig även om saker känns svåra just då. Livet tar ju alltid en massa kringelikrokar och det är bara att hänga med tänker jag.

Dags för kontroll igen då

Annonser

Snälla JR var ju så snäll och bokade en tid för mig på eftermiddagen. Han vet att jag inte tycker om att ge mig ut tidigt på morgnarna. Därför kunde jag göra precis som vanligt innan vi gav oss av till vår vårdcentral här i byn. Det är lite långt att gå dit så JR brukar köra mig, vilket var skönt idag då vädret var lite fuktigt och det duggade av och till.

Vår fina nybyggda vårdcentral som blev klart andra året vi bodde här. Första året var vår läkare närmare vårat hus i en villa med små rum och ett obetydligt väntrum. Idag är det betydligt finare och tyvärr är det många som tycker det för väntetiden har blivit längre. De blev utan läkare i grannbyn och då kom många till våra läkare. Tror att en del har stannat efter att en ny läkare börjat i grannbyn.

Jag blev godkänd vid besiktningen och fick mina nya recept förnyade. Under tiden jag var hos läkaren körde JR de tre milen som behövs för att motorn ska må bra och starta som den ska. Så hundarna har fått åka bil idag och är rätt trötta ikväll.

Innan vi körde hemifrån upptäckte vi att kaffebönorna och morötterna inte skulle räcka veckan ut så det blev en tur till Super-U. Jag väntade i bilen med hundarna och JR var inte borta så länge.

Jag behövde hämta ut min medicin så det blev ett stopp vid apoteket och jag önskar att det hade varit lika fint väder som på denna bild jag lånat från internet. Men tunga moln hängde över byn och regnet knackade på dörren så jag skyndade mig. JR passade på att köpa färg till sin toalett på Weldon. Hundarna var glada när vi backade in framför grinden och de fick springa in i trädgården. Vi tvåbenta var också nöjda över att vara hemma.

Äntligen en morgon utan en våt trädgård

Annonser

Kan inte påstå att det var vårvarmt ute denna morgon, men man får vara glad över att det inte hade regnat inatt. Men dessa kalla nätter går hårt åt alla växter och även om jag vet att de kommer igen så ser de så ledsna ut just nu.

Efter att jag bytt lakan i sängen var det ändå såpass att jag kunde sitta ute en stund, vilket hundarna tycker om. De vill alltid att vi ska vara tillsammans så det försöker vi vara. Vi pratar mycket med hundarna vilket gör att alla våra hundar haft ett stort vokabulär och att vi aldrig behövt använda kommandon på dem. De förstår vanligt tilltal och det är så vi vill ha det. Lino är förstås tvåspråkig och det märks alltid när sydfranskan kommer till grinden och pratar med honom. Turbo kan bara svenska och det är ju det språket vi använder när vi pratar med dem. MacScott pratar engelska med sin bordercollie och det beror säker på att den är från Scotland. Undrar om han pratar engelska med spanieln också? Den köpte de här i Frankrike ett par veckor innan bordercollien anlände.

Jag och Lino stod ett bra tag och tittade på MacScotts hundar som hade en lekkamrat hos sig idag. En spaniel som hela tiden ville rida på den andra spanieln. Men bordercollien bröt emellan och den är större så det var den som bestämde hur de skulle leka. Jag tänker tillbaka på mina två älskade bordercollies som gav mig så mycket. Kärlek och vänskap samt tröst i svåra tider.

Jag har verkligen lärt mig så mycket av alla de hundar som jag haft i mitt liv. Nu är det totalt elva stycken och vi har oftast haft tre stora hundar samtidigt. Nu på äldre dagar har vi bestämt oss för att endast ha två. Det kändes konstigt i början men nu har vi vant oss efter fem år med två. Jag kan inte tänka mig ett liv utan hundar och då vi sedan många år endast haft omplaceringar känner jag att så länge jag kan ge en hund ett bra liv så ska jag det.

Jag letar ju vårtecken och visst finns de bara man tittar noga.