Vissa veckor bara rusar förbi och veckan som gått är precis en sådan. Nu sitter jag och funderar vad jag gjort alla dagarna. Ska rekapitulera lite nu och börjar med måndag. Hm sol den dagen och det innebar att lakan tvättades och hängdes ute på tork. JR hade sitt projekt med den vita oleandern och så var allt klart i trädgården på ett tag. Tisdag då? Var den dagen intressantare måntro? Nej, inte nämvårt utan den förflöt i vårat stilla tempo med JR som tvättade muren och jag hm, vad gjorde jag under hela den dagen undrar jag. Alla små vardagliga saker som jag ofta gör och som inte riktigt syns så bra. Det kallas hushållssysslor och kan tyckas som att vi är gammeldags som har delat upp sysslorna på detta viset. Då får ni ta i beaktande att mitt ben och min axel tycker att detta är ett bra upplägg.

Nej, nu slutar jag med rekapituleringen för den är ingen upplyftande historia. Vi gör inte så intressanta saker om dagarna och det är självvalt. Mitt liv har varit tillräckligt rörigt tycker jag och jag tror mig veta att JR fått sin dos av äventyr också.

Vi älskar detta lugna tråkiga liv som tydligen rusar på alltför fort ändå. Det innebär väl att vi har tillräckligt roligt om dagarna.

Så vad händer i morgon lördag, eller ska jag säga senare idag kanske? Inte mycket mer än tidigare i veckan hoppas jag. En sak är säker och det är att vi aldrig har en tråkig stund.

”Vi tänker för mycket och känner för lite.” Charlie Chaplin

Tänk så många gånger man varit med om att det varit första gången man gjort något eller upplevt någonting. Efter det jag skrev om förstoringsglaset i gårdagens inlägg började jag tänka på just den resan. Det var första gången vi semestrade i vår husbil Pärlan som vi hade köpt hösten innan. Året var 2008 och vi skulle ha en semester i Danmark hade vi tänkt. Vi hade gjort några korta helgturer till Själland under våren så det kändes tryggt och bra.

Det tog tre dagar i Danmark med regn varje dag tills vi fick nog och körde söderut. Först hamnade vi i Holland och jaaa det var uppehåll och sol. Men vi skuttade mellan vattenpölarna med hundarna för det hade regnat ordentligt där också. Tomas Ledins låt ”Genom ett regnigt Europa” hördes i mitt huvud hela tiden. Vara på en trång camping var inte det vi hade tänkt oss så efter en dag då det började duggregna körde vi längre söderut. Det blev en lång dag för JR var bestämd i att vi skulle bort från allt regn och tänkte köra tills det slutade. Vi hamnade på en betydligt luftigare camping utanför Calais. Vi var i Frankrike som var tänkt som ett resmål om något år kanske. Först skulle vi bli lite mer resvana med Pärlan var vår plan.

Vi hade ju kört nedåt efter kusten så vi fortsatte på den vägen när vi ändå var här. Plötsligt dök det upp en skylt där det stod invasionsvägen och det lät spännande tyckte vi. Så vi följde de skyltarna genom små byar på väldigt små vägar och fick se lämningar av stridsvagnar och var inne på museer med saker från andra världskriget. Eftersom vi båda är mycket intresserade av historia så var det helt fantastiskt att få se alla stränder där amerikaner,skottar,engelsmän, och många fler länders soldater landstigit. Där upptäckte vi ställplatserna för första gången. I varje liten by fanns det en liten eller stor ställplats för husbilar. Det var en riktig aha-upplevelse för oss och vi kände att det var ju såhär semestern skulle vara.

Tillslut hamnade vi i en liten fin by nära Cherbourg och kände att det kanske skulle vara dags att tänka på resan uppåt till Sverige. Alltså greppade jag kartboken och förstoringsglaset. Vi vinkade hejdå till atlantkusten och lovade att vi skulle komma tillbaka och köra vägen ner en gång till. Men nu skulle vi korsa Frankrike och ja det är stort.

Vi hamnade i Champagne och det var oändligt många vinfält. Turister i massor och så malplacerade vi kände oss. Efter att ha kört flera timmar hamnade vi vid en vattenreservoir och kunde pusta ut i ett par dagar. Det var så skönt och efter att ha laddat batterierna körde vi vidare. Hamnade på en camping i Schweiz mitt i natten och på morgonen kom en förvånad svenska fram till oss och frågade hur i hela friden vi hamnat där. Vi var mitt i skogen med getter som trippade runt med bjällror och det var mycket pittoreskt.

Detta var en av alla första gångerna för mig och oss. En rolig första gång.

”Folk som man inte talar skit om är det ingenting med.” Vilhelm Moberg

Jag har suttit vid matbordet många kvällar, nätter säger nog en del. Nå i alla fall har jag varit en hel del irriterad på att inte kunnat läsa skrifter med mycket liten text och inte heller kunnat hitta rätt färg till mina teckningar. Vi kan ju inte heller sätta i starkare glödlampor över bordet. Så idag kom saken jag köpt för att eliminera problemet.

Nu kan vi läsa alla texter med små bokstäver och då förstoringsglaset även har belysning kan jag använda det på kvällarna. Trodde väl aldrig att jag skulle behöva ett förstoringsglas igen. Under en av våra semestrar, faktiskt den första som vi körde i Normandie och inte hade någon gps, utan endast en megastor kartbok över Europa som jag hade köpt innan vi reste. Jag satt som kartläsare och hade ett litet helvete för jag såg baske mig inte ett enda vägnummer som stämde. Det gick bra när vi körde invasionsvägen efter atlantkusten, men så skulle vi uppåt och hem. Tvärs över Frankrike tänkte vi köra och JR rusade in i en souvenirshop och köpte ett litet förstoringsglas som det står Arromange på.

Kan berätta att det inte gick bättre med det och nu förstår jag varför efter att ha försökt använda det nu. Det är ett böljande glas som förstorar lite hipp som happ och man känner sig som en berusad idiot när man tittar genom det.

”Om du fokuserar på vad du har i livet kommer du alltid att få mer. Om du fokuserar på vad du inte har kommer inget att vara nog.” Oprah Winfrey

Igår klippte JR den stora vita oleandern vilket tillhör hans arbetsbeskrivning. Han ville inte klippa den i våras och nu har den växt så man knappt kommer förbi den. Eller jag ska väl säga att det var innan JR greppade saxen.

Den blev riktigt bra. Men idag har saxen fått vila och högtryckssprutan har fått jobba hårt. JR har tvättat muren mot vår lilla gata Alexandre Dumas, så nu är den mycket finare. Vi har ju pratat med en entreprenör om att få just den sidan sprutad senare när han är klar med fd bombhuset. Vet inte vad vi ska kalla det huset nu då bombhålet inte finns där längre utan det är ombyggt till lägenheter. Undrar när det kommer flytta in folk där?

Jag brukade alltid använda grön såpa på golven i Sverige. Men tallbarr tillhör inte floran här nere, så jag har letat upp något som luktar nästan lika gott och inte innehåller en massa konstigheter. Med det vill jag säga att det alltid finns alternativ och jag saknar ingenting från Sverige. Lakrits kanske någon hojtar, men nehej då det finns här nere i hälsokostaffärerna. Kalles kaviar då? Det tillhör barndomen och smaklökarna har ändrats ju äldre jag blivit. Jag åt inte den kaviaren innan vi flyttade heller.

”De flesta tillbringar tiden, Förståndiga försöker använda den.” Karl Gerhard

Även om vi inte åker runt så mycket har vi absolut inte tråkigt. Livet här på vår udde innehåller så många olika saker och vårat prat som fortfarande håller på. Sedan är det livet på våra två gator som omger huset.

Tänkte visa våra grannar på andra sidan den ena gatan. Där bor vår trevlige vinbonde Monsieur S med fru. De har en väldigt gullig hund Pvarotti som Lino har ett prat med varje morgon. De står och ylar med varandra en stund. Deras boningshus syns inte här då det är beläget bakom det gamla vinbondehuset. Det huset med den bruna dörren på nederbotten och den blå uppe på balkongen. När vi flyttade hit för sex år sedan bodde Monsieurs S föräldrar där. De vinkade till oss när de var på balkongen och mamman tyckte om min rosplantering vid den gamla grinden. Men för tre år sedan somnade pappan in och nu bor endast mamman kvar ensam. Hon är sängliggande och visar sig aldrig ute mer. Madame J hade en liten rörelse i den gamla vinkällaren när vi flyttade hit. Hon sålde grönsaker, ägg,marmelader och vin. Nu har hon flyttat affären till sin syster i grannbyn. Det var lite väl livligt tidigare men ändå rätt roligt att titta på alla människor.

Hur mycket vet ni om era grannar? Såhär mycket visste vi inte om våra närmaste grannar i skåne. Vi bodde där i arton år, och visst hälsade vi på grannarna men mer var det just inte.

Dagens visdomsord:”Tänk på många saker, men gör en sak i taget.” William Shakespeare

Underbart väder idag och vi hade ju gjort en habrovinsh igår eftersom det regnade. Så idag struntade vi i att det var söndag och satte igång vårat arbete. Men först åt vi en god brunch och jag bytte lakan i sängen som vanligt. Allt behöver man ju inte ändra på. Eftersom vädret ska fortsätta vara varmt och soligt tänker jag tvätta lakan i morgon. Inte speciellt glamoröst men vi lever väldigt jordnära här på udden.

Dessa dagar föredrar vi att vara utomhus allihop. Lino älskar att ligga i solen och har för vana att försöka utstå värmen så länge som möjligt. Som en liten lek han har för sig. Men när vi arbetade låg han i skuggan på trädäcket på baksidan. Det är ju alltid ett nöje att se andra arbeta eller hur?

Det var ett styvt jobb och vi var rätt trötta efteråt. Men väldigt nöjda med vårat verk. Det enda som är kvar att klippa är den stora vita oleandern och den är helt och hållet JR:s. Så innerligt glad att inte behöva kämpa med den stora tunga klipparen ännu en dag. Den är bra men så fruktansvärt tung att hålla i.

Usch, nu sitter jag här sent igen och har svidande ögon. Men jag är ju en kvällsmänniska och därför ignorerar jag svidande och ska strax gå och dutta lite kallt vatten på dem. Sedan ska vi nog se en bra film innan sängdags.

Dagens visdomsord;”Man förlorar mer tid om man försöker vinna tid.” John Steinbeck

Hoppsan då var det helg igen och nu undrar jag vart veckan tog vägen. Gick den inte ovanligt fort? Säkert inte men det känns onekligen som att den rusade förbi utan att jag hann med riktigt, Så här sitter jag och försöker fundera ut vad jag gjorde. Men det går inte så bra och man ska ju egentligen inte titta bakåt alltför mycket. Ska se framåt istället. Låt se vad som händer nästa vecka då. Hm inget läkarbesök, lite trädgårdsarbete och så bara vara stunder. Det låter bra tycker jag.

Faktiskt så kanske jag ska så fler popcorn. Jag rensade bort de vissna bladen som var i dessa krukor och petade ner popcorn. Efter ett par dagar ser det ut såhär och mina krukor på baksidan innehåller just nu endast döda blad så nu ska jag nog peta ner lite popcorn där också. De jag satte tidigare i våras klarade inte hettan eller det regn som var då. Kanske får jag ett sent litet gräs.

Det är höst och snart börjar väl den avskyvärda älgjakten Jag tycker inte om någon slags jakt. Men det var faktiskt inte jag som fick JR att sluta jaga. Nej, han hade slutat innan vi träffades. Men han sålde sina gevär och det var tack vare mig. Vi hade en gemensam dröm om att flytta hit ner till södra Frankrike och att ta med sig skjutvapen verkar som en mycket onödig detalj. Men ingen av oss saknar dem.

Nu ska vi segla in i helgens yra och verkligen roa oss med varandra och hundarna.

Dagens visdomsord:”Lyckan är som honan; den lägger det andra ägget där det första redan ligger.” Friedrich Hebbel

Då vädret håller i sig åt det soliga hållet och det dessutom är lite vind, fortsätter jag att tömma tvättlådan. Sedan kan jag stänga tvättstugan för denna vecka. JR klipper vidare och nu är han klar med udden. Men lugn vi är absolut inte sysslolösa utan det finns annat att göra. Jag har mitt sikte på citronträdet som verkligen behöver klippas. Om det blir i morgon eller någon dag längre fram har jag inte bestämt.

Såg något roligt med Hälge som är en av mina favoritserier.

Inte för att jag är dyster men jag hoppar inte runt och skrattar hela tiden heller. Är kanske tråkig i vissa människors ögon men jag är iakttagaren och som sådan blir man kanske inte den muntraste i sällskapet. Men jag skrattar säkert mer än JR. Så nu vet ni vilket muntert par vi är. Men vi trivs med varandra och njuter av våra samtal. Vi började prata och vi har aldrig slutat göra det.

På den vägen är det och vi planerar att fortsätta så. Inte någon dålig väg att vandra tycker vi. Allrahelst eftersom den vägen nu går i ett mycket trevligare klimat och våra gamla kroppar mår så bra nu. Ja, vigare är vi väl inte eftersom åren går men värmen gör mycket för äktenskapet,

Efter generalstrejk och byte av premiärminister har fransmännen återgått till vardagen som snart är helg. För oss expats har det inte märkts särskilt mycket. Vi låter dagarna flyta fram i sakta mak, fast ibland känns det som att tiden går lite för fort.

Men som världen ser ut just nu vet jag inte om jag vill att tiden ska gå, för det känns verkligen obehagligt. Ska historien upprepa sig och på vilket sätt? Många frågor och just inga svar i dagsläget.

Dagens visdomsord:”Jag är bara en, men jag är ändå en. Jag kan inte göra allt, men jag kan ändå göra något.” Hellen Keller

Så tyst i byn idag och inte mig emot. Jag tycker om lugn och ro. Men det var en del som inte strejkade idag och förutom vi här på udden var det ett paketombud. Jag fick nämligen min tröja som jag beställt idag. Den skulle komma i morgon men som med mycket annat kom paketet en dag tidigare. Tog inget foto på den då den inte är speciellt ovanlig utan svart med långa ärmar. Nu är jag välekiperad för ett bra tag framöver. Så min amazonia jar lagt sig tror jag.

Vi är några stycken som tvättat idag och det utan att veta om att det var en sådan dag idag. JR klippte häcken och är nästan klar eller så är han klar. Jag kommer inte ihåg vad han sade, Tror att jag satt och lyssnade på den nya boken vi börjat på. Ja jag brukar lyssna en stund själv då JR alltid somnar när vi lyssnar på den så han frågar om han vill veta handlingen. De sju systrarna heter bokserien av Lucina Riley. Handlingen är om sju adopterade systrar vars far dör och de får ledtrådar om deras ursprung, som de sedan söker. Det är totalt sju böcker i serien. Jag är förtjust i serier både på tv och i böcker. Vill lära känna karaktärerna ordentligt.

Nå hur har denna generalstrejk förlöpt här i Frankrike? Det har varit kaos i Paris och säkert i fler av alla stora städer. Så jag är glad att vi bor i en liten by.

Jag erkänner att jag kopierat följande rader rakt av från Annika Estassys blogg. Men det var så förbaskat bra att jag inte kunde låta bli. Detta är klagomål som researrangörer fått från sina kunder.

Stranden var för sandig.”

”Vi köpte ett par Ray-Ban solglasögon för fem euro av en gatuförsäljare – för att senare upptäcka att det var en piratkopia.”

”Ingen berättade för oss att havet var fullt av fisk. Barnen blev rädda.”

”Det tog oss nio timmar att flyga hem från Jamaica till England, men det tog bara tre timmar för amerikanerna att ta sig hem.”

”Min fästman och jag hade bokat ett rum med två sängar men blev placerade i ett rum med dubbelsäng. Vi håller er nu ansvariga för att jag blev gravid. Det hade inte hänt om vi fått det rum vi bokat.”

”Det är för mycket spanska människor. Receptionisten talar spanska. Maten är spansk. För mycket utlänningar.”

”Vi tvingades köa utomhus utan luftkonditionering.”

”Det är er plikt som researrangör att upplysa oss om högljudda och stökiga resenärer innan vi reser med er.”

”Jag blev biten av en mygga – ingen sa att de bits.”

”På semestern till Goa upptäckte jag till min förfäran att nästan varje restaurang serverade curry. Jag gillar inte alls kryddstark mat.”

Dagens visdomsord;”Ju mer du gläder andra desto gladare blir du själv.” T Klaveness