Storleken betyder absolut något

Annonser

Idag var jag mycket nöjd med att det inte var jag som hade tid hos vår läkare denna gång. För det var JR:s tur att få sin tremånaderskontroll. Han var inte lika förtjust då han tycker att hon alltid skäller på honom. Men det kanske är lite överdrivet ?

Jag struntade i att tvätta lakanen idag med eftersom den mjölkvita himmeln var kvar och jag vill ju så gärna hänga dem ute på tork. I morgon kanske ??? Varför göra saker idag som man kan göra i morgon? Det jag inte heller gjorde idag var att fota och när jag kom på det var det redan mörkt ute. Men jag har ju mina gatubilder som jag älskar och gärna visar här.

Jag har väntat hela dagen på att min nya agenda för 2026 skulle komma. Den gjorde det sent om sider och det var vår granne som lämnade av paketet på väg hem till sig. Men min besvikelse var enorm. Storleken har betydelse i alla fall i detta fallet. Det var fel storlek på agendan, den var alldeles för liten. Jag hade beställt fel och det var mitt eget fel. Ville banka något hårt i huvudet på mig, men då hade jag väl bara fått ont i huvudet och det är ingen hit. Jag beställde/köpte snabbt en ny i rätt storlek denna gång. Kommer på fredag tydligen, så det blir säkert bra.

Nu går det bra att scrolla till slutet av inlägget så slipper ni se mina bedrövliga teckningar. Men vad gör man när man glömt fota en dag? Jo, lägger in ens egna misslyckanden.

Ledsen för detta men som sagt det går bra att scrolla eller bara avsluta att läsa, Det var roligt att teckna dem i alla fall.

Dagens visdomsord:”Jag vet vad jag flyr ifrån,men inte vad jag söker efter.” Michel de Montaigne

Det skulle inte komma idag

Annonser

Det händer något med humöret när man vaknar och himlen ser ut som filmjölk. Ljuset ute blir så konstigt och luften kvav. Men vinden lyckades öppna upp ett litet hål i molntäcket och jag fick den goda idén att tvätta upp köksgardinen för hand. Den är ju så pass tunn att den kunde torka trots att det inte var klart solsken.

JR bestämde sig för att köra trädgårdsavfallet till dechatteriet. Åtta säckar och två vändor blev det till Lino:s förtjusning eftersom han fick åka med. Han är så stolt där han sitter bredvid JR i bilen.

Jag tvättade upp gardinen som ju skulle bli ren och fin hade jag tänkt. Nu var det så att ringarna som man hänger upp gardinen i var fulla av fett och då allt låg i blöt löste det upp sig och fläckade ner tyget. Det mesta kunde jag få bort men helt ren blev den inte och uppgiven hängde jag upp eländet på klädstrecket. När JR och Lino kom hem sista gången började det att regna. Det skulle inte regna idag, men det gjorde det. Hela kvällen har det kommit åskskurar och gardinen hänger fortfarande ute, Hoppas det torkar tills i morgon.

Jag hade ju beställt långbyxor och de skulle komma i morgon. Men de kom idag. Inte för att jag var ledsen för det men lite förvånad blir man ju. De satt perfekt och jag är mycket nöjd. När jag provat dem plockade jag lite i de två hyllorna där jag har mina byxor och hittade ett par ljusgula. Minns vagt att jag köpt dem för ett par år sedan men att de inte ens gick upp över baken. Trodde att jag kastat dem då de verkade vara felmärkta och fel storlek, men tydligen hade jag bara stoppat undan dem i ren frustration. På ren impuls drog jag på mig dem och de satt perfekt. Hm visst ja jag har ju gått ner ca 14 kg nu och tappar fler kilon hela tiden. Nej, inget bantarmedel eller annat hokus pokus, utan endast en liten omläggning av kosten.

Så denna dag känns lite omtumlande med vädret och byxorna. Men eftersom det regnade så satte jag mig inomhus och började föra över anteckningar i nästa års väggalmanacka. Den som vi ska ha hängande i köket. JR gjorde en del administrativt då han sköter vår ekonomi. Det gjorde vi när det regnade idag.

Dagens visdomsord:”Vart du än går oavsett vädret,ta alltid med dig ditt eget solsken.” Anthony J. D’Angelo

Månförmörkelse minsann

Annonser

Suddig sol kan det smälla lika högt som en månförmörkelse? Eller suddig ska jag väl inte kalla det men inte heller tydlig och himlen var mer mjölkvit än azurblå. Sådär då har jag avhandlat dagens väder förutom temperaturen och den var till belåtenhet. Men någon månförmörkelse har vi inte märkt något av ikväll, så vi är lite besvikna. Utlovar man något vare sig det har med vädret att göra eller något annat så ska det löftet hållas. Fast det struntar tydligen vädergudarna. Ja, jag kallar dem vädergudar men JR skulle nog anmärka att det inte är några gudar utan något annat mer naturvetenskaplig. Så jag lämnar ämnet här.

Jag har funderat lite på varför många av mina bekanta åker på semester till Grekland och inte till Spanien. Kan det bero på alla skriverier om att spanjorerna är trötta på turister? Lite ligger nog bakom det men kanske folk är trötta på spansk mat och hellre vill äta moussaka?Lite roligt är det att läsa om solstolsrallyt på morgnarna och bråket mellan turisterna. Tänk, vilka problem en del har, när det finns människor runt om i världen som verkligen kan säga att de har problem när raketer hotar deras existens. Kanske annorlunda när det gäller solstolar i Grekland?

Ny gardin i köket. Det behövdes verkligen för den vita vi hade där är riktigt smutsig och ska tvättas och läggas undan tills vidare. JR fick justera höjden på gardinstången och jag behövde inte fålla denna gång. Jag hade nämligen köpt dessa gröna med bättre måttangivelser än alla gardiner jag köpte då vi flyttade in här. Visste ju inte vilka affärer jag skulle handla i och tunnt med folk som ville hjälpa. Nu vet jag precis vart jag ska vända mig och kan klappa mig på axeln för hur jag och även JR har hittat de affärer vi behövt.

Idag lyssnade vi klart på den bokserie om Betty som börjar på 1920-talet och slutar 1956. En härlig tidsstudie om hur livet varit för en från början 17-årig tös och tills hon är 32 år. Nu känner i alla fall jag en saknad och lite vilsen. Vad ska jag göra utan Betty? Ja, jag lever mig in i böckernas karaktärer och den värld de lever i. Men det är väl precis det författaren försöker göra, fånga läsaren/lyssnaren. Att vi lyssnar beror på att JR slappnar av ordentligt och ofta somnar, hur bra boken än är. Jag tröttnade på att höra hur boken dunsade mot golvet och att hundarna flög upp. Jag vill ju ofta läsa längre än JR och nu är vi så nöjda. Brukar berätta det han missar då han somnat. Detta fungerar bra för oss.

Dagens visdomsord:”Håller du fast det förflutna för hårt mot ditt bröst är dina armar inte fria att omfamna nuet.” Jan Glidewell

Jag hade fel

Annonser

På morgnarna när vi stiger upp är både jag och JR krumma i ryggen och det tar en stund innan kroppen kommer igång. JR menar på att det beror på att vi är femtiotalets årsmodell och har några år på nacken. Visserligen från den senare hälften av femtiotalet men det är klart att motorn hackar lite och att lacken är skavd här och där. Rosten håller sig borta än så länge och det beror väl på att vi är duktiga på underhållet av chassit. Med äldre årsmodeller ska man inte köra så fort för då kan motorn ta skada och vi vill undvika reparationer som alla vet kan bli kostsamma.

Därför blir det inte några rivstarter och startsträckan från noll till hundra är längre än för tjugo år sedan. Sedan kommer vi nog inte upp i hundra längre utan som mest nittio någonting skulle jag tro. Bromsarna måste hinna med om det behövs och därför blir farten inte särskilt hög. Men varför ha så bråttom? Det viktigaste är ju att hålla sig på vägen utan att köra i diket.

I gårdagens inlägg antydde jag att det inte skulle komma något paket förrens nästa vecka, men jag hade fel tydligen för det låg en försändelse i boitten när JR var och tittade. Mitt trädgårdsförkläde hade kommit och det passade ypperligt eftersom jag skulle göra lite trädgårdsarbete idag. Den är både snygg och praktisk tycker jag. Så jag satte på mig den och satte igång med att plantera om mitt andra olivträd.

Det olivträd som jag trodde hade dött, men som valde att fortsätta leva och nu behövde den en ny större kruka. Jag har väntat med denna omplantering tills vädret inte skulle vara så fruktansvärt varmt och nu är det perfekt för trädgårdsarbete. JR är klar med klippningen av häcken mot gatan så nu ska tio säckar köras till dechatteriet innan det är dags att klippa häcken mot trädgården. Där ska jag hjälpa till att ösa i säckarna hade jag i ett svagt ögonblick lovat JR. Men eftersom min högra arm är samarbetsvillig igen så får jag hålla mitt löfte.

Vi var mycket nöjda efter dagens arbete och tog ledigt resten av dagen. Förnöjda satt vi ute på trädäcket och åt lite apero och tog ett glas gott till det. Maskinerna behöver ju lite olja emellanåt.

Sista resan på ett tag blir till: Loubressac i departementet Occetanien i södra Frankrike, vilket är i det departement vi bor i fast längre söderut. Så det är lite som att vi rest hem.

Idag bor där ca 514 invånare i byn som är belägen på en udde med utsikt över dalarna Bave och Dordogne. Byn syns på långt avstånd. Den byggdes på 1200-talet och var ett säte för herrskap bestående av Castelnau Gramet. Byn är platsen för filmen ”När tysta gentlemen” av Georges Lautner.

Slottet byggdes på 1400-talet med ett kapell som byggdes på 1300-talet. Husen i byn är byggda med bruna tegelpannor och man har en panoramautsikt över slottet Castelnau-Brele-Noux och tornen i Saint-Laurens. Idag är slottet privatägt och stängt för allmänheten. Från gården Ferme Cazal som ligger utanför byn tillverkar man den berömda osten Rocamadour som är gjord på getmjölk.

Jag tänker stanna upp med mina rundresor ett tag nu, för det kan bli lite för enformigt annars tänker jag. Men återkommer säkert senare med detta.

Dagens visdomsord:”Många förstör sin semester genom att göra för mycket medan de gör ingenting.” Konrad Klein

Det skulle vara mer blommor nu

Annonser

Tyvärr har den caniculen som svepte över oss i juni, sett till att insekterna dog och pollineringen uteblev. Därför blir det inga citroner i år och rosorna mfl blommor har tagit vinterledigt. Eller vad man nu ska kalla frånvaron av blommorna.

Men nu har vi ett mycket skönt sommarväder och pelargonerna blommar fint och vissnar också fint. Vi satt ute och njöt en stund idag med och då kom posten med salvan till Lino.

Honungsbaserad salva av högsta kvalité. Säkert god att äta också. Vi får väl se vad Lino tycker efter att jag smort in hans armbågar. Det heter säkert något annat men jag kallar den delen av hundarnas ben för armbågar,

JR körde iväg efter att vi ätit och han gjort sig klar. Dags för veckoinköpen, Jag och hundarna stannar så gärna hemma, eller det rätta är att jag gärna gör det men hundarna hade nog gärna följt med och hjälpt till. JR har faktiskt sett någon som haft sin hund med på Super-U och det var inte en ledarhund. Men jag tror inte att våra hade varit någon hit att ta med in dit. JR skulle inte fått handla någonting och kanske blivit ombedd att avlägsna sig.

Jag skulle just börja cykla ute idag när en blå paketbil kom fram till grinden och tydligen var det ett paket på gång till mig. Men jag väntade inte något idag så jag var lite undrande. Men killen gav mig en grön plastpåse. Alltså något mjukt var det och visst nog väntar jag på mjuka saker men inte denna vecka och inte idag. Men det var min fleeströja som skulle komma den 13:e i nästa vecka enligt det leveransbesked jag fick senast.

Jag är mycket nöjd med tröjan. Provade den och den blir så bra när kylan kommer. Tror jag berättat att jag klär mig lite boho sedan jag slutade jobba. Denna tröja hittade jag på en sådan sida och den ska vara inka-inspirerad. JR tyckte också att den är snygg.

Nu ska det väl inte komma fler paket denna vecka utan i början av nästa vecka borde jag kunna vänta mig något.

Säger Saint-Emilion er något mer än att det är ett Bordeauxvin? Kanske inte men det är en stad i departementet Gironde i regionen Nouvelle-Aquietaine, belägen i sydvästra Frankrike,

Staden har gett sitt namn åt den kringliggande vinregionen. Staden i sin tur har fått namnet efter en munk i Bretagne som bosatte sig i en naturlig grotta, som kan ses mitt i staden. Den är den viktigaste rödvinsområdet i Bordeaux tillsamman med Medoc, Graves och Pomerol. Staden är en liten medeltidsstad med magnifika slott och vingårdar runt om. Man har inte någon lokal känd ost vilket är lite ovanligt. Det man främst äter här är grillat kött t.ex entrecote serverad med bordeauxvinsås, ostron från Atlantkusten och lamm från Pauillac.

Dagens visdomsord:”Att känna tacksamhet och inte uttrycka det, år som att slå in en present i ett paket men utan att ge bort det.” William Arthur Ward

I vila hela dagen

Annonser

Om min arm måste vila så måste jag också vila eftersom vi sitter ihop. Jag klagar absolut inte av att behöva ta det lugnt ett tag. Min arm är så mycket bättre också. Humöret blir bättre när man inte har ont. Men för den skull har jag inte bara suttit på ändan i stolen ute på trädäcket. Det finns alltid lättare saker att ta sig för som att tvätta Lino med de nya handskarna som jag köpte. Hans öron behöver göras rena med jämna mellanrum och han älskar när jag torkar honom med handskarna.

JR kände sig bra i ryggen så han fortsatte att klippa häcken på utsidan idag. Vi tänker ju ta bort den till våren så förhoppningsvis blir det sista gången JR behöver klippa den förutom då den ska bort. Vi tycker att vi kommit på en mycket bra lösning som gör att det tunga jobbet inte behövs göras mer.

Vi har ju tänkt bo här i detta hus i många år till och vi blir inte yngre. Själva huset är så lätt att ta hand om, och trädgården är också det förutom häcken då.

Läste lite i min dagboksalmanacka från 2014 och i augusti det året började vi prata om att flytta till Frankrike. Lite visste vi då hur mycket jobb vi hade framför oss och att vi skulle hitta vårat lilla paradis som detta hus och trädgård är. Kanske var det då JR såg huset på udden i annonserna om lediga hus i Frankrike? Jag vet att han var lyrisk och jag var lite återhållsam då jag inte trodde att det skulle vara till salu när vi var redo att verkligen flytta. Först måste vi ju bli pensionärer vilket vi inte hade blivit ännu. Det var det första steget vi behövde ta och vi började diskutera exakt när det var dags. Nu började det pirra i magen och diskussionerna i vårat dåvarande bibliotek var många och långa.

Ny liten by idag är Kaysersberg belägen i Haut-Rhin i regionen Grand Est tidigare Alsace.

Den ligger vid Weissflodens dalgång nordväst om Colmar och har ca 2500 invånare. Vinproduktion utgör en viktig del av ekonomin. År 1522 tog en härförare tokajviner från Ungern och så började stadens vintradition. Redan 1227 omnämndes platsen för första gången. En borg byggdes för att skydda kejsar Fredrik II :s rike. 1871-1919 tillhörde staden Tyskland.

Staden är unik då man har fortsatt med en traditionell stadsplanering och arkitektur. Kullerstensgator för en genom gatorna med korsvirkeshus i glada färger. Kaysersbergs slott är en medeltida fästning med hisnande utsikt över vingårdarna som ligger utspridda vid byn. Klimatet är oceaniskt med vintrar rikliga på snö och torrt och soligt väder på sommaren. Från juni till september har man behagliga temperaturer och nederbörd är sällsynt. Fönvindar för en torr varm vind från bergen som man brukar säga kan göra folk galna.Julmarknaden är magisk och Alsac-glögg är en specialité.

Dagens visdomsord:”Ett huvud utan bekymmer finns bara på en fågelskrämma.” Okänd

Onsdag var som den skulle vara

Annonser

Hade för mig att det var tisdag när jag vaknade men det var ju helt fel och det tog ett tag tills jag landat i rätt dag. Jag hade inga speciella planer idag och det var skönt. Därför tog jag det lugnt och trampade på min cykel. JR greppade den långa häcksaxen och började klippa häcken utifrån. Ett riktigt slitgöra. Jag höll noga koll på honom för han har en tendens att jobba för länge och då får han ont i ryggen.

Vi har haft ett riktigt skönt väder idag och njutit av värmen som nu är som en svensk högsommar. Vi får se hur länge det håller sig så. Bara det inte regnar är jag nöjd för vi har ju en del att göra i trädgården nu. Så jag är mycket irriterad av att min högra arm inte är riktigt som den ska. Det verkar vara en nerv som kommit i kläm vid biceps och jag kan inte röra armen som jag vill utan att det gör fruktansvärt ont. Detta har bara uppstått och jag vet att det enda som hjälper är värktabletter och vila. Sådär då fick jag gnälla av mig lite då.

Just nu är jag så fruktansvärt trött på allt dödande och alla politiker samt journalister som alla verkar vilja bestämma hur vi ska tänka och känna. Jag blir så fruktansvärt obstinat och vägra svälja allt som sägs och skrivs. Det verkar inte vara en enda som verkligen vill ta tag i alla problem och ordna upp röran som är nu med allt. Kanske är jag hjärntrött ?

Jag är som sagt lite dagvill då och då, samt även veckovill verkar det som för jag hade för mig att det skulle komma en del försändelser denna vecka. Men efter att ha gått igenom alla meddelanden så visar det sig att 8:e och 9:e september infaller faktiskt i nästa vecka och då ska jag få paket. Så så var det med det. Känner mig som en virrpanna just nu. Men på fredag eller lördag kommer salvan till Lino och det blir bra. Nu ska jag återgå till att teckna en stund för att sedan lägga oss och lyssna på vår ljudbok.

Idag byter jag till en annan kust och: Saint Brieuc som ligger i departementet Cotes-d’Armor i regionen Bretagne i nordvästra Frankrike.

Kommer man sjövägen ser man hamnen som välkomnar fritidsbåtar, lastfartyg och trålare som fiskar pilgrimsmusslor dygnet runt vilket är en lokal specialitet. Bretagne är välkänt för sina skaldjur. Staden ligger i hjärtat av ett naturreservat. Korsvirkeshus omger Saint-Guillaume-katedralen, granitviadukter och skeppsredarbostäder, som ger en kombination av artdeco och gatukonst. En fröjd för ögonen.

En av alla stränder som är populär bland befolkningen är Martin plage, från vilken man ser Martinklippan krönt med vitt kors utanför kusten. I övrigt har man en magnifik kustlinje, med tempererat klimat och orörd natur vilket inbjuder till fina vandringar.

Kouign-amann är en ikonisk kaka, gjord på massor av smör, karamelliserat socker och smördeg. Denna delikatess är gjord på 100% Breich och säljs i alla bagerier i Saint-Brieuc.

Dahens visdomsord:”Jag tar alltid ut glädjen i förskott. Annars blir det aldrig någon.” Aksel Sandemose

Då var det gjort

Annonser

Blev väckt av hundarna i morse och de ville gå ut. Jag tog det lugnt och satte mig på sängkanten tills JR vaknade till hundarnas stora glädje. Dagen kunde börja och jag gick runt och öppnade upp huset, samt plockade fram allt till frukosten. JR gick ut och satte upp parasollet och sedan madrasserna till hundarna. Vi satt en stund och läste nyheter innan det var dags för frukost. Jag cyklade för första gången sedan början av sommaren, för nu är det slutsimmat för i år.

Vintertäcket är på och JR gick en sväng på gåbandet senare under dagen. Lika bra att komma igång med träningen tyckte vi. Men de andra i familjen ansåg inte att det behövdes någon träning.

Jag trodde att vi hade salvan kvar till tassar och skorviga knän till hundarna, men hur jag än letade så kammade jag noll där. Beställde snabbt ny salva och den ska komma i slutet av veckan. Nu är det ju inte så bråttom men Linos knän har blivit lite väl torra och denna salva är så bra eftersom den är honungsbaserad och om han slickar på den så är den inte giftig. Bara att stryka på nytt.

JR tvättade taket på Mackan och även fronten. Grannen tvärs över gatan hade någon att tvätta muren mot gatan och nu fick JR inspiration, så i morgon kommer han att köra högtryckstvätten på vår mur. Jag har inte planerat alls vad jag ska göra i morgon.

Hoppas verkligen att det inte kommer mer saker som jag får för mig att beställa för nu börjar det bli väl mycket tycker jag. Men det ska väl räcka nu. JR hade beställt nya innesandaler och de kom idag. Snabb leverans minsann. Jag får vänta ett tag på mina paket.

Vi håller oss till medelhavet och stannar i Cassis som tillhör departementet Bouches-du-Rhone i provinsen Provence-Alpes-Cote d’Azur i södra Frankrike.

Sedan 2012 ingår Cassis vingårdar i en Nationalpark, ”Parc National des Calenques”. Området är känt för sina vita viner av gastronomisk art och som är mycket uppskattad till fisk.Rödvinsproduktionen är marginell. Det är ett populärt turistmål känt för sina klippor (falaises) och skyddande vikar som kallas calanques.

Kir är det man dricker här och man tillsätter ett mått créme de Cassis (svartvinbärslikör) toppad med vitt vin.

Vit kalksten är består Cap Canaille av (Europas högsta kustklippa) som lyser rött när mistralen blåser. Man har en liten fiskehamn som fanns redan på romartiden vid stadens kust. Tallskog är et dominerande i landskapet. Staden består av små gränder och torg kantade av färgglada fiskarhus.1991 upptäcktes en undervattensgrotta som varit bebodd under två olika perioder. Man hittade ristningar som var ca 27000 år gamla och även de som var 18000 år gamla.

Tidigare stod staden under biskoparna i Marseille och har alltid varit genomsyrat av religiositet. Elva oratorier ligger bredvid varandra vilket bevisar den saken. Kyrkan är byggd 1875 och därmed relativt ung.

Vill man besöka staden får man bereda sig på att köra på vindlande smala vägar genom tallskogar och vinfält med dess gårdar.

Dagens visdomsord:”Ett ord befriar oss från tyngd och smärta i livet, Det ordet är kärlek.” Sofokles

September och fortfarande varmt

Annonser

Nätterna har blivit kyligare så det enda vi har igång är fläkten i sovrummet. Vi är ju vana vid ac:n nu och utan fläkten skulle vi nog bli alltför varma. Men jag har garderat oss för kommande vindar och kyligare dagar. Idag kom den franska nässprayen som jag beställt. Det är nämligen så att i två veckors tid har JR försökt att köpa sprayen på vårat apotek men de har inte haft den, så jag beställde den via internet och på tre dagar hade vi det hemma. Bra kvinna reder sig själv som man säger.

Jag velade lite i morse då det var regnvått efter nattens åskväder och inte direkt soligt, men innan vi gick in för att äta brunch, satte jag lakanen i tvättmaskinen. Måtte det bli sol idag.

Jag behövde inte oroa mig för det då solen verkligen visade sig med råge och jag kunde hänga lakanen ute på tork. JR har velat i ett par dagar men idag bestämde han att nu var det dags att tömma poolen. Det gör lite ont i själen varje gång vi gör det, men det måste göras och det är en fördel att göra det när vädret är fint.

Snart dags att köpa en ny dagbokskalender och jag har ju fastnat för Oxford så det tänker jag köpa även till nästa år. I år tänker jag köpa den på internet eftersom jag inte fick tag i den förra året när jag skulle köpa en ny. Men jösses så många olika varianter det finns! Har tittat hela kvällen och behöver verkligen sova på saken innan jag bestämmer mig för vilken det blir. Pjuh, vad velig jag känner mig nu.

Därför ska vi ta färjan till: Speloncato Som är en kommun i departmentet Haute-Corse på ön Korsika i Frankrike.

Byn är byggd på en klippig topp 570 m över havet och under vintern har byn 280 invånare. Klippan är bebodd sedan neolitiska perioden. På 1500-talet övergav människorna slätten där de var jordbrukare, på grund av pesten som härjade. Därför har byn två kyrkor som leds av var sitt brödraskap. Staden har rester av termer från romartiden.

Byn har karaktäristiska försvarsarrangemang: välvda passager, en labyrint av smala gator, höga hus som fram tills nyligen inte hade fönster på bottenvåningen. På toppen av byn stod en gång ett slott byggt på 900-talet. Om man går upp till toppen av byn och tittar i fjärran västerut ser man Tela Tafunata den genomborrade klippan. Strax efter vårdagjämningen och strax före höstdagjämningen ser man solen lysa fram genom stenen vid dess nedgång.

Dagens visdomsord:”Låt inte det du inte kan göra hindra dig från att göra det du faktiskt kan göra.” Jim Rohn

Sista augusti idag

Annonser

I morgon börjar skolorna här i Frankrike och vardagen börjar. Inte något som påverkar oss pensionärer något speciellt. Men det känns ändå att det blir ett annat tempo i byn. Kanske fler bilar och färre turister. JR brukar märka det när han är och handlar på fredagarna.

Vi har som vanligt städat idag och nu är golven rena igen. Det luktar gott efter var gång jag moppat golven. Nya lakan i sängen gör nästan att man längtar tills det är dags att sova. Men den som väntar på något gott brukar man ju säga.

Linos min när han vill något är mycket talande. Som här när han idag ansåg att det var dags att äta middag. Klart att jag faller till föga om tiden är någotsånär rätt. Idag var det väldigt rätt och Lino brukar kunna klockan så jag var inte förvånad.

Vi tänker tömma poolen inom en snar framtid eftersom vattnet inte blir tillräckligt varmt för att vi vill bada. Ikväll har ännu ett regnväder seglat in över vår by och det gör ingenting för vi stannar ändå inomhus. Men jag hoppas att det dragit iväg tills i morgon då jag hade tänkt tvätta lakanen och hänga dem ute.

Ikväll tänker jag visa en by som är belägen tre mil norr om vår by.

Saint-Cinq-LaPopie som är beläget i departementet Lot i regionen Occitanien.

Det är en liten by med ca 204 invånare. Den är belägen på en klippa med utsikt över en meander av flodet Lot. Ända sedan medeltiden har den varit bebodd och en dragväg går förbi byn vid floden, där hästar och åsnor drog förbi båtarna.Den befästa kyrkan dominerar byn. Den betraktas som en av de vackraste byarna i Frankrike. La Popie betyder klippa på occitanska. Som förövrigt är ett språk som inte alls påminner om franskan. Det talas av 11 miljoner människor och är det största minoritetsspråket i Frankrike. Det finns fyra olika dialekter av språket och talas i södra Frankrike. Om man är van vid sydfranskan kan fransmännen oftast förstå occitanska.

Dagens visdomsord:”Den kloke är långsam i sitt tal och snabb i sin handling.” Konfucius