Svårt att förstå

Annonser

Följer utvecklingen i de olika arabländerna och de protester som sker där just nu. Det är svårt för mig som svensk att förstå reaktionerna i Egypten och det som sker där nu. När jag gick i skolan var det inga fria val i det landet och man tänkte inte så mycket på det. Det skedde inga protester som fick uppmärksamhet. Idag förstår jag att presidenten styrde landet med järnhand och de som hade andra åsikter tilläts inte att uttrycka dem. Demokrati var inget som förekom där. Så har det varit i många av arabländerna genom årtionden.

Jag förundrades över det som vi idag kallar arabvåren och alla protester som spred sig som en löpeld. Alla tyckte att det var positivt när folket stod upp och krävde förändring. En ny regering valdes i Egypten och det var folkets val, trodde jag. Men nu undrar jag lite om det verkligen var det. Hur var det med demokratin i valet? Regeringschefen tillhörde ett parti som heter brödraskapet och sakta men säkert började nya lagar införas. Egypten har jag sett som det mest toleranta och öppna landet av alla arabländer. Inga sharialagar eller andra förbud verkade förekomma. När så förändringar började komma, protesterade folket i landet.

Nu verkar det vara total kaos och många dödas i upploppen som sker. I Sverige hade vi väntat till nästa val och valt ett annat parti som ledare för landet. Det egyptiska folket orkar inte vänta tills dess och är kanske rädda för att det aldrig blir ett nytt val. Demokrati är inte något givet och väldigt skör innan den fått ordentligt fäste. För mig är det svårt att förstå att inte alla kan acceptera en demokratisk ordning. Undrar vad det ska bli av allt detta nu när militären tagit över och regeringschefen begärt avgång?

I morgon Sveriges nationaldag

Annonser

Vad ska vi egentligen fira i morgon egentligen? Kanske att Sverige inte haft något krig i landet på över 300 år eller att våran flagga är så vacker? Den 6:e juni har varit arbetsdag för oss i många år, men så beslutades det att det skulle bli en röd dag. Tidigare kallades den svenska flaggans dag. Vi hedrade vår flagga och det är nog det många gör just i morgon. Ska vi vara glada över att få bo i Sverige och att vårat land är så bra? Det råder det säkert delade meningar om. De som flytt från krig och andra umbäranden är säkert glada över att slippa sådant och att få bli svenskar. Men rasism finns ju även här och inte blir det lättare för att man blir svensk medborgare. Men med ett svenskt pass kan man ju åka nästan var som helst i världen och den friheten har inte alla.

Jag är svensk sedan födseln med allt vad det innebär. Allt det som Sverige betyder har jag nog alltid tagit för givet. Att få säga sin mening utan att hamna i fängelse och att få klä mig precis hur jag vill. Det är så lätt att säga om andra länder med tuffa restriktioner, att det är ju synd om de människor som bor där. Men vad det egentligen innebär vet jag inte ett dyft om. Jag borde kanske vara mer stolt över mitt land än jag varit.

Trots att vi varit förskonade från terrorister och annat, under lång tid, så har världen kommit närmare hela tiden. Vi har samma problem som alla andra länder i Europa. Tekniken har gjort att allt går snabbare och då sprids även annat som vi inte vill ha snabbare. Inget vi kan förhindra, men det vi kan börja att göra är att tycka om vårat land Sverige. Det finns ju väldigt mycket som är bra och vi måste tänka som så att inget kan bli perfekt. Men vi kan förbättra och vi har demokrati så det är bara att nyttja de kanaler som vi tycker kan förändra. För snart åtta år sedan gjorde vi ju det och mitt Sverige blev i mitt tycke bättre. Andra håller inte med mig och det är precis så det ska vara. Vi ska inte tvingas att tycka lika om allt.

När man tänker efter så är Sverige ganska fantastiskt.

Hur ska man uppfatta hot?

Annonser

Läser flera twitter och kommentarer på bloggar, där en del skriver att han eller hon ska dö. I mina ögon är det direkta hot och jag anser att skriver man så ska det tas på allvar. Kommer ihåg en händelse som skedde i Göteborg under min tid där. Jag ägde en röd Volvo och kom från mitt arbete en dag, eftersom min hund åkte med gick jag runt bilen för att låta honom hoppa ut. En ung man på cykel körde upp på parkeringen och ställde sig vid sidan av min bil. Han tittade på den och jag tyckte att det kändes lite olustigt, varför jag skyndade mig att låsa den. Då frågar mannen hur mycket jag ska ha för bilen. Jag blir väldigt förvånad eftersom den absolut inte var till salu, vilket jag påpekade för honom. Han vägrade acceptera det och upprepade sin fråga. Irriterat sade jag att den inte skulle säljas. Då började mannen cykla runt mig och skrek: ”djävla hora, jag ska döda dig.”

Efter den händelsen tittade jag mig alltid omkring när jag gick till eller från bilen. Jag övervägde att polisanmäla händelsen, men förstod att det skulle bara bli ett papper i högen och inget mer skulle hända. Men det var fruktansvärt obehagligt och det hade ju kunnat vara en galning som verkligen tänkte döda mig. Därför fylls jag av obehag när jag läser dessa hot i en kommentar eller twitter. Vad menar skrivaren egentligen? Är det bara ett bevis på dåligt ordförråd? Ibland är det säkert det, men det otäcka är att en del kanske skrider till verket och verkligen dödar någon.

Vi lever som tur är i en demokrati, där vi får skriva öppet om våra åsikter. Jag håller absolut inte med alla skribenter, men respekterar att de har alla sin rätt att ge ord för sina åsikter. En del är riktigt korkade i mina ögon, men det kan jag också påpeka om jag vill. Att gå så långt som att hota någon för sin åsikt är väldigt sjukt. Oftast är det fanatiker som gör det och sådant är otäckt. Som en slags sekter där man inte tillåter avvikande åsikter. Frågan är när någon av dessa skrider till verket?