Det blev ju bra 

Annonser

Var regn när jag steg upp, men nu är det bättre. Hundarna sover och jag kör tvättmaskinen och håller på i datorn. 

Lustigt att det skulle till ett upplopp i Stockholm, för att medierna och politikerna fattar allvaret i den kriminalitet som ökat. Poliser i Malmö har varnat i flera år för detta och sagt att det måste till hårdare straff och fler poliser. Men istället blir det en omorganisation som försvårar deras arbete. 

Vem som helst kan räkna ut att kriminella sprider sig och inte stannar i en stad. Eftersom politikerna inte klarar av att ta hand om alla som kommit till Sverige, så blir de ett lätt byte för de kriminella. Istället för att gå omkring och inte göra någonting, får de chansen att tjäna pengar och bli någon. Unga tycker att det är spännande att köra vapen på moppen till olika ställen, eller sälja knark. 

USA har haft detta problem i många år och inte har det blivit bättre. Jag vill inte skylla på invandrarna utan på politikerna som inte vågar göra något. Ett fängelsestraff ska kännas och någon frigång bör inte ges. Utvisa de som inte förtjänar att vistas i Sverige och se till att det verkligen görs. 

Tror att många svenskar och då menar jag även de som är inflyttade, vill ha mer ordning och reda i samhället. 

Svårt att förstå

Annonser

Följer utvecklingen i de olika arabländerna och de protester som sker där just nu. Det är svårt för mig som svensk att förstå reaktionerna i Egypten och det som sker där nu. När jag gick i skolan var det inga fria val i det landet och man tänkte inte så mycket på det. Det skedde inga protester som fick uppmärksamhet. Idag förstår jag att presidenten styrde landet med järnhand och de som hade andra åsikter tilläts inte att uttrycka dem. Demokrati var inget som förekom där. Så har det varit i många av arabländerna genom årtionden.

Jag förundrades över det som vi idag kallar arabvåren och alla protester som spred sig som en löpeld. Alla tyckte att det var positivt när folket stod upp och krävde förändring. En ny regering valdes i Egypten och det var folkets val, trodde jag. Men nu undrar jag lite om det verkligen var det. Hur var det med demokratin i valet? Regeringschefen tillhörde ett parti som heter brödraskapet och sakta men säkert började nya lagar införas. Egypten har jag sett som det mest toleranta och öppna landet av alla arabländer. Inga sharialagar eller andra förbud verkade förekomma. När så förändringar började komma, protesterade folket i landet.

Nu verkar det vara total kaos och många dödas i upploppen som sker. I Sverige hade vi väntat till nästa val och valt ett annat parti som ledare för landet. Det egyptiska folket orkar inte vänta tills dess och är kanske rädda för att det aldrig blir ett nytt val. Demokrati är inte något givet och väldigt skör innan den fått ordentligt fäste. För mig är det svårt att förstå att inte alla kan acceptera en demokratisk ordning. Undrar vad det ska bli av allt detta nu när militären tagit över och regeringschefen begärt avgång?

Inget nytt fenomen

Annonser

Var gång det händer att ett upplopp startas någonstans i Sverige, blir det skriverier och debatter om hur och varför. Lite konstigt för detta händer, har hänt och kommer att hända igen. Så länge jag kan minnas sätter det igång då och då. Sysslolösa unga människor vill ha uppmärksamhet och vet inte hur de ska få det. Så uppstod raggarna, modsen, punkarna och hiphoparna. Ett rop på hjälp i en värld som inte verkar klara av att se till ungdomarna.

Politikerna käbblar bara med varandra och påpekar vilka fel de gjort under sina år vid regeringsmakten. Visst gör de misstag som får efterverkningar långt efter det att man bytt regering. Men det är i grund och botten föräldrarna som måste dra det tyngsta lasset. De formar sina barn från första början. Det är där allt måste börja oberoende av vilken regering vi har. Man skyller på samhället, men samhället är ju vi alla som lever här.

Rasdiskriminering och utanförskap har funnits i alla tider. Men vi satte aldrig ord på det. När jag var nyinflyttad till staden och började i den alldeles nya skolan fanns det kamrater som diskriminerades för olika saker. En flicka blev riktigt illa behandlad för sin religiösa tro. Hon klädde sig ju inte som alla andra och hon gav aldrig igen. Hon kallades vargen då hon åt väldigt mycket, fast jag kommer ihåg hennes namn, Inger hette hon. Jag var inte en av dem som gick på henne, men visst har jag skuld eftersom jag inte heller försvarade henne. En annan flicka som bodde i mitt bostadsområde var ett adoptivbarn från något afrikanskt land. Först var alla så intresserade av henne och ville vara med henne. Hon var några år yngre än jag, så jag tillhörde aldrig hennes kompiskrets. En dag hörde jag att de kallade henne bananas. Inte direkt snällt i mitt tycke. Det utmynnade i att i sina försök att smälta in i kamratkretsen började ta droger och bjuda ut sin kropp. Enda sättet för henne att få vara med.

En sommar blev det upplopp i ett bostadsområde som jag inte hade velat bo i. Husen såg ut som fängelsehus, gråa och alla likadana. Många invandrare fick lägenheter där, eftersom det var tomt i många hus. Det var finländare som slogs mot turkar. Men de infödda svenskarna tog finländarnas parti och hjälpte till i slagsmålen. Den socialdemokratiska kommunledningen hade fört ihop alla som kom till Sverige på ett och samma ställe, utan att fundera nämvärt. Så går det till än idag och samma misstag görs vilka det än är som leder i just den kommunen. Men idag då vi har människor som kommer från snarlika länder, fungerar de bättre tillsammans och då riktas ilskan åt annat håll.

Det borde vara enklare att använda den samhörighet människor känner i ett bostadsområde och låta dem bygga upp organisationer mm, som kan ge sysselsättning i området. Hantverksgrupper, idrottsgrupper, ja det finns hur mycket som helst man kan starta. Något som gör att människorna känner att de har ett värde och betyder något. Kanske kan det komma något bra av alltihop när det blir lugnt igen. Låt de kreativa stenkastarna bli kreativa i något annat.