I gamla spår

Annonser

Jag har haft en konstig föreställning om att pensionärer är snälla och trevliga. Vuxna människor förnuftiga och artiga. Men stopp här. Det är ju absolut inte sant. Vart tar alla elaka mobbare vägen när de blir vuxna och därefter pensionärer? De som smusslar och smiter undan när de är unga blir inte hux flux ärliga så fort de blir pensionärer. De lever kvar och fortsätter precis i samma anda som i unga år. Det är ju inte så att de sätts i fängelse och får vård för sin elakhet. Finns ju inga lagar som är stiftade mot elakhet.

Därför har vi mobbing på arbetsplatser och även äldreboende. Mobbarna och de oärliga fortsätter i samma spår som vanligt. Kanske ännu elakare än tidigare då de ofta har ett väldigt tråkigt liv. Om ni sett filmen ”Tillbaka till framtiden”, där huvudrollsinnehavaren hamnar så långt fram att hans plågoande Biff blivit gammal, får uppleva hur han själv fortfarande mobbas. Det stämmer ju så bra. Även om man själv som offer för mobbaren flyttat, så blir andra utsatta för denne. Därför lever vi med pensionärer som galer om dittan och dattan, fast de inte har ett dyft med saken att göra. De lägger sig i allt och drar sig inte för att vara elaka.

Precis lika är det med de som varit ohederliga i sitt liv. De blir inte hederliga bara för att de blir pensionärer. Tyvärr, har jag fått erfara det när jag höll på med bemanning av just pensionärer. De har inga skrupler alls, om någon nu trodde det.

När man blir pensionär har fritiden blivit större än tiden då man har något åtagande. Därför har de tid att grotta sig i krämpor,småsaker, reta sig på omgivningen och tänka ut elakheter. Men är man en glad och utåtriktad människa så fortsätter man att vara det som pensionär också.

Otrevlig morgon

Annonser

Som hundägare får man utstå en hel del. Vet inte hur många gånger jag fått slängt i ansiktet:” plocka upp efter dig”!, innan hunden ens är klar. Går man som jag med två hundar ibland, tar det en stund att samla ihop dem,titta så att ingen kommer som kan distrahera hundarna, så att de rycker iväg. Man har nämligen inte så bra balans när man står nedböjd för att plocka upp hundbajs.
I morse blev vi på hoppade av två grälsjuka gamlingar som satt utanför sin ytterdörr, vid marklägenheten. Det är ingen hit att möta någon hund, när man har tre nödiga hundar, varav en tik som är i höglöpet. Därför vek vi av från cykelbanan och tänkte gå en liten bit på gång vägen förbi marklägenheterna. Eftersom vi vet att gamlingarna som bor i dessa är ytterst noga med att hundägare plockar upp och hyresvärden satt upp ett anslag om att man inte får rasta hundar på området, tog vi in kopplen så att de inte skulle frestas att göra något.
Precis när jag passerat gamlingarna, utbrister den ena att man inte får rasta hundar där. Jag invänder att det inte är förbjudet att gå där och undrar om de sett att någon av hundarna gjort något. Sedan utbrister de i det ena efter det andra. Avundsjukan sprutar ur ögonen på dem. Visst har vi ett fint hus,en fin husbil och fina bilar, men vi har också fått jobba för att få detta.
Att vi sedan har tre stora hundar är väl för mycket för en del.

Men nu är jag innerligt trött på all skit som slängs på oss hundägare och ingen ska inbilla mig att alla gamla människor är snälla. Har man inte varit det tidigare i sitt lov, blir man inte snäll automatiskt för att man blir gammal.
Fan, ta alla elaka gubbar och gummor och hundhatare.

Jag skyller detta inlägg på värmen, men vad skyller gamlingarna på? Grälsjuka kanske.

Gråmulen fredag

Annonser

Duggregn möter oss i södra delen av landet idag och det efter en vecka med sol. Men vad gör det när helgen snart är här. Sitter och arbetar som bäst, med en kaffekopp vid sidan. Man tänker så bra då. Hundarna ligger utsträckta runt omkring skrivbordet och sover. Precis som jag drömt om att få ha det.

Efter hundrastningarna ska jag handla åt pappa och sedan hjälpa honom klippa naglarna. Inte lätt att göra sådant då handen blivit darrig. Sedan blir det lite mer jobb och helg.

Jag ville att alla skulle samlas och försöka lokalisera hunden som är på rymmen, men ägaren ville inte det. Visst är det en besvikelse, då vi troligtvis hade hittat den. Nu får de göra som de själva vill och jag spanar då jag är ute som vanligt. Fick mitt första elaka meddelande igår och konstigt nog kändes det inte något alls. Varför bry sig om dumhuvuden? Lite roligt är det ändå att jag provocerat så pass att någon spyr galla. Är lite nöjd över det.

glad