Försvunna men inte glömda

Annonser

När man blivit vuxen märker man att släktingar och vänner också blivit äldre. Det är jobbigt eftersom man vill att allt ska vara som det alltid varit. Först ser man det på mormor/farmor och morfar/farfar och det känns konstigt att de börjar gå med rullator eller inte kommer ihåg saker lika bra som tidigare. En dag finns de inte kvar i livet och det blir så tomt. Jag har väl aldrig haft så nära kontakt med min mormor eller farfar, som är de enda jag fått lära känna. Min morfar var soldat och dog när min mamma var ung tös, och min farmor dog i cancer när min pappa endast var tolv år gammal. De hann knappt lära känna sina egna föräldrar och måste ha varit jobbigt.

Min mormor var speciell och kunde inte mycket svenska, då hon kom från Ryssland/Finland. Så hon pratade en riktig rappakalja ibland och man fick gissa sig till vad hon menade. När jag kramade henne blev hon generad, men jag fortsatte ändå och jag tror att hon tyckte om det. Hon var en riktig pysseltant och det var alltid roligt att vara hos henne, eftersom man fick göra speglar, kycklingar, änglar och en massa annat. Tiden gick så fort hos henne.

Min farfar var en reslig man som alltid hade promenadskor på sig. Han älskade att spela kort och helst bridge, som jag inte kan än idag. Men han köpte alltid med sig frukt och godis när han var på besök hos oss. Ibland fick jag en slant av honom om jag berättade att jag fått bra betyg eller gjort något annat bra. Han var också rädd för kramar och jag kommer inte ihåg att jag fått någon av honom.

Dessa två människor var födda i ett århundrade där man inte hade närkontakt, mer än då man avlade barn. Inte lätt för dem att krama en liten tös hur som helst. Trots det så älskade jag dem båda och hade gärna velat ha dem kvar i livet. Som vuxen hade jag säkert kunnat ha fina samtal med dem om olika saker.

Så ta hand om era gamla mor-och farföräldrar så länge de finns kvar i livet.

Vilken dag puh

Annonser

Inte nog med att vi fått riktig sommarvärme, men idag har jag haft två intervjuer och det tar tid. Jag har inte hunnit med allt jag ville göra. Nu har jag inte heller tid att göra det. Jag måste kontakta två nya veteraner som vill gå med och boka fler intervjuer. Fick ett uppdrag idag som jag måste hitta en veteran till. Ja, det är mycket nu och i och för sig är det bra.

Men vi ska iväg och träffa en hund som kanske blir vår nya familjemedlem och naturligtvis snurrar det i huvudet på oss. många frågor och tankar rör sig i huvudet och jag är lite nervös. Vill ju så gärna att det ska fungera med våra andra hundar. Med Nellie är det inga problem hon accepterade Unkas utan förbehåll. Men vi vet inte om Unkas kan acceptera att det kommer en ny medlem och pockar på vår uppmärksamhet. Sen är det ju så att den hunden ska acceptera oss också. Som ni märker är det mycket som snurrar. Men när vi väl är där löser det sig med all säkerhet. Jag har lovat mannen att han har utslagsröst och är den som bestämmer. Han har valt rätt hundar hittills.

Nu lite förberedelser innan vi åker.

Rekat

Annonser

Nu har jag varit och rekat lokalen ordentligt på biblioteket där träffen ska vara på måndag. Den blir perfekt och nu är det bara att plocka ihop allt materiel jag ska ha med mig. Sedan skriva ned lite stolpar vad jag vill prata om. Jag brukar inte göra det, men nu ska jag göra det så att jag inte glömmer bort väsentliga saker. Efter mitt anförande blir det mingel där alla får fråga både mig och andra veteraner om det de undrar över. Jag ska ha med mig foldrar och även blanketter för de som vill gå med. Jag har satt upp stora A3 affischer både efter kusten och nere i Trelleborg. Här i byn sitter det uppe flera sådana så folk verkligen ska uppmärksamma mötet. Håll tummarna att det kommer några. Sådant vet man ju aldrig i förväg, men jag har haft ett par telefonsamtal, så folk har sett affischen i alla fall.

Jag är inte nervös inför mötet, men lite för att det inte kommer folk. Men grubblar gör jag absolut inte. Går detta bra ska jag försöka med nya öppet hus på flera ställen.

Kall dag

Annonser

Det har inte varit över -4 idag och gissa om det var halt. Tur jag bara behövde gå med en hund åt gången och de lyssnar när jag säger till dem att gå lugnt. Nellie har bara ett problem och det är att hon tagit det som sin uppgift att söka spår ute. När hon har nosen i backen glömmer hon allt annat och jag måste e till att hon kopplar bort nosen och använder ögonen ibland. Annars kan våra promenader bli lite för snabba och risken är stor att jag faller på någon isfläck. Nu har hon blivit lyhörd för min röst och stannar upp när jag säger till henne. Men det blir inte speciellt avkopplande promenader när det är halt.

Men idag var hon duktig och fick kex vid ett par tillfällen. Ja, jag har mutor i fickan vilket hundarna vet och när jag kräver att de ska ta det lugnt och lyda mig så gör de det. Ett litet kex kan göra underverk ibland.

Jag har även hunnit avrapportera min budget och fått förklara mina siffror, vilket känns väldigt bra. Nu vet moderbolaget hur jag tänker och varför. Sedan är det upp till mig att genomföra det jag föresatt mig. De ser att jag har planer och det har jag ju haft hela tiden, men bara i huvudet. De är ju inga tankeläsare så jag förstår att de vill få ett hum om hur jag tänker.

Jag har även bestämt mig för att inte ta ut en av veteranerna på fler uppdrag, då hen har försökt ta kommande uppdrag från mig till sitt eget företag. Detta anser jag inte vara seriöst och sådana vill jag inte ha med i min kunskapsbank, hur duktiga de än är. Jag håller även inne med en del av lönen då jag inte fått undreteckande tidrapporter från kunden. Jag vill faktiskt inte veta av att hen försökt lura någon. Detta företag är seriöst och det är viktigt för mig. Vi får se om de kommer och då ska jag naturligtvis betala den summa som hen ska ha. Men det är ingen stor summa vill jag poängtera, utan mer en symbolisk sådan.

Redan resultat

Annonser

Gissa om jag blev glad då lokaltidningen kom och min annons var med. Känns som att jag är på banan nu och det verkar onekligen som så. Jag har fått ett uppdrag redan och en som ville bli veteran har hört av sig. Uppdraget kan jag lösa men den som ringde och ville gå med är alltför ung för mitt företag. Kändes lite konstigt att säga nej till en människa som troligtvis får svårt att få ett nytt arbete, men som inte är pensionär. Men detta är inte ett vanligt bemanningsföretag då en pensionär inte behöver arbeta om nu inte pensionen är för låg förstås. Utan det är mest för att man har kraften och lusten kvar att göra något. Det kan vara allt från 2 timmar i veckan till nästan heltd vissa perioder, men man kan aldrig räkna med att få uppdrag hela tiden.

Men det är ändå roligt att märka av att jag har annons inne och att folk läser den. Troligtvis kommer det ringa fler i morgon och på fredag. De som vill ha uppdrag gjorda är ju på arbetet till fyra fem och då vill man säkert inte ringa, utan väntar tills dagen efter istället. Jag ser fram mot i morgon och ska nog ha med mig ett block och penna när jag går hundpromenaderna för säkerhetsskull.

Jag ska skicka min första faktura till moderbolaget och det är inte mycket pengar, men det är de första som kommer in i företaget. Så det känns roligt och mer på riktigt nu. Nästa faktura jag skickar kommer att inbringa betydligt mer pengar. Nu är jag på gång….

www.veterankraft.se

Helvetes måndagen är snart över

Annonser

Jag saknar denna fina hund något enormt och med lite mer sömn än två timmar, så känns det kanske uthärdligt i morgon. Nellie och Unkas har letat efter Ronja vid olika tillfällen. Vi har ju våra vanor och så även hundarna. De såg ju att vi tog med oss Ronja och kom hem utan henne, men de har väl inte riktigt fattat det ändå. Trötta har de varit eftersom de ju var med under natten.

Den som kommer med påståenden som att ”det är ju bara en hund”, har jag lust att slå på käften. Alla hundar jag haft har varit olika personligheter och lämnat tassavtryck i mitt hjärta. Detta är min sjätte hund under mitt liv som går vidare över regnbågsbron. Nackdelen med att ha hund och något jag är mycket medveten om. Men allt det fina jag fått under den tid jag haft dem, uppväger denna smärta. jag vet att de inte lever lika länge som oss. Jag tänker aldrig leva utan hund och just nu är det svåra att endast ha två hundar. När man har tre så är det alltid någon som pockar på uppmärksamhet och det är säkert ännu intensivare med fler hundar i familjen.

Det vi måste lära oss nu är att bli en tvåhundarsfamilj. Unkas och Nellie är så tajta att vi inte anser att det är rätt att ta in någon ny just nu. Vi börjar också bli lite till åren och det är enklare att gå med varsin i koppel än med två stycken. Vilket enhundsägare inte har begripit ett dugg. De anser att man ska ha samma pli på två som en. Inte riktigt så lätt. I alla fall inte med de raser vi valt.

Nu blir det tidig sänggång och förhoppning att morgondagen blir lite lättare.

Osmakligt tycker jag att det är

Annonser

När man publicerar en bild på Sveriges statsminister i blöja finner jag det endast osmakligt. Visst kan man tycka at konstnärer och satiriker ska kunna dra allt till sin spets, men detta är att gå för långt. Det ska vara äckligt att se bilden menar man och jag tycker inte det. Att göra så är endast osmakligt och allt förlorar sin innebörd att förlöjliga på ett sådant sätt. Det räcker faktiskt med att se de bilder på våra åldringar som redan visats i artiklar för att vi ska förstå hur illa de blir behandlade.

Nu är det så att det är ett privat vårdföretag som behandlat åldringar på ett förnedrande sätt och inte någon i regeringen. Att privatisera har inget att göra med hur man behandlar folk. Till syvende och sist är det vårdpersonalen som låtit åldringar ligga i sin egen skit och har man så stort samvete att göra det bör man inte ha detta arbete. Att skylla på direktiv från chefer och inte protestera för att man är rädd för att bli av med sitt jobb är fegt. Hade jag arbetat på ett sådant vårdboende så hade jag faktiskt protesterat och slagit larm om jag fått sådana direktiv. Alla har ett fackförbund där man kan få hjälp om man behöver.

Jag tycker att det är fruktansvärt när någon låter en människa fara illa därför att man är rädd att förlora jobbet. Detta kan ingen statsminister styra över och det förekommer inte bara på de privata vårdföretagen, utan även de kommunala. Naturligtvis ska de ansvariga på Carema ställas till svars om de gett direktiv om att man ska behandla åldringar på detta sätt. Vilket jag inte tror att de gjort utan endast krävt att det ska gå med vinst. Hur sedan varje vårdenhet går tillväga är upp till den chef som arbetar där och den som bestämmer idiotiska saker som att väga blöjor bör inte fortsätta vara chef där. Alla som arbetar inom vården har ett ansvar att tillvarata en vårdtagares liv, vilket bör innebära att inte utföra idiotiska direktiv.

Kan man kalla det förvår?

Annonser

Eller det ordet kanske inte finns? I alla fall så är det så det känns när man går ut idag. Fåglarna kvittrar som galningar och på stigarna är det rena rama lervällingen. Jag letade ju i vanlig ordning efter vårtecken och jag såg massor av snödroppar, vårlökar och även knoppar på en del buskar. Det ger hopp om vad som kommer. På bara ett par dagar har snön försvunnit och blommor poppat upp vilket är otroligt snabbt.

Brödsmulorna är borta i trädgården och även den päls jag bortade av Nellie. Är inte det recycling av stora mått. Inget går till spillo och det jag inte vill ha kan våra djur använda och äta upp. Lyssnade på P4 idag och där pratade de om att vi kastar för mycket och då var mat det de nämnde som det vi kastar mest av. Då måste vi vara duktiga eftersom inget kastas hos oss. Den mat som blir över blir antingen lunchlåda till mannen eller hundmat. Bröd som är torrt får fåglarna.

Men jag upptäckte att mina trackingskor är totalt utnötta. Snart inget kvar av sulan så jag måste införskaffa mig ett nytt par. Med tre hundar går man väldigt mycket varje dag och dessa har jag nött ut på ett år. Så det är inga bortkastade pengar. De går tyvärr inte att sula om och om de nu gick att göra det, så har någon sett en skomakare på senaste tiden? Förr fanns det minst en i varje liten by, men nu vet jag inte ens om det yrket existerar mer. Där jag bodde i Göteborg hade vi en skomakare vid vårt lilla torg och jag var ofta där för att klacka om skor. Så ofta att jag fick ett kort där skomakaren satte en stämpel varje gång jag var där och den tionde gången blev det gratis. Skor nuförtiden har oftast plastklackar som är livsfarliga att gå med. Då menar jag pumps och andra skor med höga klackar.

Kylan håller sitt grepp över landet

Annonser

Hörde på radion att det är kallare i Sverige än någon annan stans just nu. Inte ens Ryssland har så låga temperaturer. Därför gäller det att klä på sig ordentligt när man går ut. Min fina jacka som inköptes på rea för ca 8 år sedan börjar kärva i dragkedjan och idag ville den inte alls. Jackan är helt ok men den viktigaste detaljen har tjänat ut och jag hade hoppats att den skulle klara sig denna vinter också. Så nu har jag trixat lite med den så att den ska klara dessa kyliga dagar som förhoppningsvis snart är över. Får kika på detta års rea av vinterkläder efter en ny.

Jag köper inte särskilt mycket kläder numer utan endast det jag absolut behöver och verkligen vill ha. Men jag är mycket klädintresserad och bläddrar ofta i tidningar och kataloger. Tror att jag har hittat min egen klädstil och vissa år hittar jag ingenting som jag vill ha, medan det andra år finns hur mycket som helst. Jag vill ha kläder som fungerar i min vardag och inte bara är snygga. Fast ibland har jag faktiskt köpt skor eller kläder som jag aldrig använt, vilket retar mig en hel del. Jag vill inte ha kläder som bara hänger och försöker undvika att det blir så. Därför blev jag väldigt glad igår då någon startat en sida på facebook som heter garderobsrensning. Där kan man sälja sina kläder till någon som kanske uppskattar dem mer. När jag tänker efter så har jag lite som jag ska lägga ut där.

Om jag har tur kanske jag hittar en vinterjacka där. Man vet aldrig. Är ni intresserade så leta upp sidan på facebook och gå med. Den är öppen för alla som vill.

Dags igen för nya läckor

Annonser

Idag kan vi läsa i tidningarna och se på nyheterna att nye dokument angående socialdemokraternas budget, cirkulerar runt i riksdagshuset. Alltså ännu en dolkstöt i Juholt som tydligen tillbringat julen i Mexico. Under tiden har det puttrat i de egna leden och nu sprids originalet av skuggbudgeten runt. En het potatis är att Juholt och Waidelich inte ville ha med höjd ersättning för arbetslösa. De ville inte ha med det i budgeten ända tills en halvtimme innan de skulle offentliggöra den.

De ljög om hur arbetet och hur överens partiet var angående denna skuggbudget. Någon vill att sanningen ska fram och så är det ju alltid när någon ljugit, att tillslut kommer sanningen fram. En bild av Juholt som mytoman börjar bildas hos folket. Kanske ett sätt att provocera fram en avgång, som fler av de tunga namnen antytt. När så Göran Persson uttalar sig om att Sverige bör gå med i EU:s avtal om ekonomin, när Juholt sagt att han inte anser att vi ska det. Så känns det som att det är starka krafter som arbetar i bakgrunden. Han har inte yttrat sig i media om politiken sedan han avgick som partiledare och nu gör han det plötsligt.

Juholt själv har tydligen gått in i radioskugga, som fler rådde honom att göra. Men om det är bra eller inte återstår att se.