Efter regn kommer sol

Annonser

Man kan alltid vara säker på att efter en dipp i livet, så kommer en uppgång. Precis som i ekonomin. Det är aldrig helt svart genom hela livet om man nu inte vill ha det så. Alla har väl haft tuffa tider på olika plan och sedan har det plötsligt vänt en dag. Många har tyckt att jag alltid varit så stark och målmedveten. Sanningen är att den sida jag visar utåt inte alltid överensstämmer med insidan. Inte för att jag vill visa upp någon slags fasad, utan mer för att jag själv skulle orka har jag bitit ihop och fortsatt med livet. Det finns ingen stålman eller kvinna i verkliga livet som går helt oberörd av livets svängningar. Frågan är väl mer om hur man går vidare under en dipp.

När så kallade vänner sviker och de närmaste visar sig tänka på sig själva. Då känner man sig väldigt ensam och utlämnad. Kändisar väljer ofta att berätta för journalister hur illa behandlade de blivit. Inte sällan lämnar de ut dessa personer, kanske som hämnd eller endast för att de måste berätta för att kunna gå vidare. Jag vet inte hur många dagböcker jag skrivit och sedan rivit sönder. Mitt sätt att gå vidare efter en tuff tid. En dag kommer dessa människor finnas i någon av mina böcker, om än omskrivna till andra personer. Men visst vill jag att de ska känna igen sig och få sig en tankeställare. Jag vill inte hämnas utan vissa av dem kommer att passa så bra i alla historier jag vill berätta.

Man brukar säga att alla har en ryggsäck att bära. Jag har alltid varit noga med att rensa ur den och sedan fylla den med annat. Så min ryggsäck är bara tung under en viss tid. Vissa minnen finns alltid kvar om jag väljer att plocka fram dem. Men jag försöker oftast att välja de fina i det hemska. Som när min älskade bordercollie Ragnar blev påkörd och inte klarade sig. Mitt sista minne av honom är att han ligger under värmelampor och tittar på mig med ögon som säger att han älskar mig. Det är dessa ögon jag sparat i mitt minne av honom. På samma sätt gör jag med andra minnen som kanske inte var så trevliga. Min mammas bortgång på sjukhuset och hur jag höll hennes lilla hand i min. Så svag och liten var hon att hon inte orkade längre. Hur hon kramade min hand innan hon försvann. Det är hennes skratt jag minns och alla fina stunder vi fick ha.

Jag tycker att alla har rätt att välja vad man vill minnas och hur man vill spara dem.

Rekat

Annonser

Nu har jag varit och rekat lokalen ordentligt på biblioteket där träffen ska vara på måndag. Den blir perfekt och nu är det bara att plocka ihop allt materiel jag ska ha med mig. Sedan skriva ned lite stolpar vad jag vill prata om. Jag brukar inte göra det, men nu ska jag göra det så att jag inte glömmer bort väsentliga saker. Efter mitt anförande blir det mingel där alla får fråga både mig och andra veteraner om det de undrar över. Jag ska ha med mig foldrar och även blanketter för de som vill gå med. Jag har satt upp stora A3 affischer både efter kusten och nere i Trelleborg. Här i byn sitter det uppe flera sådana så folk verkligen ska uppmärksamma mötet. Håll tummarna att det kommer några. Sådant vet man ju aldrig i förväg, men jag har haft ett par telefonsamtal, så folk har sett affischen i alla fall.

Jag är inte nervös inför mötet, men lite för att det inte kommer folk. Men grubblar gör jag absolut inte. Går detta bra ska jag försöka med nya öppet hus på flera ställen.

Pausar en stund

Annonser

Sitter just nu och knåpar med text som ska skickas in i morgon och nu har jag fastnat. Eftersom det är en text som inte ska kunna ändras i brådrasket så vill jag att den verkligen ska bli bra. Har precis bestämt mig för att ta lite hjälp av mannen senare, för att få kritik på det jag hittills skrivit ned. Alltid bra att få någon annans synpunkter. Men jag ska få ihop det sista innan dess.

Vi fick några underbara promenader idag då solen lyste så skönt och det bara var -2 ute. Träffade trevliga människor också och fick en pratstund. Så min dag har varit väldigt bra och hundarna verkade trivas enormt ute. De fick leka lite med andra hundar och nu sover de som barn på golvet. Nu kan jag börja tro på våren trots allt man läst i tidningarna om att februari också ska bli en väldigt kylig månad. Men det gäller kanske inte hela landet.

Dags att ge sig i kast med texten igen då. Får ju bara vara 120 ord långt totalt och det gäller att formulera sig så att det man vill ha sagt kommer fram. Inte svammla en massa utan jag byter ut ord till andra och gör om meningar hela tiden. Men som jag skrev så blir man lite blind efter ett tag och nu när jag lagt den åt sidan ett tag, har jag nya ögon och antagligen blir det fler ändringar.

Sista måndagen i januari

Annonser

Så skönt att denna månad är över, tycker nog många med mig. Dåligt med pengar och kylan som plötsligt tog tag i oss. Äntligen har lönen kommit och man har lite mer pengar. Nu är det en vintermånad kvar förhoppningsvis och sedan blir det vår. Ja, här nere i södra delen av landet kan den komma i slutet av februari om vi har tur. Men än ska åtminstone inte jag ropa hej.

Blåsten som kommit med kylan har gjort att jag fått en mysig snuva. Varje morgon vaknar jag med täppt näsa och kippar efter andan. Sedan snörvlar jag mig genom dagarna, vilket nog skulle kunna vara uthärdligt om jag tog mig lite whiskey. Men med denna blåst är risken stor att jag blir alkolist på kuppen, så det är kaffe som får ge mig värme istället. Jag avundas hundarna som har fått en tjock vinterpäls och är tämligen oberörda av blåsten.

Ikväll blir det rester från helgen till middag och jag säger absolut inte nej till entrecote. Mannen fick tag i billigt kött vid förra storhandlingen och för att muntra upp oss efter att ha betalat alla räkningar, åt vi det igår. Hundarna har fått sin mat och är rastade så nu är de nöjda. Ronja t o m ler idag och det värmer i hjärtat. Nellie har blivit en riktig mammagris och följer mig som en skugga hela dagarna. Unkas håller koll på oss allihop och vill gärna hålla ihop flocken. Vi har det rätt bra hemma om dagarna. Jag sitter mycket vid datan och kollar jobb och skriver, då ligger de runt omkring mig i soffan och på golvet.

Jag vet att mitt inlägg i morse var lite deppigt men egentligen var jag inte det. Ville endast förmedla något som var i mina tankar och rätt naturligt då vi har gamla föräldrar och en hund som är 13 år om någon vecka. Jag är glad att de finns hos oss ett tag till och varje dag är en gåva. Det gäller att ta tillvara alla små glädjeämnen och leva i nuet. Hörrni snart är det vår.