Så härligt med snö som smälter, fåglarna kvittrar glatt. Hundarna är glada och jag också.
Nu kommer våren smygande och jag mår så bra.
Livsandarna återvänder och snart är jag ute och går igen.
Efter en tur ut i trädgården är det dags för tuggpinnar. Kuma vet vad som väntar och därför ler han stort.
Sedan kommer väntan att husse ska komma hem och kvällsrundan. I morgon är det sovmorgon och då ska vi mysa i sängen innan morgonturen.
Tur jag vilade ryggen igår, för idag är den mycket bättre. Efter lite småpyssel här hemma, packade vi en korg med kanelbullar och kaffe. Nu har vi just kommit hem från en dag hos pappa i Oxie. Ljusen jag köpte till honom före jul är väldigt fina och i deras sken fikade vi alla tre. Vår nya bil fick en inspektion av pappa och sedan hjälpte jag honom in igen. Han åkte på kräksjuka förra veckan och därför väntade vi tills nu. Han var jätteglad över att vi kom och hade väntat på oss. Nu hoppas jag att turen är på vår sida och att han snart får komma till vårdhemmet här i byn. Då kan jag gå bort till honom flera gånger i veckan.
Två hungriga hundar blev glada när vi kom hem. Nu är de ännu gladare efter att ha fått middag och en tur ut i trädgården. Kvällen blir lugn då det är vardag i morgon och mannen ska upp tidigt. Slut på långhelger och vi får vänta ända tills påsk för mer ledighet.
Visar en gammal bild från i våras. Denna vår ska jag ta en ny när jag klarar av att gå ut på landet. Men det får vänta med den träningen för snön ligger fortfarande kvar på marken.
Dags för lite luft och hundarna ska kontrollera att allt är som det ska i trädgården.
Jag ska hämta posten och har mina nya skor på mig. Känns ovant men roligt.
Inte världens snyggaste men för mig är de väldigt bra. Jag 🙋 är glad.
Inte en söndag som alla andra, då vi varit hos pappa och druckit födelsedagskaffe. Inget överdåd men en mysig stund fick vi tillsammans. Vi köpte ett set med tre blockljus, som går på el. Jag trodde inte att personalen ville att de inneboende ska ha stearinljus. De lyser så fint och jag vet att pappa tycker om att ha ljus tända när det är mörkt ute.
Jag frågade om han tittat på världscupen i skidor som kommit igång och Sverige haft riktigt bra resultat. Nja, inte direkt kom det från pappa och det var för att tv:n var trasig. Han fick inte igång den. När mannen undersökte fjärrkontrollen visade det sig att det inte var några batterier i den. Men det ordnade vi och vips så var den igång och visade tävling i skidskytte som pappa tycker är så roligt att se.
Han ursäktade sig då hakan var så skäggig. Rakapparaten fungerade inte heller. Mannen tog isär den och gjorde rent, då den var full av skäggstubb. Voila! så var den också igång. Pappa har sagt sig ha lite långtråkigt, så jag tog med mig två böcker som kan förgylla hans vardag.
Fick bokat transport till julafton också och nu är det bara nyårsafton som ska bokas. Vi firar dessa helger i byn hos farmor, då rullstolar går in och toalettbesök inte blir några problem. Det var en betydligt gladare pappa vi lämnade och kunde säga att vi snart skulle ses igen.
Jag har fått provåka i vår nya bil och Madame var precis som jag tänkt mig. Hon får heta Madame då SuvEllen inte passar henne. Detta är en dam ut i minsta skärm. Nu har jag även kommit på hur jag ska komma upp i henne, då hon är nästan lika hög som min gamla bil. När jag är frisk i benet blir det ingen match, men nu är det lite trixit. Fast det går och det är bra. Jag klarade faktiskt att gå från parkeringen in till pappas vårdhem, vilket är ett stort framsteg för mig. Det går åt rätt håll med andra ord.
Idag fyller min pappa 91 år och det är mycket för en som slitit hårt i hela sitt liv. Han föddes 1925 i Möklinta, Västmanland. Han är nummer fyra i syskonskaran och idag är det endast han och en äldre bror som lever. Han var inte gammal när min farmor, hans mor dog i cancer. Vid tolv års ålder började han att arbeta i skogen och sedan blev det både vägbyggen och andra tillfälliga arbeten. Han sökte till järnvägen och fick arbete, där stannade han resten av sitt arbetsliv. Även om det blev flera omplaceringar på olika orter.
Nu bär inte benen honom längre, utan han tar sig fram i rullstol och det har han gjort sedan i år. Han har alltid varit min trygghet i livet och nu är det jag som får vara hans. Mitt brutna ben satte lite käppar i hjulet, men nu är jag på benen igen och förhoppningsvis är han snart hemma i vår by. Då kan jag gå hem till honom precis som vanligt. Jag ringde och grattade nu på morgonen och vi ska hälsa på honom senare. En present ska han få som jag vet att han kommer att uppskatta, trots att han säger sig inte behöva någonting. Min present är inte något han behöver, utan bara kommer att bli glad över. Min fina älskade pappa.
Vi har haft besök av en söt tös som proffsigt gjorde underhåll på vår gaspanna. Jag blev glatt överraskad att det kom en kvinna, hade förväntat mig en bullrande karl. Hundarna verkade också tycka att det var ok med en kvinnlig hantverkare. För mig kändes det tryggare, då jag är lite handikappad för tillfället.
Fram för fler kvinnor i hantverksyrken!
Nu återgår vi till våra vanliga förmiddagssysslor. Jag skriver och hundarna kontemplerar.
Fredag och regn. Jag testar ett tips om hur man får skjortor släta. En näve isbitar i torktumlaren med två skjortor och voila! Det fungerar faktiskt och där har jag rationaliserat bort strykbrädan hoppas jag. Hade med två kökshanddukar, men det blev inte lika bra. Kör några stycken idag, så får mannen ge sitt utlåtande sen.
Det regnar ute idag och då misstänker jag att turerna ute i trädgården blir korta. Men jag ska sätta ut en ny talgboll senare. Har tänt lampor i hela huset då det är väldigt mörkt idag.
Ringde pappa igår och han hade varit på gymnastik och allsång. De var bara sju stycken, men det gjorde inget för de sjöng som tusan och det var roligt tyckte pappa. Han har alltid sjungit och det är med hög röst, till mammas förtret och min glädje. Ofta var det frireligiösa sånger som Pärleporten och sådant. Han tyckte att de svängde så bra. Men efter mammas död, har han inte sjungit alls. Man blir glad av att sjunga. Jag sjunger för hundarna här hemma. Med hög röst och så bäddar jag in hundarnas namn, vilket de gillar.
Man ska aldrig sluta att sjunga. Tralla lite när du diskar, tvättar eller gör annat som du tycker är tråkigt. Allt går snabbare och känns roligare. Sätt på någon musik så låter det skitbra.
Fick se några helt bedårande foton på en valp i morse och då väcktes mina instinkter direkt. En närstående har fått förmånen att köpa en valp och hela jag sade ”vill ha”. Många pratar och skriver om hur underbart det är att hålla en bebis i famnen och känna lukten. Ja, inte från blöjan då. För de som aldrig hållit i en valp och känt värmen från den, kan jag berätta att det är samma härliga känsla som infinner sig. Jag har haft den lyckan några gånger och känt hur stort ansvar det är. En hund eller ett annat djur kommer alltid vara beroende av den människa som den kommer till. I gengäld får man ett livslångt återgäldande av kärlek.
En hund kritiserar aldrig ditt utseende. Den skäms aldrig för det du säger eller gör. De behöver aldrig ha pengar för att köpa saker. Den är lika glad för en trasig fotboll som någon dyr leksak från en djuraffär. En hund vill alltid göra dig glad och nöjd. Om du någon gång är ledsen får du tröst direkt. Den lyssnar alltid när du behöver lätta ditt hjärta och tittar med kloka ögon på dig.
Det är inte bara valpar som man får detta tajta band med. Alla övergivna hundar blir lika tillgivna och kärleksfulla, när de får en familj eller ägare. Med tålamod, kärlek och god mat, får du en vän för livet. Läs gärna boken om Arthur – gathunden så kommer du förstå vad jag menar. De som påstår att en omplaceringshund aldrig blir lika bra som en man köpt som valp, har rätt på ett sätt därför att en omplaceringshund kan bli ännu bättre.
Jag älskar valpar och blir alldeles mjuk inuti när jag ser någon, men jag älskar även de tilltufsade hundar som någon bara kastar bort. Jag blir glad varje gång jag ser eller läser om valpar och hundar får ägare där man ser kärleken lysa ur ögonen när de tittar på sin nya vän.
Men mina två är bäst eller hur? Så hoppas jag att alla ska säga om sina djur.
Jag fick träffa kirurgen som opererade mig och han var mycket nöjd. Foten är läkt och jag fick inget nytt gips.
Men innan tvättade en sköterska av foten och det var ljuvligt att känna någon stryka mig över foten.
Sedan fick jag instruktioner av en sjukgymnast och nu ska jag börja jobba med foten lite lätt. Det enda jag behöver ha är en stödstrumpa på dagarna. Jag är så himla glad.
Jag kan röra vid foten och bara det är lycka. Stödja på den får jag inte men sitta och ha den i golvet.
Vilken härlig dag!
