Ett plus och ett minus

Annonser

Jag fick de fina sommarbyxorna idag och så provade jag dem. Lite tajta tyckte jag men de blir säker bra. Bild kommer inom kort och även på sommarpyjamasen. Törs jag avslöja att jag sover i eva-kostym på nätterna då min kroppstemperatur alltid varit väldigt hög och på nätterna ännu högre. Så har det varit ända sedan jag var en liten tös. Men när jag stiger upp från sängen vill jag gärna ha en pyjamas. Jag är en varmblodig människa och JR är det motsatta. Men han har sköna sovkläder och även sockor om det skulle behövas.

Så till dagen idag då jag skulle hämta mitt nya körkort, trodde jag. Nu hade jag inte behövt gå till posten om vi läst ordentligt på avin som kom. Det är nämligen så att vi skickade alla papper med mitt gamla körkort rekommenderat och begärde svar att de fått det. Alltså de hade skickat det. Mitt råd är att läsa ordentligt på papper som kommer när du väntar på något. Nåväl jag fick en promenad och det känns lite i foten ikväll men vad gör det.

Det är ju massor av uppför när man ska till byns torg och det är där posten ligger. Längst där borta syns kyrktornet som passande klingade två och då öppnar allt efter lunchen.

Jag stannade och tog ett snack med en tidigare maire och en av byborna. Vovven ville inte hälsa men var väldigt glad. För att vara fransoser hade de inte mycket att säga men jag satt ner på bänken och berättade vad jag skulle göra. Sedan gick jag vidare.

Nästan framme vid torget och jag såg fram mot att sitta en stund utanför mairen och vila benet.

Till vänster skymtar vårat bageri och till höger tobaken som har mer än endast rökverk och tidningar. På sommaren är det bord ute på trottoaren vid statyn. Skönt att sitta en stund allrahelst då posten inte öppnat när jag nådde dit. Jag var ju in där och fick reda på att det var ett kvitto på mitt rek till myndigheten. Mon dieu sade jag och tack för idag. Bara att vända på klacken och gå hem igen då. Vi hade ju trott att det skulle ta ca fyra veckor innan mitt körkort skulle komma så detta var lite väl snabbt.

Inte dags för ålderdomshemmet ännu så jag går förbi. Vi får väl se om vi hamnar där någon gång vem vet. Vi brukar höra musik därifrån ibland så de verkar ha lite underhållning mm. Enligt vår lokala tidning så har de många aktiviteter i alla fall.

Vägen hem lutar nedåt så det är lättare att gå. Jag behöver inte vila alls. Där framme ska jag vika till höger och ner på vår gata.

Detta är vår gata Alexandre Dumas och den är inte speciellt trafikerad. Nog endast de som bor efter gatan eller precis ovanför som kör här då det är väldigt brant såhär på slutet.

Där framme bor vi i slutet på gatan och här lade jag ner kameran och greppade soptunnan som vi ställer häruppe. Nu är en tömd och skulle hem. Om ni tänker på skuggorna från vänster sida så ser ni att vi inte har något hus mitt emot vårat. Vi har ett vinfält som vi njuter av att se.

Skönt att komma hem och få lite till livs efter promenaden. Jag ringde JR när jag var på hemväg så han kunde förbereda vårat mellanmål. Kan inte kalla det lunch för det äter vi inte utan vi tar något lätt vid 15.00 och sedan äter vi en sen middag. Frukosten blir ju vid 11.00 efter att vi varit ute en stund på morgonen. Ja, det är våra rutiner.

I morgon ska jag till läkaren på eftermiddagen, sedan får JR släppa av mig vid pharmacie och hundshoppen. Jag slipper gå långt i alla fall. Känner mig lite mör ikväll.

Dan före dan före dopparedagen

Annonser

Jag har börjat känna det som att det är helg varje dag. Lördag hela veckan liksom. Kanske för att hela byn tycks vara invaggad i någon slags julstämning. Nog för att det är väldigt lugnt här annars men nu är det otroligt lugnt. Har jag berättat att vi lagt ett blinkande litet nät över syrenbusken? Ett tidsinställt sådant och vi nöjer oss med det i år, men nästa år ska vi utöka med något. Sakta tillväjning för våra grannar som inte har en tillstymmelse av julglitter i trädgården. Grönsakstanten har en klättrande tomte på sitt hus i år så hon hänger nog på med lite bling bling.

Vi har haft härligt väder idag med och JR frös inte ett dugg när han var till bagaren. Vår nye bekant Christian som vi kallar tomten då han har kritvitt hår och ett tomteskägg i samma kulör kom förbi med ett papper som jag behövde få lite namnteckningar på. Hans fru sitter i byns kommunfullmäktige och det är alltid bra att känna en som gör det om man har frågor mm.

Gamla delen av byn är som många byar väldigt tätbebyggd med smala gator och gamla byhus. Det lustiga är att många av dessa hus är superflotta inuti men ser ut som hej kom och hjälp mig utifrån. Undrar varför?

Från vårat hus går gatorna uppför mot torget och kyrkan. JR är väldigt glad över sin tesla för annars hade det varit tufft att köpa bröd hos bagaren och han gillar verkligen att åka upp dit.

Här syns en del av den gamla stadsmuren som omgärdar den gamla delen av byn. Husen är byggda inuti muren och man kan ju undra hur innerväggarna ser ut.

Gamla fina portar på en del ställen och här är en som verkar underhållen så den har sin fina färg kvar. Spännande med en rundvandring i byn och den får fortsätta i morgon vilket passar mig bra eftersom jag inte klarar av att gå så fort med mitt ben. Långa pauser blir det men så får det bli.

JR fick cykla upp till posten själv och lägga mitt brev hos postmadame. Hon hade lagt alla inkommande paket på golvet runt väggarna i lokalen och skrivit mottagarens namn med stora bokstäver på paketen med tuschpenna. Sedan fick mottagaren leta upp sitt paket själv och lämna lappen till postmadamen. Nu fick man endast gå in en i taget i lokalen och det var kö utanför. Ja, så gör man här i byn för att undvika smitta. Förresten så var Christian ordentligt paketerad han också. Solglasögon,munskydd och mössa nedtryckt långt i pannan. Man kunde tro att han skulle ut på tur i alperna.

I morgon ska JR köra och handla på Super-U inför helgen. Listan är lång så det får bli morgondagens projekt. Kanske hinner jag öppna frissan så han får bli klippt, men det återstår att se hur det blir med den saken.

Fortfarande fuktigt och det innebär en lugn dag

Annonser

Vi hade ju ett uppdrag förstås och efter duschen satte JR igång att packa Bongboxen. Han hade även köpt till lite då han gjorde en storhandling med Mackan. Hoppas alla saker ska bli till belåtenhet, men det lär vi väl få höra när väl paketet är framme hos mottagaren.

Nu är den levererad till postmadamen och förhoppningsvis snart borta från byn. JR kollade när posten skulle vara öppen idag och den öppnade klockan 17.00 till 19.00. Före det var den öppen på morgonen till 12.00 och det skulle vi aldrig hinna. Så efter en sommarpratare och lite b-vitamin tog JR teslan upp till posten. Han deklarerade allt som present och postmadamen hjälpte till att fylla i tullblanketten.

Vädret var som man nog säger växlande molnighet idag. Riktigt skönt med vindpustar som gjorde gott om man satt stilla. Vi hör traktorer sent på kvällarna när vi är ute innan läggdags så det jobbas på för fullt med skörden nu. Jag kan inte se om det är röda eller gröna druvor i vårat vinfält, men vet att de skördar de gröna först och det är bråttom nu.

Här börjas det blomma minsann. Strödde ut kaffesumpen idag på rosorna och snart ska det bli någon mer bild på en utslagen sådan. Vårat citronträd har växt otroligt mycket denna sommar och jag hoppas på att det ska blomma om något år.

Gräsmattan är till belåtenhet och även Kuma provligger den nu. Där bakom honom ska det bli trädäck och då kommer allt se enhetligt ut.

Ikväll firar vi med en GT eftersom det är pensionärernas dag. Grattis och Skål !!

Stängt, stängt

Annonser

Idag gick JR upp till posten i byn för att försöka få iväg ett brev. Eftersom vi endast får vara ute och gå en timme per dag så drog han med sig soptunnan till tömningen. Man får tänka till när man ska röra sig utanför tomten. Det hade slutat regna men det är kallt tycker jag. Så för ovanlighetens skull tog JR en jacka.

Han kom tillbaka med oförättat ärende då posten är stängd 5 veckor till. Vi anade att det kunde vara så då ingen postutdelning förekommer just nu. Men han tyckte att det var lite otäckt upp vid torget. Så tyst och alla fönsterluckor på nedervåningarna var stängda. Tobaken stängd och den stora tavlan vid Mairen hade en text med att nu råder det krigslagar.

När vädret är tråkigt och dörren inte är öppen tycker Turbo att det är urtrist. Men eftersom vi ännu känner av viruset så måste JR vila en stund efter promenaden. Jag mailade mottagaren om situationen med brevet och nu scannar jag in det och mailar över det. När det blir normaltider ska jag posta det.

Vi längtar efter värme nu. Jag behöver tvätta och vill helst inte ta in torkställningen igen. Sätter mitt hopp till slutet av denna vecka. Turbo vill också att värmen ska komma tillbaka. Vill ut, vill ut säger hela hennes väsen.

Får väl tukta råttan ett tag då. Jag förbarmade mig och kastade råtta ett tag tills JR sade att han också kände sig rastlös. Dags att dra på sig jobbarbyxorna och gå ut och sätta upp två plattor till. Jippiii, äntligen tyckte Turbo och ut gick de.

Kan berätta att hon var betydligt nöjdare efter den timmen ute. Men JR var rejält nedkyld. Tur vi har ett hus som verkligen är varmt inuti. Vi kan inte ha alla element på för då blir det för varmt.

Tur att man som jag är tränad på att sitta i husarrest. Jodå, när jag bröt foten och benet för tre år sedan var jag verkligen instängd. Jag fick inte stödja på foten i flera månader och det närmaste ut jag kom var att JR öppnade dörren ut till uterummet och dörren där. Eftersom han fortfarande var en arbetande man så var jag ensam med hundarna om dagarna. Men de behövde ju göra toalett och då släppte jag ut dem i trädgården den vägen.

Denhär hatade jag så mycket som man kan hata något. Jag var i behov av den för att kunna ta mig fram inomhus och få med mig bl.a kläder när jag skulle duscha, samt lägga benet på när jag satt i duschen. Ett halvt år av husarrest blev det innan jag äntligen kunde röra mig ute själv. Så detta vi upplever nu är egentligen ingenting.

Vi får röra oss ute i trädgården hur länge och mycket som helst. Men visst ska det bli skönt när vi äntligen får röra oss fritt igen.

 

Inte kuvade

Annonser

Kan med glädje visa ett foto på prästkragarna som trädgårdsgubben trampade på.

Precis som låten reser de sig igen.

Idag har vi varit i Vias och postat brevet till banken. Mr J valde express och det blev dyrt men nu kommer det fram inom tre dagar. Vi fick det ju med express så vi returnerar det på samma sätt.

Här blommar det i buskarna och det är så fint.

Jag har ingen aning om vad den klart röda blomman heter men de rosa är rosor.

Trädet med de kala grenarna har fått tofsar av gröna blad. Det går sakta men säkert för trädet.

Vi passade på att handla på Intermarche i Vias. Jag hittade en bh för två av mina som jag hade med mig har gått sönder. Nu har jag så jag klarar mig ett tag till.

Vädret idag är +23 i skuggan och svag vind. Jag har satt upp en fläkt så nu är det behagligt inne i husbilen.

Nu blir det ett glas pamplemousse och lite avkoppling innan hundarna ska ha sin middag.

Ute på vift

Annonser

Idag är det andra dagen vi har varit ute och haft saker för oss. Igår fick vår mäklare expressbrevet från banken och vi stämde träff vid Lidel i Beziers. När vi ändå var där passade vi på att göra inköp. Mr J var även in i djuraffären och köpte tuggpinnar till hundarna. Turbo fick en ny sele som hon verkar trivas med.

Mr J har haft stora funderingar på hur och om våra munstycken till gasolpåfyllningen fungerar. Jag letade fram en bensinmack som säljer Gpl, med hjälp av google maps. Men Mr J fick inte fart på tankningen trots att munstycket verkade vara rätt. Resolut hoppade jag ut och det var bara att trycka på den gröna knappen så började tankningen. Det gick fort och lätt, samt är bra mycket billigare än att byta ut tuberna. Därför kom vi tillbaka till vår ställplats sent och jag var trött och hundarna var trötta. Glömde helt enkelt att skriva något inlägg efter den dagen.

När vi var på väg till ställplatsen igår ringde vår bilförsäljare och han har sålt Madame till det pris vi begärt. Nu var det bara så att vi har en bilnyckel med oss, då vi inte tänkte sälja jeepen från början när vi körde hit ned. Det beslutet har växt fram ju mer vi kört här nere. Så idag behövde vi köra till ett postkontor. Vi ordnade ett fint paket för nyckeln och körde in till Vias efter lunchstängningen. Det var bara det att just det postkontoret hade stängt idag.

En lapp hänvisade till Serignan eller Portignares och Mr J ville köra till den förstnämda byn trots att vi hade närmare till den andra. Jag ville inte opponera mig så därför satte jag Lennart på Serignan. Första vägen in i byn var nono för oss då husbilen är för tung för den bro vi måste över. Då försöker vi en annan väg och där är vårat ekipage också för tungt. Inte en chans att ta sig till posten där inte. Då säger Mr J att vi kan försöka med Valras plage som är nära. Det trots att vi av erfarenhet vet att det är väldigt trånga gator som vi har svårt att köra på. Mycket riktigt posten där ligger mitt i hela gyttret och vi vänder efter mycket bestyr.

Nu gäller det att lotsa ut Mr J innan han får spel och vi kör mot ställplatsen i Vias. Ska vi inte prova Portignares dristar jag mig till att föreslå. Den byn ligger ju på vägen. Mr J ger med sig och jag lyckas lotsa oss ungefär 50 meter från posten. En ypperlig parkering vid turistbyrån och sedan tar jag täten till La Poste. En lycklig Mr J går sedan även med på att gå till Pharmacia som jag frågade vägen till inne på posten. Det tar ca 5 min att gå dit och innan vi ser skylten vill Mr J vända, men jag står på mig. Där vid vårdcentralen blinkar det gröna korset.

Summa summarum så fick vi gjort alla de ärenden vi tänkt oss idag. Tur jag gick med Mr J för han hade aldrig hittat tillbaka till husbilen själv. Snacka om uruselt lokalsinne. Ibland skulle jag vilja fästa en röd flagga i en stång på honom. En sådan där som barn har på sina cyklar så föräldrarna ska se var barnen är. En gps-sändare vore kanske inte heller så dumt. Men nu står vi stilla i några dagar som tur är.

 

Skyndade mig 

Annonser

Ett par flingor i skyn fick mig att snabbt ta ut hundarna och hämta posten. Sedan ville jag gå bort till pappas lägenhet och kolla posten. Kallt blåste det. 

Jag var frusen när jag kom hem igen. Nu har snöandet pågått nästan hela dagen och det börjar lägga sig. Precis det jag var orolig för. Undrar om jag kan ta någon promenad i morgon? Är det snö så får det bli trädgården. Så tråkigt nu när jag börjar kunna gå lite längre. 

Ingen post idag

Annonser

Precis som jag skulle börja skriva här, körde postbilen förbi utan att stanna. Ingen post är bra post. Nåväl vi får inga räkningar idag och ingen reklam. Idag kliar det innanför gipset och jag hoppas på att det betyder läkning. Men man vet ju aldrig för någon läkare är jag inte.

När jag var på ortopeden sist blev jag så avundsjuk på en ung man. Vi hade betalat avgiften och skulle sätta oss ned i väntrummet. En sköterska ropade upp ett namn och en ung man studsade upp och greppade sina kryckor. Han tog sig fram med rasande fart till dörren och jag kände ett stick av avund. Så lätt det såg ut. Okej, han var säkert trettio år yngre än jag, och kanske skulle jag också hoppat lika lätt och fort vid samma ålder.

Det händer ju inte så mycket i byn om dagarna när alla är på jobb och barnen i skolan. Men nyss kom en skåpbil förbi med släp som det stod Svedala markgräv. Inget konstigt med det. Men samtidigt kom en skåpbil med husvagn på släp, som bilen med släp hejade på. De körde vidare och jag kände att detta var sådana tidningarna varnat för hela sommaren. Arbetare som bara sätter igång med saker när husägarna inte är hemma. Sedan kräver de betalning för att återställa alltihop. Lite obehagligt är det, men jag kanske bara inbillar mig.

Ibland börjar åtminstone jag fundera på olika saker och så blir det som hjärnspöken och riktigt obehagliga. Då gäller det att skaka av sig alltihop och börja tänka på annat. Ordet om blir väldigt viktigt och det kan man använda till att förändra sina tankar till positiva.

Som att det är onsdag, det är sol och inga räkningar i brevlådan.

Om några veckor är det jag som hoppar på alla fötter.

På utflykt idag 

Annonser

Pappa blev som väntat inlagd och vi bestämde oss för att köra in till Malmö och hälsa på honom. 

Jag kan ju inte hoppa på kryckor så länge, så vi lånade pappas rullstol. Tur var väl det för de hade flyttat hela avdelningen till en annan byggnad. Åh

Efter lite luskande hittade vi rätt och kunde ta oss inomhus från duggregnet. Det var en glad pappa vi träffade och när han fick två tidningar blev han ännu gladare. Nu ska han utredas om varför han inte kan gå på höger ben. Han tyckte det var ett bra rum han hamnat på och känner sig omhändertagen. 

På väg hem stannade vi till och hämtade posten vid farmors lägenhet. Sedan en sväng till Ica och tog ut Ica-kortet. Nu snickras det i garaget och jag vilar mig.