Morgonpromenad igen

Annonser

Så skönt att kunna gå ut på morgonen utan att riskera isfläckar. Jag mår ju så mycket bättre när jag fått promenaden innan frukost. Såg en klass förskolebarn åka kälke i vår lilla backe. Bäst att passa på när det finns lite snö kvar och innan det blir för blött. Snart är allt borta och då får de hitta på andra uteaktiviteter. Kuma var inte så förtjust i att barn rörde sig i närheten där vi brukar gå. Men vi smyger i buskarna vid sidan av backen så det fungerade bra ändå.

Mr J har åkt på det som han kallar antikrundan. Ett besök hos farmor för att byta batterier i hörapparaten och titta på en del papper som hon fått. Jag ska iväg på min runda senare idag, för att titta till pappa. Behöver gå till apoteket och införskaffa lite ansiktsvatten mm.

Vi och många husbilsägare drömmer om att få köra ut och ställa bilen på ett fint ställe. Bara njuta av lugnet och naturen. Denna bild är från Mosel, där vi varit många gånger nu och oftast stannat på våra resor ner till Frankrike. I år kör vi nog inte så långt söderut under sommaren, då vi inte behöver tänka på semester längre. Nu kan vi bestämma själva när vi ska åka. Detta är ju första sommaren som vi är sk pensionärer. Därför har vi tänkt måla om garaget och ta hand om trädgården.

Men naturligtvis ska vi köra ut och en tur till Tyskland blir det säkert. Vi har ju som sagt planer och drömmar som ska bli verklighet under detta år. Tiden går fort och det gäller att ta tillvara på den. Hoppas verkligen denna sommar blir varm och fin.

En centimeter

Annonser

Inte speciellt mycket snö som kom igår kväll, men till vår häpnad låg det kvar när vi vaknade i morse. Jag är ju inte speciellt road av att traska omkring på hala vägar efter mitt benbrott. Dessutom är jag ju inte helt ok ännu, då jag fortfarande är svullen runt ankeln och fotknölarna. Därför har jag värk just där ibland när vi är ute och går. Det är även så att jag har längre startsträcka nu, för att få igång foten. Haltar fram de första femhundra metrarna, men sedan brukar det gå bra.

Naturligtvis var det ungar i byns enda backe och åkte pulka, vilket inte Kuma är speciellt road av. Han höll ögonen på dem hela tiden, tills vi var på ett avstånd han tyckte var acceptabelt.

Unkas tyckte att vi skulle fortsätta gå istället för att stanna. Men eftersom han är väldigt klok satte han sig ned så att jag kunde ta ett foto, för då var vi snabbt på väg igen. Det var riktigt härligt väder med sol och svag vind.

Turbo var inte ett dugg intresserad av att ta något foto. Hon spanade ut över fälten för där befann sig några fåglar. Öronlocken var helt stängda och hon struntade i att jag pratade med henne. Hon hade som sagt andra intressen.

När vi kom hem gick jag ut och fyllde på fågelmaten. Idag behöver småfåglarna verkligen hjälp att få mat i sig.

Idag kunde vi låta hundarna vara ute i trädgården en stund på eftermiddagen. Både Kuma och Turbo försvann som två kanonkulor till andra sidan, men Unkas lunkade runt på baksidan och luktade på snön.

Det gäller att verkligen inventera hela trädgården.

Turbo ville leka och ute är det oftast Unkas hon inviterar till det. Men inne är det Kuma som lockar mer verkar det som.

Nu ska det lekas jaga som Turbo älskar allra mest. De var riktigt nöjda när det var dags att komma in. De har sovit mest hela dagen och nu vankas det middag för dem. Vi tvåbenta äter lite senare och blir det gryta för oss. Kan för övrigt meddela att dimman har svept in över byn och nu ser man inte många meter utanför fönstret.

Sista oktober

Annonser

Vintern verkar närma sig med stora kliv. Det varnas för snö och halka, på med vinterdäcken. Då är jag glad att trappan ut till garaget är besegrad. Igår klarade jag att ta mig ner och upp för den. Vi behöver inte ha dörren öppen till uterummet mer och slipper få in kylan i huset. Jag har känt en stor skräck för denna trappa i flera veckor. Nästan drömt mardrömmar om den.

Som jag har kravlat mig upp och ner för den i minst tio veckor. I början kände jag mig som en fånge hemma, då jag inte ens kunde ta mig ut i trädgården. Nu kan jag sätta mig i en stol på trädäcket och titta på hundarna. Jag kan lukta på vintern som kommer, för hösten är nog över nu. I morgon börjar den första vintermånaden och min förhoppning är att den vintern blir snöfattig och kort.

En till som kommit till Sverige är påven och mannen meddelar att det är polisbilar överallt. Gator är avstängda och jag gissar att pojken inte är glad. Han kör runt hela dagarna och levererar gods.

Mitt träd utanför fönstret har tappat alla sina löv och står naken i blåsten. En regnskur kom och nu är det vått på marken. Hundarna ska få en rastning strax och det är så skönt att kunna ta in dem i garaget innan de kommer in i huset.

Snart kommer det att se ut såhär. Hundarna blir glada men jag kommer inte bli det. Med halka kommer min träning att gå utomhus att stanna upp. Jag tänker inte riskera att ramla i detta läget. Gissa om jag längtar till våren?

Torsdag redan

Annonser

Så fort denna vecka har gått. Trodde jag måste stryka pappas gardiner idag, men tydligen var jag duktig då jag tvättade dem och de var strukna. Det gjorde mig väldigt glad. Mina pengar har kommit in och nu kan jag betala mina räkningar. Därför är jag ännu gladare idag. Solen lyser och snart ska vi ut på promenad. Denna dag känns bra nu.

Har ordnat lite foton och gjort beställningar för julklappar. Lite duktig idag va? Såhär tidig har jag nog inte varit på många år, men det känns bra. Jag har alltid tyckt att de som köper julklappar under hela året och passar på då det är rea, är kloka och hade själv velat vara det. Men jag kan inte förmå mig att tänka på julen mitt under sommaren eller hösten. Kanske för att jag är en utpräglad vår- och sommarmänniska. Men nu är jag verkligen på G.

Läste att vi kanske slipper snön ända fram till februari och det skulle vara härligt. Fast jag fick ett par skobroddar av mannen igår. De kan jag sätta på vilka skor som helst och slipper halka omkring om det blir isigt ute. Som att ha dubbar på skorna. De blir bra att ha när jag går med hundarna. Men jag hoppas slippa dem på länge än.

Min bakning har stannat upp då jag inte ville slösa pengar innan jag fått de nya. Min sista från företaget och sedan får jag lita på staten tills det blir dags att ta ut pensionen. Tror inte någon anställer mig i min ålder. Men man vet aldrig och kanske hittar jag på något nytt. Orolig är jag absolut inte. Allt har en mening och det är bara att önska sig något så kommer det när det är dags.

Arbete med lite förhinder

Annonser

Min förkylning har blivit mycket bättre, men idag har jag haft lite förhinder på morgonen. Jag blöder näsblod så fort jag snyter mig och det tar ju en stund att stoppa. Idag planerar jag starten för utdelningen av flyers igen och med glädje ser jag att det hala väglaget gett vika för våta vägar. Så nu slipper jag halka runt och kan gå i rask takt på min utdelningsrunda. Förra gången klarade jag av byn på tre dagar så det ska gå lika fort denna gång. Jag har mer klart för mig hur jag ska gå för att det ska bli effektivt och att inte missa någon gata.

Annars är det lite offerter som ska skickas och nu har jag skickat en ansenlig mängd och tycker att det bör bli något resultat snart. Väntar på ett telefonsamtal från huvudkontoret, så jag får hålla mig vid datan och skrivbordet fram till tolv i alla fall. Lite svårt att börja på något större datajobb om samtalet skulle komma. Men jag kan inte sitta här och rulla tummarna så jag håller på att göra ordning lite rivlappar för kommande tid.

Mannen påpekade att jag ropat nej, nej och sedan sluddrat inatt. Jag kommer inte ihåg något av det, men vet att jag drömde att någon sade till mig att jag måste sätta ned foten i marken och verkligen säga nej. Det var kanske det jag gjorde när mannen hörde mig ropa. Det grämer mig lite att jag inte kommer ihåg varför jag skulle säga nej, eller till vad. Kommer kanske på det om jag slutar tänka på det hela. Nu tillverkning igen.

Någon driver med mig

Annonser

Tyckte meterologerna sade att snöandet skulle upphöra och dr österut på kvällen. Javisst, det upphörde i kanske en timmes tid vid fyrasnåret. Lagom så att jag hann borsta av min bil, vilket inte är det lättaste eftersom den är väldigt hög då den har bautadäck. Sedan fick jag för mig att skotta rent på trappen upp till entren. Jag badade i svett och ryggen värkte när jag var klar. Satt här och kollade lite mail och en blick ut genom fönstret. Va??? det hade börjat snöa igen och inga små fina flingor nähä, stora feta flingor var det. Släppte nyss ut hundarna i trädgården och det har kommit så mycket att deras tasavtryck inte syntes från i morse. Tack, för det alla meterologer. Under hundpromenaderna idag var jag nära att sätta mig vid fyra tillfällen och det var inte någon av hundarna som orsakade att jag halkade. Jag tycker verkligen inte om detta väder eller ens vintern. Min vinterkvot fylldes och rann över då jag bodde i norrbotten, så nu skvalpar det över väldigt fort när det snöar.

I förmiddags satt jag här vid datan och det skulle uppdateras i en del program. Jag hämtade nagelfilen och lyssnade på radion som rapporterade om bomhotet på Malmö centralstation. Samtidigt filade jag ned naglarna som blivit för långa. Tycker inte det är snyggt med långa naglar längre. Mycket snyggare med korta blanka enligt mig. Eftersom jag alltid brukar vilja fila lite till när jag är klar, då det alltid är någon flisa som är kvar, lade jag filen vid sidan och började greja med datan som var klar. Visst, kände jag en flisa som skulle bort och sträckte mig efter nagelfilen, där jag trodde den låg. Den finns inte och jag har letat på hela skrivbordet. Någon måste driva med mig. Hur kan en nagelfil bara försvinna, när jag använt den en kort stund innan? Det är ett mysterium som jag inte lyckats lösa.

Jag skrev också att middagen igår var lyckad och maten god, vilket är helt sant. När vi ätit klart dukade jag av eftersom mannen lagat det hela så kände jag att det var min uppgift. Samtidigt satte jag på kaffe och tog fram tårtan. Då ropar mannen att ta mot och släng det i diskhon. Jag kikade fram och ser hur mannen håller en brinnande pappersservett mot mig. Tur att jag var snabb och hann ta ett hörn innan den var helt övertänd. Slängde den i diskhon och spolade vatten över den som en galning. Farmor hade lagt sin servett över ljusen jag tänt och ställt på bordet. Damen höll på att ge mig hjärtattack. Man får passa på gamla människor lika mycket som på barn. Skönt att allt slutade bra och vi kunde dricka kaffe och äta tårta utan att duken brunnit upp. Dessutom är det ett arvegods vi fått från denna gamla dam.