Fredag

Annonser

Nu är jag jättetrött efter en vecka och ska in och sova en stund. Vi har nosat runt i trädgården då det är en främmande lukt från grinden bort till det konstiga skåpet i hörnet vid häcken.
Någon har gått den vägen idag och vi känner inte igen lukten.
Men matte är glad ändå för hon säger att tvn fungerar som den ska nu. Hon var inte alls arg för att någon pillat i skåpet.
Helgen är räddad säger hon. Jaja, bra hon är glad, men nu är jag jättetrött, gäsp.

Blinka lilla stjärna

Annonser

När jag var liten tös med långa flätor, låg jag ofta i min säng och sjöng innan jag skulle sova. Den sång jag kunde bäst var Blinka lilla stjärna, som jag älskade. Jag ville alltid ha rullgardinen uppe så jag kunde se månen och stjärnorna. Ibland sjöng jag sången på olika språk och härmade hur de språken lät i mina öron. Jag sjöng absolut inte tyst, utan högt eftersom jag tyckte att det lät så bra. Min syster klagade ofta och ville att jag skulle vara tyst. Men jag tyckte bara att hon inte förstod hur fint det lät. Att hon var helt omusikalisk och borde vara glad att jag sjöng så fint för henne. Förutom det var det ingen som sade att jag varken kunde olika språk eller sjunga. Det kan tyckas att jag måste ha varit en väldigt självsäker ung tös, när jag i själva verket var fruktansvärt osäker och blyg. Jag sjöng bara för mina närmaste och när jag var ensam. Men jag var aldrig ensam, då jag hade någon som alltid var med mig. Osynlig för alla andra, men jag visste att det var någon där. Jag pratade med denne någon och brukade berätta om vad jag gjorde under dagarna. Kanske var det en skyddsängel eller bara en fantasi, som jag inte hade något namn på. För denne sjöng jag min sång och kände sådan glädje när jag gjorde det.

Någon driver med mig

Annonser

Tyckte meterologerna sade att snöandet skulle upphöra och dr österut på kvällen. Javisst, det upphörde i kanske en timmes tid vid fyrasnåret. Lagom så att jag hann borsta av min bil, vilket inte är det lättaste eftersom den är väldigt hög då den har bautadäck. Sedan fick jag för mig att skotta rent på trappen upp till entren. Jag badade i svett och ryggen värkte när jag var klar. Satt här och kollade lite mail och en blick ut genom fönstret. Va??? det hade börjat snöa igen och inga små fina flingor nähä, stora feta flingor var det. Släppte nyss ut hundarna i trädgården och det har kommit så mycket att deras tasavtryck inte syntes från i morse. Tack, för det alla meterologer. Under hundpromenaderna idag var jag nära att sätta mig vid fyra tillfällen och det var inte någon av hundarna som orsakade att jag halkade. Jag tycker verkligen inte om detta väder eller ens vintern. Min vinterkvot fylldes och rann över då jag bodde i norrbotten, så nu skvalpar det över väldigt fort när det snöar.

I förmiddags satt jag här vid datan och det skulle uppdateras i en del program. Jag hämtade nagelfilen och lyssnade på radion som rapporterade om bomhotet på Malmö centralstation. Samtidigt filade jag ned naglarna som blivit för långa. Tycker inte det är snyggt med långa naglar längre. Mycket snyggare med korta blanka enligt mig. Eftersom jag alltid brukar vilja fila lite till när jag är klar, då det alltid är någon flisa som är kvar, lade jag filen vid sidan och började greja med datan som var klar. Visst, kände jag en flisa som skulle bort och sträckte mig efter nagelfilen, där jag trodde den låg. Den finns inte och jag har letat på hela skrivbordet. Någon måste driva med mig. Hur kan en nagelfil bara försvinna, när jag använt den en kort stund innan? Det är ett mysterium som jag inte lyckats lösa.

Jag skrev också att middagen igår var lyckad och maten god, vilket är helt sant. När vi ätit klart dukade jag av eftersom mannen lagat det hela så kände jag att det var min uppgift. Samtidigt satte jag på kaffe och tog fram tårtan. Då ropar mannen att ta mot och släng det i diskhon. Jag kikade fram och ser hur mannen håller en brinnande pappersservett mot mig. Tur att jag var snabb och hann ta ett hörn innan den var helt övertänd. Slängde den i diskhon och spolade vatten över den som en galning. Farmor hade lagt sin servett över ljusen jag tänt och ställt på bordet. Damen höll på att ge mig hjärtattack. Man får passa på gamla människor lika mycket som på barn. Skönt att allt slutade bra och vi kunde dricka kaffe och äta tårta utan att duken brunnit upp. Dessutom är det ett arvegods vi fått från denna gamla dam.