Åska och regn i morse, borgade för att de skulle bli lite kyligare ute. Pratade med mannen som föreslog att jag skulle ta på mig en jacka när jag gick med hundarna. Efter att ha hämtat in posten fick jag klart för mig att jacka var utesluten. Luften riktigt vibrerade av fukt och kylan måste ha pyst upp någonstans i himlen. Jag föredrar att bli genomsur av regn istället för att det våta kommer inifrån.
Tyvärr, blev det precis som jag skrev sist. Med noll vind och fuktig luft blev promenaderna väldigt ansträngande. Som tur är så börjar jag få upp flåset igen efter semestern och de olika värkarna i benen och andra muskler har avtagit. När det är såhär fuktigt i luften blir småkryp som tokiga. Jag har haft x antal små svarta kryp på glasögonen så det har känns som att gå runt och titta på myrornas krig.
När sedan barn på dagiset jag alltid går förbi börjar med sitt tjat känner jag att det blir lite för bra. Deras ”vad heter dina hundar?”, ”vad heter du?” , ”ska hunden bajsa nu?” och annat intelligent får mig att fundera på hämnd. Nej, nej jag tänker inte något fysiskt eller att ge dem utskällning. Jag gav bara tillbaka i samma mynt. Frågade vad heter du och har du bajsat idag. Var bor du och vad heter din mamma? De blev tysta och nu vet jag hur jag ska bemöta deras gap.
Kanske blir någon förälder ilsken på mig och konfronterar mig någon gång. Men det tar jag gärna. För vad ger barn för rätt att fråga ut mig om saker de inte har med att göra eller ens bryr sig om att komma ihåg? För nästa gång jag går förbi kommer samma frågor från samma unge. Tänk, om jag satte mig ned vid vårat staket och började hojta till någon mamma som går förbi med sitt barn? ”Vad heter din unge?”, ”Vad heter du?” mm.
Yes, jag är aunty acid i denna by 🙂
