Man får vara glad för det lilla. Morgonen bjöd på torrväder och hård blåst, men nu på dagen vräker regnet ner. Unkas päls glänste så våt var han. Men varma handdukar gjorde honom gott. Till och med lilla Turbo har börjat tycka om att bli torkad, när handduken är varm.
Nu sover de och Mr J körde till tippen med ännu ett lass. Jag har varit hos pappa och pratat en stund. Även handlat lite smått och gott till honom. Det är så roligt att prata med honom nu när han hör bra igen. Han är på gott humör och det känns bra för mig.
Ikväll tittar vi vidare på West Wing och håller på med femte säsongen. Det är riktigt roligt att se om serien igen.
Jag köpte en serie som heter :Borgias och den kan jag verkligen rekommendera. Ska leta efter någon ny så vi har en på tur. Men på lördag startar mello och den missar vi aldrig.
Denna så kallade vinter tycks bli en lååång evig höst. Dags för dimma,duggregn och lera igen då. Men vi fick ändå trevliga rundor med hundarna. Tog inte någon bild då vädret inte gav några fina vyer. Fick ingen inspiration .
Vet inte vad som hänt med tv-programmen , men de är inte heller speciellt inspirerande. Något enstaka tittar vi på. Därför har vi tagit fram ”The West Wing” igen och det är nog fjärde gången vi tittar på den. Den är så välskriven och varje gång upptäcker jag nya saker i den. Just nu är den intressant då Trump sitter i stolen bakom skrivbordet i Ovala rummet.
Kan verkligen rekommendera serien som heter Vita huset på svenska. Jag har lärt mig mycket om hur det fungerar i USA.
Vi har tagit det ganska lugnt idag. Jag kan berätta om hur vår dag brukar vara. Vid nio väcks vi oftast av Turbo som hoppar med framtassarna på någon av oss tvåbenta. Sedan får man en puss på näsan av henne. Då vaknar Kuma som börjar prata och ställer sig vid min sida av sängen. En stund med kel, då Unkas kommer upp i sängen och brummar.
Sedan börjar morgongymnastiken med Kuma och Turbo på runda mattan.
Dags för oss att stiga upp och göra oss klara för första hundturen för dagen. I rask takt går vi ca 3 km, då hundarna gör sina toaletter och läser morgontidningen. Frukost när vi kommer hem. Sedan däckar hundarna när vi duschar och småpysslar med tvätt och annat. Dags för en stund vid datorerna och planering av måsten.
Hundarna börjar vakna och nu ska de ut på långrundan som är på ca 5 km eller längre beroende på väder och humör hos hundarna. Hemkomst och nu blir det fika. Det vill säga äggmackor för oss tvåbenta och korv för hundarna. Lite kel småprat och kanske en stunds lek om humöret är på topp. Middagsdags vid fem för hundarna och bus i trädgården med följande toalettbestyr.
Nu kan vi tvåbenta förbereda vår middag och sedan följer en kväll med soffhäng och kel med hundarna.
I stort sett är det så våra dagar förflyter under den så kallade vintern. Men om snön kommer blir det massor av bus i trädgården. Vi får väl se vad vädergudarna vill.
Vet inte vad jag egentligen ska kalla de senaste dagarnas händelser för. Allt var som vanligt i onsdags. Jag gick långpromenaderna med hundarna och blev våtare för varje gång, eftersom det rådde svenskt sommarväder. Små dugg som kröp in överallt. Jag hade en sista sak att göra innan dagens eftermiddag kunde tillbringas inomhus. Tog bilen bort till pappa och han var beredd med dagensdubbel och lotto. Jag skulle till tobak, bankomaten och matöppet sedan var jag klar. När jag så vände mig för att gå tre steg ned för en liten slänt föll jag. Då jag hörde hur det knakade tre gånger förstod jag att det inte var ett bra tecken. Det lät som torra kvistar gick av.
Smärtan kom ganska fort och det var som knivar i foten och ankeln. En snabb blick och jag kunde se att foten låg i en konstig vinkel. Jag ropade på hjälp och pappas granne kom ut. Hon pratade med mig och stackars pappa som var utom sig av oro i fönstret. Jag har alltid mobilen med mig och ringde 112 som skulle skicka en ambulans. Sedan ringde jag mannen som blev förskräckt och kastade sig i bilen för att köra hem.
När ambulansen kom var jag rejält våt och nästan bortom sant och vett av smärta. Mannen kom nästan samtidigt trots att han körde från Malmö och ambulansen från Svedala. Tillslut var jag inne i bilen och kunde få lite värme. De körde mig till Malmö då ambulanspersonalen menade att jag borde få den bästa vården. De såg till att jag kom till ett undersökningsrum vilket var skönt. Nu var jag ganska preparerad med smärtstillande och bara så trött. När jag blev hämtad till ett rum för att röntgas satt mannen utanför och visste inte att jag låg därinne.
En kvinnlig läkare röntgade foten och vi småpratade. Då vred hon foten till rätt vinkel och jädrar i min låda vad onte det gjorde. Jag skrek inte utan jag vrålade i högan sky. Det var fruktansvärt. Nu hade klockan blivit rätt mycket och hundarna behövde få sin mat, så jag skickade hem mannen. Läkaren hade klargjort att jag måste opereras då skadan var väldigt ful. Varför, hade det inte varit en lätt brytning som kunde tejpas?
Efter ett tag blev jag hämtad till en postoperativ avdelning. Där skulle jag förberedas inför operation. Jag fick inte dricka vatten och gissa om munnen var torr. Men jag fick smärtstillande och kunde sova i korta sekvenser. En galen tant sprang omkring i korridoren och skrek okvädningsord till alla och envar. Jag hade en lite söt ängel som tog hand om mig. Hon bar en vit sjal över sitt hår och hade vackra stora bruna ögon. När så tanteländet skrek ”din djävla baluba” och stick tillbaka från det land du kommer från blev jag arg. Som tur var kom kärringen in i den lilla sal jag och en kvinna till låg i. Hon skulle ha min säng och jag vet inte vad. Mitt tålamod var slut och nu skrek jag åt kärringen att hon kunde dra åt he-vete. Tejpa för munnen på kossan sade jag till personalen. Men hon höll på hela natten och jag orkade inte med mer.
Det dröjde ända till klockan 16.00 på torsdagen innan jag kom in till operation. De skulle göra en ryggmärgsbedövning, vilket jag hört skulle göra fruktansvärt ont. Det stämmer och det sista jag hörde innan jag var borta var att de måste avbryta, så jag vet inte om de gjorde en vanlig sövning tillslut. Jag vaknade upp klockan 24.00 på natten och hade foten i paket. Men det fick de klippa upp och dagen efter fick jag mitt tjusiga svarta gips.
Nu slutar jag berättelsen för idag och berättar slutet i morgon.
Vad är det för idioter som lever i vår värld egentligen? Rusa in i en synagoga och döda människor, som hämnd för att en busschaufför blivit hängd tidigare. Var ska det sluta? Hur resonerar dessa korkade människor? Ni dödar en och vi hämnas med att döda fyra, då sätter man in det tunga artilleriet och säkerligen kommer ännu fler oskyldiga människor att dödas. Jag ser inte logiken i att någon agerar på detta sätt. Just känns det som att olika organisationer som utövar terror håller på att ta över hela vår värld.
Om någon eller något produktionsbolag vill göra något slags program om en familj som bor på en öde ö, ställer jag upp om jag får välja ö. Det ska vara varmt klimat, finnas wifi, byggmateriel att bygga hus och inga ormar. Små krav men ack så viktiga för mig. Tror jag skulle må väldigt bra att få den distansen från allt våld och alla människor. Men det är kanske lite så jag bor nu i vår lilla by. När jag kliver in i vårat hus, kan jag stänga ute resten av världen precis när jag vill och även vara i trädgården utan att en enda vet om det.
Eftersom jag är rätt nyfiken av mig, kan jag inte låta bli att titta på nyheterna och andra program som speglar orättvisor mm. Får väl skylla mig själv då. I övrigt bryr jag mig inte om vad grannarna gör såvida inte någon ramlar eller far illa på något vis.
SVT kommer att sända en programserie om familjer som valt ett alternativt liv. Det vill säga brutit upp från allt de hade och gjort något annat. Som den familjen som köpte en segelbåt och seglade ut i världen under fyra år. Det ska bli spännande att följa den serien. Här snackar vi om bra dokumentär där inget är tillrättalagt eller någon kan påverka utvecklingen mer än de medverkande.
Detta blev ett lite spretigt inlägg, men det är mycket som rör sig i huvudet på mig just nu.
Jag skulle vilja rekommendera serien ”Hem till byn”, som känns väldigt aktuell nu då vi ska välja på söndag. För de som inte sett den kan jag berätta att den handlar om en by i Sverige, under flera år. Vi får se hur affärer läggs ned och människor blir tvungna att flytta från sina gårdar. Serien börjar på sjuttiotalet då vi hade en socialdemokratisk regering och slutar någon gång under nittiotalet.
De som säger att det var bättre förr, borde verkligen se serien. Det var inte så bra för alla och många for verkligen illa. Byar dog ut eftersom alla skulle bo i städerna och man gjorde allt för att de skulle flytta dit. Allt skulle vara så förbaskat lönsamt annars skulle man lägga ned. De flyttade in i hus byggda under miljonprogrammet och vantrivdes fruktansvärt. Hemska bostadsområden, som än idag föder upp människor som mår dåligt.
Vi har blivit ordentligt våta idag på våra promenader. Men vad gör det när det är fredag. Denna helg har vi inga åtaganden så vi återgår till våra vanliga sysslor. I morgon städas huset och avslutas med ett skönt bubbelbad. Maten som är tapas intas i badet med ett glas rött till. Jag älskar dessa sköna stunder i badet och den avkoppling det ger. Förra lördagen var det 89-års kalas hemma så det blev inget bad och på söndagen var vi för trötta.
Kvällen idag ska ägnas åt serien ”White wing”, som vi ser för tredje gången. Jag är inte ett dugg förvånad över att den fick så många priser när den sändes första gången på tv. Skådespelarna är trovärdiga och handlingen känns riktig. Det är lustigt att när man tittar på något en andra eller tredje gång, ser man den med nya ögon och upptäcker saker man aldrig tänkt på tidigare. Bra filmer och serier är väl så. Därför kan man se om dem nästan hur många gånger som helst. Serien vi tittar på innehåller totalt sju säsonger och vi är nu på tredje så vi har några kvar. Varje box har fem dvd skivor med fyra avsnitt på varje. Det blir några avsnitt.
