Jag har jobbat för att få in denna krönika men den är bra

Annonser

Vem orkar vårda de gamla när alla hyllar ungdomen?

Gamlingarna plirar förtjust i solen, ropar ”ciao bellezze” när de unga kvinnorna går förbi, på väg mot bussen.

Bara ben, svängande kjolar, en glimt i ögonvrån.

Varje vår kommer med nya knoppar.

Ögonfröjd och minnen för de vissnande herrarna på ljugar­bänken, tankar om en tid då även de hade framtiden utrullad för sig, som en löftesrik röd matta.

Jag ser dem och tänker att det måste ändå vara lättare att åldras i solen, att sitta på ljugarbänken vid ett italienskt torg, vissla på ­ damer och få lov att ta en liten grappa redan runt 11-snåret.

Lite varmare för stela leder, lite mer förlåtande, lite mer av­slappnat och, kanske, lite mindre ensamt.

Som en skärande skarp kontrast hör jag väninnan Amalias röst inom mig när hon pratar om sin gamla mamma.

Dessa åldrande föräldrar som ­oftast är kvinnornas huvudansvar, särskilt i de länder där äldre­­- om­sorgen fungerar sämre.

Amalia betalar svart, runt 7 000 kronor i månaden, för att en ­”bad­ante”, en privat vårderska, ska ta hand om hennes mamma.

”Du vet inte hur de offentliga ­ italienska äldreboendena är ­ Jennifer, mamma dör inom en vecka om hon hamnar på hem”.

Så Amalia betalar, ringer, pusslar med jobbschemat.

Plågad av otillräckligheten och det dåliga samvetet.

Mamma blir gammal och det är ­inte lätt.

Inte där, inte här.

Och de äldre som ska tas om hand blir bara fler, i ett åldrande Europa som föder allt färre barn.

Om åldringsvården går på knäna nu, hur blir det framöver?

Och vem har tid och ork och vilja att vårda de gamla i ett samhälle som hyllar yta och ungdom?

Botox mot rynkorna och en ­dokusåpa där unga personer frossar i sig själva, utan vare sig livserfarenhet eller perspektiv.

För bortom vårdskandaler är ju det vårt samhälles verkligt sorgliga ­ sanning: många av våra gamla sitter ensamma i Dödens väntrum och ­ ingen av oss har någon större lust att sitta ens en timme om dagen och ­ hålla dem i handen.

Gamla mormor uppe på hemmet, hon som inte är dement utan minns, hon som kan berätta om livet så som det var tänkt och så som det blev, henne orkar ingen lyssna på.

Förstulna blickar på klockan från de anhöriga; har vi gjort vår plikt, har vi varit här länge nog nu, kan vi gå nu?

Puss, lilla mamma, vi ses om en vecka, ha en skön kväll nu, ­korsordet ligger på bordet och fjärrkontrollen har du där.

Fort ut, ut genom portarna och ta ett djupt andetag. Inte försöka tänka på att i den där ensamma fåtöljen hamnar vi alla till sist – i bästa fall.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Morgonfunderingar

Annonser

På lokalnyheterna i morse, sades det att en grupp människor ska försöka lära oss att handla ekologiskt, när det gäller kläder. Man påpekade att det går åt 25 liter vatten för att tillverka en enda t-shirt. Enorma mängder går alltså åt vid tillverkning av kläder. När då dessa tillverkas i länder med dålig tillgång till vatten, så utarmas dessa läner på naturresurser.

Jag kommer så väl ihåg när Sveriges textilfabriker lades ned och flyttades till Indien och andra låglöneländer. Det var inte lönsamt att ha tillverkningen i vårat land. De största fabrikerna låg i Borås och Norrköping. Städer som ligger vid stora vattendrag och med stora naturtillgångar. Eftersom jag bott i Norrköping och vandrat runt i staden, har jag sett hur dess textilindustri i princip stod på vattnet. Man byggde byggnaderna mitt på Motala Ström. Men tyvärr ville arbetarna ha löner som de kunde leva på och då flyttade ägarna alltihop, till länder som har långa torrperioder och i övrigt är fattiga på naturtillgångar.

Detta skedde på 70-80 talet och eftersom vi haft en socialdemokratisk regering i 45 år nästan utan avbrott, så kan vi tacka dem för detta. Men det var inte endast textilindustrin som försvann, utan i stort sett alla varv också. Tusentals människor blev arbetslösa och sedan har nedläggningarna bara fortsatt inom andra branscher.

Vi vanliga människor får leva med efterverkningarna idag och ska lära oss att köpa närproducerat. Troget har vi kört Volvo och Saab i alla år. Jag köpte äpplen igår och valde svenska framför holländska och indiska. Så nog tänker man sig för i affären och försöker välja närodlat. Men vissa produkter produceras inte i Sverige längre, så det blir svårt. Hur ska vi få tonåringar att sluta köpa så mycket kläder? Vissa bloggar handlar bara om kläder och att köpa nytt hela tiden. Detta påverkar dem som läser bloggarna och de vill naturligtvis också ha lika många plagg. De flesta klädmärken har sin tillverkning i t ex Indien och köper vi färre kläder här, så kanske människor i de länderna blir utan arbete. En svår sits hur man än gör.

Jobbplanering ikväll

Annonser

Spännande att planera hur mitt jobb ska läggas upp och det har vi gjort ikväll. Jag är godkänd och nu kör jag på för fullt. Det känns verkligen roligt och jag har fått en nytändning. I morgon ska jag presentera mitt upplägg, sedan kommer förhandling om hur avtalet ska läggas upp. trots att vi båda är snörförkylda och sitter med rinnande näsor och hosta, så mår vi bra inombords.

Vad mitt arbete kommer att gå ut på kommer jag att avslöja senare när alla papper är skrivna och jag startar upp det hela. Men jag kommer att sköta mig själv och arbeta hemifrån, så mycket kan jag avslöja.

Nu dags att gå till kojs och sova bort denna förkylning.

Obehagligt att de tar nya vägar

Annonser

Idag kan vi läsa om rånaren som lever lyxliv i Spanien och lagt rånpengar på narkotika. Genom att smuggla kokain från karibien på olika sätt har han lekt affärsman och tjänat grova pengar. Mer lönande än att råna banker där risken för att åka fast är större. Man tror att det är ca åtta stycken som sysslat med detta, vilket nog är att ta i underkant. Men det kanske är kärnan i denna liga. Spanien och Sydamerika är populära länder att rymma till om man blivit fritagen från fängelset. Med hjälp av kumpaner som bidrar med pengar försvinner rymlingarna från Sverige.

Tyvärr för de som rymmer har även polisen utvecklat sin teknik och det är som man säger brott lönar sig inte i längden. Det ska bli intressant att följa hur mer och mer avslöjas om hur de gått tillväga. Men det är obehagligt att de kriminella tar nya vägar för att tvätta pengar. Investerar i vanliga svenskars affärsrörelser och drar in dem i något de aldrig haft en tanke på. Säkert har man endast varit glad att någon ville investera i rörelsen.

Det är mycket pengar det rör sig om och tydligen har man säkrat ca 56 miljoner från mannen i Spanien. Dessa pengar borde ges till behövande så att de kan göra någon nytta i framtiden.

Ny vecka nya tag

Annonser

Hemma och hundarna är trötta. Förhoppningsvis kommer det goda nyheter denna vecka och jag kan avslöja lite mer om vad jag har på gång. Det känns spännande och jag är förhoppningsfull. Efter att ha varit hemifrån i nästan fyra dagar var det en del att göra igår. När vi äntligen var klara och satt oss för att äta, kom dessa skitungar igen och ringde på dörren. Man har god lust att strypa dem, eller ta dem i hampan och gå hem med dem till deras föräldrar. Hundarna var jättetrötta och rusade upp när det ringde på dörren. Jag tyckte så synd om dem.

Men jag försöker tänka på vad min mor brukade säga: synden straffar sig själv. Detta att allt slår tillbaka på de som är elaka mot någon. Vi kan inte göra något mer än att koppla ur dörrklockan och ringa polisen. En anmälan har vi redan gjort så nu är det bara att vänta på att skitungarna gör något så att de blir ertappade på bar gärning. Jag har bestämt mig för att ignorera dem och låtsas att de inte existerar.

Något annat som upprör mig är att nyheterna idag, tar upp detta att fler barn försvinner utomlands nu än tidigare. Föräldrar som befinner sig i vårnadstvist eller är rädda för att barnen blir för svenska, reser tillbaka till sitt forna hemland och lämnar dem där. Unga flickor blir bortgifta och svenska myndigheter har inte en chans att hitta dem. Stackars barn som endast vill vara som andra barn och så gärna vill smälta in i samhället, samtidigt som de vill göra som förldrarna önskar. Så svårt det måste vara för dem att balansera olika världar. Nu ska svenska myndigheter sätta in en grupp som ska inrikta sig på att hitta dessa barn. Vad händer sedan då? Ska de tvingas bryta med den ena föräldern eller båda? Vilken hemsk situation de är i oavsett om de hittas eller inte.

Framme i Gamleby småbåtshamn

Annonser

Vi kom fram precis innan det började mörkna och är helt ensamma. Men det är bostadshus nära så vi stannar över natten. Ett litet samhälle är nog ingen fara att stanna i. Hundarna har fått mat och rastats så nu är det dags för oss. Vi hinner inte fixa antennen till The Voice så det får bli play senare som vi tittar på programmet. Går faktiskt lika bra det med.

Nu ska vi festa på andra halvan av smörgåstårtan och ta ett glas rött. tack Mackan för en fin dag.

Stod på näsan alldeles nyss

Annonser

Inte riktigt på näsan men ordentligt på knäna. Mannen skulle flytta husbilen till gatan inför vår resa. Eftersom han lyckades köra fast den i vintras när han körde in den så tyckte vi att det var bäst att ta loss den redan idag. Han klarade inte att få loss den för egen maskin, så vi raggade hjälp. Den som ställde upp var naturligtvis en granne som också är hundägare.

Eftersom jag har dragkrok på min jeep så var det den som skulle dra loss Mackan. Grannen satte sig i min jeep, mannen i husbilen och jag skulle titta så att repet inte gick upp i plasten i kjolarna på den. Då tänkte jag till och lade händerna på draglinan. Satte min tyngd på den och så att den verkligen skulle komma bort från plasten. Linan sträcktes och så skulle själva dragmomentet börja. Pang!! och draglinan gick av. Jag dröp rakt ned i asfalten. Händerna klarade jag bra eftersom linan var mellan asfalten och dem, men knäna ser inte roliga ut just nu.

Stora skrapsår på bägge knän och de gör ordentligt ont. De blödde lite i början men nu har det slutat och sårskorpor börjar bildas. Precis som när man var liten och hade cyklat omkull. Visst hade jag kunnat gråta en skvätt, men som vuxen lindrar inte det så jag lät bli. Sitter nu med ett glas vin och tycker synd om mig själv.

Morgonfunderingar fredag 16:e mars

Annonser

Varför finns det alltid människor som sätter foten i andras ansikten? De som mobbar andra och aldrig slutar med det. Jag har ibland råkat ut för människor som försökt trampa på mig och det som slår mig är att de verkar må bättre själva då. Som t.ex. kvinnliga chefer som nästan är hårdare mot medarbetare av sitt eget kön. Jag har förstått att många kvinnor sett mig som ett hot i olika situationer och inte förstått varför. Själv är jag ingen människa som sökt klättra i karriären utan ansett att har jag en bra chef så är jag nöjd. Det är inte bara på arbetsplatser eller i skolor som mobbning förekommer, utan även inom politik mm.

När jag blivit äldre har jag förstått att det är dålig självkänsla och rädsla som gör att de trampar och mobbar andra. Istället för att ta itu med detta så ser de problem i andra människor. Det är egentligen synd om mobbarna och det är de som skulle behöva hjälp. De ser inte sina inre kvaliteter och ingen annan törs berätta för dem att de har detta. De ställer så höga krav på sig själva att vara rätt och när andra inte vill ställa sig i det ledet så blir de så osäkra. Vi säger ofta att män är rakare i sin kommunikation och visst är det sant. Men de kan vara lika djävliga mot varandra som kvinnorna är. Mobbare finns överallt eftersom osäkra människor inte är en klassfråga.

Ett år har gått

Annonser

För ett år sedan satt jag och såg på tv hur jättevågen svepte in över Japan och kärnkraftverket Fukoshima fick en härdsmälta. Det var svårt att ta in vad som hände och jag var tvungen att se allt om och om igen. Var det en film eller verklighet? Något som jag tänkte flera gånger då allt hände. Bild efter bild kablades ut i etern och förödelsens stora omfattning syntes. Bilar for omkring som leksaker och folk sprang för sina liv. Allt medan jag och många andra runt om i världen satt vid frukosten och gapade. I flera dagar sände tv reprtage om vad som hänt och hur det såg ut efteråt.

Sedan blev allt tyst och andra nyheter tog över. Idag blev jag påmind om alltihop då tv visade hur det ser ut idag i Japan. Förödelsen syns fortfarande och det kommer att ta många år innan spåren är borta. Om de någonsin försvinner. Folk bor fortfarande i tillfälliga bostäder eftersom de förlorat allt. Många har börjat om på andra platser i världen och landet. Hela städer och byar utplånades, vilket har inneburit att det liv som funnits där är borta. Jag blir väldigt ödmjuk inför naturens krafter och anser att vi aldrig ska underskatta den.

Idag tänder jag ett ljus för alla i Japan som fick utstå dessa naturkrafter.

Idag kvinnodagen

Annonser

Kommer denna dag förändra något? Behövs den? Frågor som jag ställer mig idag. Vi i västvärlden fördömer andra länder för deras syn på kvinnorna och den ofrihet de har. Visst har vi kommit lite längre och har större valfrihet. Men faktum kvarstår att en kvinna med samma jobb som en man, har lägre lön. Det ska väl inte vara könet som avgör hur duktig man är i sitt arbete. Jag har jobbat med män som varit mycket sämre än jag och retat mig oerhört på det. Men de har varit med på golfbanor och på pubrundor. Snackat sport med chefer och ansetts som jättebra. Nu har jag förstått att män är bättre på att sälja in sig än vi kvinnor och det är en av anledningarna att de fått högre lön. Tyvärr är det så att kvinnliga chefer ser andra kvinnor som konkurrenter och därför släpper de inte fram dem. Så vi ska inte skylla allt på männen utan hävda oss bättre i alla sammanhang. Döda deras sportsnack om vi inte är intresserade och lyfta fram saker vi vill diskutera. Sträcka på oss så att de ser oss och göra våra röster hörda. Inte genom att skrika en massa slagord och försöka trampa ned andra.