Grå söndag

Annonser

Det har regnat hela natten tror jag. Själv har jag sovit som slagen tills vid åtta då Turbo ville komma upp i sängen. Hon brukar hoppa ned efter ett tag när vi lagt oss och sedan kan man se henne ligga på rygg i soffan. Händer ju att man måste upp väldigt väldigt tidigt för att tömma blåsan och då har jag sett henne ligga där. Men som sagt på morgonkvisten vill hon komma och kampera med oss igen. Jag stapplade upp och sedan lyckades jag somna om. Vaknade halv tio och hade en djävulsk värk av ischiasen. Tog en värktablett och satte mig på sängkanten en stund. Vid tio väckte jag alla övriga och kunde konstatera att idag gömmer sig solen. Fick bra övningar av Uddmor som jag körde direkt där i sängen. Har kört dem i omgångar under dagen och värken lättar faktiskt.

En del påminner faktiskt om mina yogaövningar och då blir det lätta att komma ihåg dem. Så det är bara att härda ut och köra på.

Vi har sanerat golven inomhus idag och Kuma tyckte att det var en bra idé för det innebär slappardag för honom med mig eller JR som sällskap och det gillar han. Turbo tyckte nog att vi var lite väl mycket inomhus men med vått gräs inbjuder det inte till någon trädgårdsdag.

Det kommer ju fler dagar med mer sol har jag sett. JR cyklade upp till torget och köpte baguetter och då plingade det vid grinden. Se där stod Christian som ville säga hej, men när han hörde att JR var vid torget fick han bråttom att gå tillbaka. De träffades och fick sig en bra pratstund.

Bytte lakan i sängen idag och i morgon är det tvättdag för mig i vanlig ordning. JR hittar säkert på något att ta sig för. Först ska han nämligen till Super-U och handla. Vi har en diger lista på matvaror som vi behöver. Planerar ju minst för åtta dagar per handling.

Okej, från 2018 i december men det enda jag saknar är Unkas som ju inte finns med oss längre. Det vita vill jag inte ha något att göra med och slipper med all säkerhet det.

Ska vi tippa på sol i morgon?

Misstanke blev bekräftad

Annonser

Jag har fått ont i ischiasnerven ännu en gång. Höstens djäkligaste problem. Blivit kall och voilá där är skiten igång. Inte träningsvärk för fem öre i vänstra benet. Visst hade jag en del träningsvärk men denna värk är ett hell of hin ska jag lova. Jag smörjer med det gele som JR köpte på pharmacian och det hjälper ett bra tag. Lustigt att det har sådan snabbverkan för efter bara tio minuter är lindringen uppenbar.

Som de flesta redan förstått blev det inga vändor på uppfarten idag. Men jag har absolut inte legat på latsidan. En maskin med kläder har snurrat i tvättmaskinen idag och hänger och luktar gott i dressingroom. Jag har vipplat så nu är det någorlunda dammfritt inomhus. JR har inte heller legat på latsidan då han gjort rent mattan i husbilen. Först dammsög han den och sedan körde han med mattvättaren. Ja här har det varit flitigt må ni tro.

Därför tog vi det lugnt resten av dagen. Kompledigt med var sin b-vitamin som vi verkligen var värda. JR pratade med H som vanligt och hundarna ville absolut höra vad som sas eller så var de bara trötta och somnade vid JR.

Efter middagen mår man rätt bra och sömnen gör en suddig i ögonen.

Någon anser att det är dags för JR att sova en stund innan middag och lite kvällsunderhållning på tv. Suddiga hundar är trötta hundar.

Vädret idag har väl inte varit helt underbart om så säger, men acceptabelt från svensk syn. Fortfarande plusgrader så man kan sitta ute en stund, men dessa blir kortare nu. Måntro att det börjar bli vinter. Alla krämpor till trots så lider vi inte speciellt. Det är lördag och idag ska vi se Så mycket bättre till vår kycklinggryta som JR strax ska tillaga.

Sorgbearbetning dag 3

Annonser

Igår kändes det tungt och vi åt bara en enkel sallad till middag. Det blev en hel del som Unkas fick äta upp. Blev lite för bra för honom då han bajjat inne i natt. Vårat fel så det var bara att torka upp och göra rent. Vi har beställt en mattvättmaskin och när den kommer ska alla mattor få en rengöring. Eftersom Ronja hade ett sår i magen efter bölden hon bet bort, så är det säkert en hel del fläckar som inte syns. Vi hade tänkt länge på att köpa en sådan och att det blev just nu när hon somnat in, var bara en slump. Så säger jag som inte tror på slumpen.

Magvärken kom lite senare i morse efter att jag stigit upp. Jag försöker hålla mig sysselsatt med våra två hundar så att tankarna inte ska ta över direkt. Tyvärr har jag fått ischias och har förbaskat ont i vänster sida. Fick nog det efter natten på golvet bredvid Ronja och det tar jag gärna. Går ju över så småningom.

Vi var förberedda på att hon skulle gå bort, eftersom hon var tretton år vilket är en väldigt hög ålder för en stor hund. Räknar man i människoår så blir det: 98 år och det är en aktningsvärd ålder. Men hur mentalt man än förbereder sig så kommer slutet alltid som en chock. För det är ju så att man tänker, javisst ska hon dö, men det blir sedan. Inte idag eller i morgon. Hela tiden skjuter man det framför sig och kan inte tänka sig att det kan bli nu. Plötsligt en dag är tiden inne och då är det precis som att man inte vill inse det. Det var ju inte nu. Hon skulle ju få åka med några vändor i nya husbilen. Ändå hade jag känt på mig att resan förra sommaren skulle bli den sista för henne.

Förnekelse att tiden var inne. Att känslomässigt ta till sig det faktum att vara där är enormt jobbigt och svårt. Det är det jag försöker bearbeta just nu. För det är som en stor käftsmäll, där man blivit bedövad och bara vill gråta. Mina tankar går till de andra hundarna jag haft som också gått bort och smärtan från de gångerna bubblar upp. Det blir inte lättare för varje gång. Men jag skulle aldrig vilja vara utan resan tills dessa underbara hundar lämnat mig. Minnen från alla fina stunder och den kärlek de gett, kommer aldrig att försvinna. Så jag tillåter mig att gråta en skvätt då och då, tills jag kan glädja mig över att ha fått ha Ronja i mitt liv.