Etikettarkiv: faktum

Ibland blir jag bara så trött

Publicerat av
Svara
Annonser

Igår höll vi på att ta loss husbilen som grävt ned sig i myllan. Vi var tvungna att köra den i vintras då vissa saker måste fixas av husbilsfirman och det hade vi inte räknat med. Så gräset var alldeles blött och jorden mjuk när vi skulle ställa tillbaka den på sin plats. Tyvärr grävde den ned sig och gick inte att rubba sedan. Den fick stå över vintern och nu när vi ska iväg, så måste vi få loss den. Med en grannes hjälp så lyckades vi och det var skönt. Under tiden så måste våra två andra bilar stå lite här och där på gatan.

Vår lilla gatstump är en liten sväng med två hus och egentligen behöver ingen köra på den för att ta sig fram i byn. Men många tar denna väg av någon anledning och det har de ju rätt att göra. Därför borde inte det faktum att bilar står och blockerar vägen inte störa andra. De skulle ju bara stå där en stund, när vi drog ut husbilen. Innan mannen hann ställa bilarna lite bättre , kom en firmabil och föraren krävde att få komma fram. Han hade kunnat backa och ta en annan väg, men vägrade. ”Jag ska fram här”! domderade han.

Sådant sätt gör att jag förstår hur missämja bland grannar uppstår. Jag kan förstå ilskan om våra bilar alltid blockerar vår lilla väg, men nu var det bara under någon timme igår kväll. Naturligtvis flyttade vi bilarna eftersom föraren var så ilsken och han körde förbi som en uppretad bågeting. Nu tror jag att hans ilska berodde på något helt annat och tycker synd om dem som fick utstå den senare. Karln var kanske sen hem och hade fått arbeta över någonstans.

Men jag blir så trött på sådant oförstående från människor. Hänsyn är något som fler borde praktisera i vardagen.

Sorgbearbetning dag 3

Publicerat av
1
Annonser

Igår kändes det tungt och vi åt bara en enkel sallad till middag. Det blev en hel del som Unkas fick äta upp. Blev lite för bra för honom då han bajjat inne i natt. Vårat fel så det var bara att torka upp och göra rent. Vi har beställt en mattvättmaskin och när den kommer ska alla mattor få en rengöring. Eftersom Ronja hade ett sår i magen efter bölden hon bet bort, så är det säkert en hel del fläckar som inte syns. Vi hade tänkt länge på att köpa en sådan och att det blev just nu när hon somnat in, var bara en slump. Så säger jag som inte tror på slumpen.

Magvärken kom lite senare i morse efter att jag stigit upp. Jag försöker hålla mig sysselsatt med våra två hundar så att tankarna inte ska ta över direkt. Tyvärr har jag fått ischias och har förbaskat ont i vänster sida. Fick nog det efter natten på golvet bredvid Ronja och det tar jag gärna. Går ju över så småningom.

Vi var förberedda på att hon skulle gå bort, eftersom hon var tretton år vilket är en väldigt hög ålder för en stor hund. Räknar man i människoår så blir det: 98 år och det är en aktningsvärd ålder. Men hur mentalt man än förbereder sig så kommer slutet alltid som en chock. För det är ju så att man tänker, javisst ska hon dö, men det blir sedan. Inte idag eller i morgon. Hela tiden skjuter man det framför sig och kan inte tänka sig att det kan bli nu. Plötsligt en dag är tiden inne och då är det precis som att man inte vill inse det. Det var ju inte nu. Hon skulle ju få åka med några vändor i nya husbilen. Ändå hade jag känt på mig att resan förra sommaren skulle bli den sista för henne.

Förnekelse att tiden var inne. Att känslomässigt ta till sig det faktum att vara där är enormt jobbigt och svårt. Det är det jag försöker bearbeta just nu. För det är som en stor käftsmäll, där man blivit bedövad och bara vill gråta. Mina tankar går till de andra hundarna jag haft som också gått bort och smärtan från de gångerna bubblar upp. Det blir inte lättare för varje gång. Men jag skulle aldrig vilja vara utan resan tills dessa underbara hundar lämnat mig. Minnen från alla fina stunder och den kärlek de gett, kommer aldrig att försvinna. Så jag tillåter mig att gråta en skvätt då och då, tills jag kan glädja mig över att ha fått ha Ronja i mitt liv.

Missarna vi minns

Publicerat av
Svara
Annonser

Juholt har avgått och projektet är över. Många frågar sig nu vad som gick fel och vems fel det var. Till syvende och sist är det Juholt som bär skulden att det blev såhär. Jag skrev redan då han trampade i klaveret första gången, att det bara var en tidsfråga tills han måste avgå. Det blev tio månader, ett av historiens kortaste partiledarskap.

Första missen var bostadsaffären, där det var bortförklaringar både hit och dit. Samt det faktum att han aldrig verkade inse att han gjort något fel, utan att han inte var skyldig eftersom det inte ledde till åtal.

Den andra var JAS planen som skulle skickas till Libyen. Där bytte han åsikt och medgav inte att han faktiskt gjort det. Samt att kräva att marktrupper skulle skickas vilket det inte fanns någon efterfrågan om.

Sedan tog han semester till Turkiet och satt och babblade i en bar, där övriga svenska kunde höra vad han sade.

Sen var det alla missar med siffror och förlåtelseturnèn landet runt. En resa som aldrig verkade ta slut.

Droppen blev nog då han efter sitt uppehåll från media, kom med ett felaktigt påstående som alla visste inte stämde.

Ridån gick ned och Juholt smet iväg i skam.