Bättre utsikter

Annonser

Vi har städat idag efter regndagen igår. Hundar borstade och hundarnas handdukar hänger på tork ute. Men Turbo behagade att spy på mitt överkast i morse. Det var bara galla och vatten, som tur var. Vatten och vanish för att få bort lukten. Nu har jag lagt ett badlakan över så hundarna kan ligga där ändå. I sådana lägen är jag glad över våra tjocka överkast som gör att det inte går igenom.

Men när vi får huset ska de direkt i tvättmaskinen. Om det inte är någon kvar så får vi prioritera inköp av en sådan. För det kommer att behövas en hel del tvättning.

En holländsk husbil stod här för en vecka sedan. De skulle köra till Spanien, då de ville ha sol. När man bara har fyra veckor semester så gäller det att få fint väder. Idag kom de tillbaka och har hängt ut alla mattor på tork. De har två malanois hundar och deras smutsiga handdukar hänger också ute. De verkar ha haft värre regnväder än vi hade igår. Nu pratade Mr J med dem och de hade kört runt Pyreneerna och det hade varit jättekallt. Smala vägar och det var ett stort misstag att köra där. Vi såg att det endast är +4 på dagarna där och runt nollan på natten. Man ska nog köra i tunnlarna istället när man ska till Spanien.

Nu är det riktigt skönt ute och vi laddar inför finalen i eurovision.

Tvättdag

Annonser

Idag har jag kört en handtvätt och Mr J satte upp en lina åt mig. Mörka kläder idag blev det.

Det blåser inte så hårt men fläktar så jag hoppas att det torkar tills ikväll.

Det har kommit en del nya husbilar och Turbo har full koll på alla aktiviteter. Allrahelst när en bil fastnade i sanden på andra sidan häcken. Plasten till baklyset gick sönder och Mr J var och lämnade bitarna till chauffören.

Nu ska jag bara ta det lugnt resten av dagen och kvällen. Det är nog med ett projekt om dagen.

Börjar dagen med sanering 

Annonser

Det började som vanligt idag och efter frukost tog jag mig in i badrummet. När jag var klar med min sanering och kom ut i köket, kommer en otrevlig lukt. 

Jag tittar mot burspråket och får se en brun hög. Unkas visar med tydlighet att han vill ut. Jaha, det är hans hög och det kommer mer. Jag skyndar mig att öppna ut till trädgården och bägge hundarna springer ut. 

Nog för att jag ska träna ordentligt från och med idag, men detta var lite väl mycket. Bort till köket och stoppar köksrullen i en plastkasse. Sedan bort till burspråket och jag lyckades få upp allt brunt, sittandes på en fotpall vi har där. Tillbaka till grovköket och jag kastade ut den hopknutna plastkassen i garaget. Sedan bort till burspråket med en våt trasa och vanish. Nu ska lukten bort. När det är klart ska trasan sköljas ur i grovköket. 

Jag ska tillägga att eftersom jag får stödja på foten, har jag börjat försöka ta mig fram på ett nytt sätt. Det blev en ordentlig träning för mig, så nu gör jag bara denna övning på en stund. Måste vila lite. 

Städpatrullen rapporterar

Annonser

Nu är det dammat överallt och avtorkat med våt trasa. Jag använder yes, som rekommenderas av alla städtanter. Mannen går runt med snabeldraken och rensar bort all päls från golven och mattorna. Bara torkning av golven kvar för mig att göra. En tvätt är avklarad och ligger i torktummlaren just nu. Måste även meddela att jag börjar bli rätt trött, då jag försökt publicera detta inlägg två gånger och misslyckats. Vet inte om det är internet explorer eller något annat som sjabblar. Men det är fruktansvärt enerverande.

Vi tog en kort paus för att vila ryggarna och prata om hur vi ska fortsätta att göra om kontoret. Nya paneler har kommit upp på fler väggar och jag ska beställa nya gardiner till fönstren. Jag vill ha mörkt röda och helst i sammet, för de faller så snyggt. Vet inte om jag får tag i det men jag ska göra ett försök att hitta de jag vill ha nu i veckan som kommer. Det viktigaste är att få ett kontor som är ombonat och ger en känsa av trygghet och välkomnande för dem som kommer hit. Inget vitt kalt kontor som får folk att bli nervösa och oroliga. Hemtrevligt ska det vara och något de gärna vill komma tillbaka till. De ska förknippa mitt företag med detta och då tror jag att det kommer bli framgångsrikt. Vi har ett mål att kunna arbeta tillsammans båda två med detta och det är min dröm. Den ska bli verklighet har jag bestämt.

Dags att fortsätta städa nu och torka golven. Men först ska hundarna få sin middag.

Sorgbearbetning dag 3

Annonser

Igår kändes det tungt och vi åt bara en enkel sallad till middag. Det blev en hel del som Unkas fick äta upp. Blev lite för bra för honom då han bajjat inne i natt. Vårat fel så det var bara att torka upp och göra rent. Vi har beställt en mattvättmaskin och när den kommer ska alla mattor få en rengöring. Eftersom Ronja hade ett sår i magen efter bölden hon bet bort, så är det säkert en hel del fläckar som inte syns. Vi hade tänkt länge på att köpa en sådan och att det blev just nu när hon somnat in, var bara en slump. Så säger jag som inte tror på slumpen.

Magvärken kom lite senare i morse efter att jag stigit upp. Jag försöker hålla mig sysselsatt med våra två hundar så att tankarna inte ska ta över direkt. Tyvärr har jag fått ischias och har förbaskat ont i vänster sida. Fick nog det efter natten på golvet bredvid Ronja och det tar jag gärna. Går ju över så småningom.

Vi var förberedda på att hon skulle gå bort, eftersom hon var tretton år vilket är en väldigt hög ålder för en stor hund. Räknar man i människoår så blir det: 98 år och det är en aktningsvärd ålder. Men hur mentalt man än förbereder sig så kommer slutet alltid som en chock. För det är ju så att man tänker, javisst ska hon dö, men det blir sedan. Inte idag eller i morgon. Hela tiden skjuter man det framför sig och kan inte tänka sig att det kan bli nu. Plötsligt en dag är tiden inne och då är det precis som att man inte vill inse det. Det var ju inte nu. Hon skulle ju få åka med några vändor i nya husbilen. Ändå hade jag känt på mig att resan förra sommaren skulle bli den sista för henne.

Förnekelse att tiden var inne. Att känslomässigt ta till sig det faktum att vara där är enormt jobbigt och svårt. Det är det jag försöker bearbeta just nu. För det är som en stor käftsmäll, där man blivit bedövad och bara vill gråta. Mina tankar går till de andra hundarna jag haft som också gått bort och smärtan från de gångerna bubblar upp. Det blir inte lättare för varje gång. Men jag skulle aldrig vilja vara utan resan tills dessa underbara hundar lämnat mig. Minnen från alla fina stunder och den kärlek de gett, kommer aldrig att försvinna. Så jag tillåter mig att gråta en skvätt då och då, tills jag kan glädja mig över att ha fått ha Ronja i mitt liv.