Alla måsten är avklarade och nu sitter jag i mysbyxor och kopplar av, innan hundarna ska få sin mat. Vädret var ju hemskt tråkigt, men vad gör det när helgen snart är här. Det är dan före dan före dan före dan före dopparedagen. Små saker kvar att göra innan jul och det känns inte alls stressigt.
Skickar lite lugn till er alla som känner press och stress nu.
I förra inlägget är lille bulldoggen som lämnades av sin uppfödare på grund av ett missbildat huvud. Det är grymt att agera på ett sådant sätt och jag ifrågasätter om denne människa verkligen ska få ha hand om något djur över huvudtaget. Men glädjande nog har denne lille kille rört vid många människors hjärtan och nu samlas det ihop pengar så han ska kunna opereras och därmed få ett värdigt liv. Mina funderingar är att detta är en människa som visar sig hjärtlös, medan det snabbt samlas många människor med varma hjärtan som vill hjälpa.
Visst hade det varit bra om vi som har förmåga till empati, kunde ringa in dessa hjärtlösa människor och lovebomba dem. I så hög grad att de inte kan värja sig. Jag är av den uppfattningen att hat föder hat och kärlek föder kärlek. Ett ord som jag minst tycker om av alla är ordet ”hata”. Ibland kan man höra barn säga att de hatar en företeelse eller människa. Varje gång hugger det till i mig, då det är ett fruktansvärt starkt ord. Jag kan säga att jag inte tycker om något/någon eller att det är bland det värsta jag vet, men jag kan inte säga att jag hatar någon gång. Inte ens dessa despotiska makthavare som dödar sitt eget folk, kan jag känna hat mot. Jag stannar innan gränsen blir nådd för hatet.
Min strategi är att de som får mig att må dåligt och inte förstår det, vänder jag ryggen till och ser mig aldrig om. Om någon gjort mig illa, vilket har hänt många gånger, så lämnar jag den människan åt sitt liv och hämnas aldrig. Jag fokuserar bara på mig och mitt liv. Man brukar säga att hämnden är ljuv, vilket kanske är sant för stunden, men eftersmaken är väldigt bitter.
Det är glädjande att så många har ett hjärta som är varmt. Man tänker att det finns hopp.
Jag har faktiskt haft lite sovmorgon idag, då mannen tagit en dag ledigt. Men vi steg upp halv åtta och tog ut hundarna, innan jag gjorde mig klar och började arbeta. Jag har nämligen inte ledigt idag. Jag har en vikarie för en annan veteran idag och henne träffade jag innan hon åkte till kunden. Men jag tror det går jättebra, då det är en mycket positiv och glad pensionär som gör sitt första uppdrag idag. Kunden kommer säkert uppskatta den positiva energi som hon utstrålar. Det ska bli roligt att träffa veteranen efter att hon varit där. Hon var väldigt positiv till att få ett uppdrag.
Nu har jag även aktiverat ett konto för att få in fler uppdrag och det hoppas jag mycket på. Jag har nämligen föresatt mig att under detta år ska företaget växa en del. Inte till något stort men ett lite större än det är idag och jag vill få igång fler veteraner från min kunskapsbank. En artikel i lokaltidningen med en av mina veteraner har fått positiv respons från många och det kommer säkert medföra att fler kommer att anmäla sig som veteraner hos mig. Så det gäller att vara riktigt på hugget redan nu då influensor och förkylningar florerar. Kanske kan jag få in några på företag runt om i kommunen. Ett mailutskick ska jag också göra under dagen. Viktigt att boka in besök och sådant. Så min dag kommer att vara fullspäckad med arbete.
