Vi människor säger ofta att nu är det stressigt och man inte mår bra av det. Men stress verkar vara väldigt olika för alla. Det som upplevs som stress av en del verkar inte alls vara stress för andra. Jag själv har arbetat inom ett yrke där det ofta varit tidspress. Det kostar mycket pengar att låta lastbilar stå still. Kunder vill ha sina saker så snabbt och billigt som det bara går. Då det varit färjor som bokats där bilar måste vara med för att hinna till sin destination i tid, har jag fått göra alla papper klara under tidspress. Tullhandlingar ska vara klara och korrekta.
Jag har arbetat övertid så chefer har fått säga att jag måste ta ut den. Vid vissa tillfällen har jag varit tvungen att ta ledigt en dag i veckan under en period. Men varje gång det varit dags för semester eller ledighet, har stressen varit oerhörd. De första dagarna på varje semester, har jag haft spänningshuvudvärk så jag inte alls kunnat njuta av ledigheten. Det är sällan jag kunnat släppa jobbet i huvudet på mina lediga dagar.
Då jag tyvärr varit tvungen att besöka både vårdcentraler och sjukhus vid flera tillfällen, funderar jag på hur de som arbetar där definierar stress. För det är ju ofta så att man får en tid då man ska få träffa läkare eller sjuksköterska. Ofta åker man direkt från sitt eget jobb, vilket innebär ett stressmoment. Man vet att det väntar en massa jobb när man återvänder. Väl på plats anmäler man sin ankomst och sätter sig i väntrummet. Där blir man sittande långt efter den tid som var avtalad. Jag har suttit och väntat på att få ta prover. Kommit precis då de öppnat och varit helt ensam på stolarna och lyssnat på hur personalen skrattat och pratat om ditt och datt. De har gått förbi mig och hejat, men inte bett mig stiga in. Nehej, där har man diskuterat vilka nya gardiner man ska köpa, vad man ska laga till middag eller något tv-program. Tillslut har jag rest på mig och tittat in för att verkligen visa att jag är där. Då har det ändå dröjt ett tag innan någon sagt att jag kunde komma in.
När jag besökt någon som varit inlagd och kanske behövt fråga om något, så har jag stått utanför och ingen har tagit någon notis om mig. Personalen har pratat och skrattat länge tills jag helt resolut stigit in och avbrutit dem. De har tittat på mig som något katten har släpat in och svarat surt på mina frågor.
Serviceyrken har olika stressmoment och du måste alltid göra allt för kunden. Men på sjukhus verkar man inte vara någon kund. Läraryrket har jag också provat på i några år. Där är stressen att hela tiden vara bland många människor. Man kan inte koppla av ens när det är rast. Nästa lektion ska förberedas och man sitter med kaffekoppen och är beredd på att resa sig vilken sekund som helst.
Stress är så mycket och olika inom alla yrken. Men jag tycker att hänsyn är det viktigaste av allt. Vad man än arbetar med så är någon annan beroende av hur man agerar.
