Kvällsmys och lite surfande innan sovdags

Annonser

Trodde det skulle bli ett riktigt skitväder denna helg, men det visade sig bli rätt bra här i södra delen av landet. Såg att det snöat i Stockholm och det är väl typiskt aprilväder. Hundarna har fått vara ute hela dagrna och nu är de jättetrötta. Jag har reducerat tvätthögen och inatt kan vi sova i rena nystrukna lakan. Det är inte helt fel att göra när en ny arbetsvecka startar.

Jag har ett möte inbokat till torsdag som jag hoppas mycket på. Ännu ett steg till det egna företaget. Nu kliar det i fingrarna att starta upp alltihop, men det gäller att verkligen ha alla saker på rätt plats. Så jag försöker hålla huvudet kallt och inte rusa iväg.

Det blir starten på ett nytt liv, med nya utmaningar. Något helt annat än att börja på ett nytt jobb. Det har jag gjort åtskilliga gånger och alltid haft höga förväntningar som mer eller mindre grusats varje gång. Tror att vi är många som känner att det arbete vi utför inte får den uppskattning vi borde få. Det krävs bara att vi gör vårat jobb och att vi ska vara glada för att vi får lön för det. Min förhoppning nu är att känna arbetsglädje igen och att få något för det jag gör. Det ska synas på bankkontot att jag slitit en månad. Då har jag inte heller något mot att göra det lilla extra som behövs ibland.

En ny vår är på väg.

Det är en viss skillnad

Annonser

Min rubrik syftar på det faktum är att Grekland som just nu står på ruinens brant är mycket oense om en sak. I detta land går man i pension vid 50 år och ett av kraven för att de ska få mer pengar är att pensionsåldern ska höjas till runt 60 år. Lite så att vi här i Sverige höjer på ögonbrynen eller hur? Vi har nyss fått höra av statsministern att det kanske är dags att höja åldern för pension till 75 år här i Sverige. Detta för att meddelåldern höjs hela tiden och fler ska försörja de som går i pension. Borde det inte vara likadant i Grekland?

Men i Grekland är man väldigt oense om den frågan och trots underskott i statsbudgeten, så är man tveksam. Nu är det ju så att de flesta av våra grannländer i EU också har en lägre pensionsålder än den vi har. I Italien som också har det bekymmersamt med ekonomin, går man i pension vid 55 år och i Tyskland vid 63 år.

Jag har suttit med vid många förhandlingar då företag skurit ned på folk och trots att det funnits anställda som både kunnat och ville arbeta längre än pensionsåldern, har de inte fått det. Så problemet vi har är att när det blir dags för företag att göra sig av med folk, får de nära pensionsåldern gå. Att vid 60 års ålder sadla om till ett nytt yrke verkar i mina ögon rätt idiotiskt. Även om man inte väljer något avancerat yrke så tar det åtminstone ett år innan man är färdig att gå ut i arbete. Så att vid kanske 61 års ålder börja söka nytt jobb, där man är en relativ nybörjare, gör att man måste konkurrera med människor som är mycket yngre.

Vem anställer en 60-åring med stela leder och risk för att få fler krämpor istället för en 30-åring med bra fysik? Det frågar jag mig i allafall. Om man får bli kvar på sitt gamla företag så kanske det fungerar, men ofta blir det bara någon slags förvaring och vilket företag idkar välgörenhet?

Jag förstår resonemanget att pensionspengarna inte räcker till, men tror att man måste hitta en annan lösning. Att statsministrar från flera olika länder nu träffas i Sverige, anser jag är bra. En lösning på ungdomsarbetslösheten och pensionen måste hittas och jag tror att fler länder har samma problem. Våra industrier flyttar sin produktion till lågprisländer och arbeten försvinner, vilket gör att många blir utan jobb. Att ta studielån vid 50 års ålder är inget som hägrar då man kanske precis betalat av det gamla man haft. Äntligen har man blivit av med lån på bil, hus mm och då vill man kunna njuta av att ha mer pengar till annat.

Så detta som sossarna förespråkar med studier förkastar jag i alla fall. Har man gått i skola 11-12 år så vill man inte studera mer och många har ju fortsatt efter gymnasiet vilket innebär 16-17 års studier. Att man ska välja ett yrke redan vid 16 års ålder anser jag vara helt sjukt. Vid den åldern är man bara trött på skolan och vill ut i arbetslivet. Hade jag fått välja arbete idag så hade jag aldrig valt det jag haft i över 20 år, men då man måste ha pengar att betala sina räkningar så kämpar man på.

Det finns mycket att skriva om detta och jag kommer att återkomma till det i flera inlägg, eftersom jag anser att det är en viktig fråga.