I USA går det att få jobb som äldre

Annonser

Här i Sverige råder åldersdiskriminering och efter 40-års ålder börjar det bli kärvt. Är man över 50 så ska man ha tur att få nytt jobb, såvida man inte har någon specialkompetens. Inte ens chefer på hög nivå har det så lätt. Därav att de förhandlar sig till höga avgångsvederlag. Vi vanliga dödliga har ju inte en chans att förhandla om något sådant, utan vi får vackert betala fackavgift och sedan följa de avtal de kommit överens om.

Men i USA kan man kandidera till presidentposten även om man nått pensionsålder för flera år sedan. Bernie Sanders är ett lysande exempel på det. Där är man inte rädd att karln blivit senil eller inte orkar med jobbet. Nähä, då även om han kan riskera dö under sin mandatperiod, så tycker man att det är helt i sin ordning. Om han nu blir vald så klarar han nog inte att gå till omval för ännu en fyraårsperiod, då han är 78 år gammal.

Hur många 74-åringar får toppjobb i Sverige? De är lätt räknade. Hillary Clinton och Donald Trump är ju inte heller några dunungar. I Sverige hade deras jobbansökan hamnat i papperskorgen, hur bra cv de än haft. Nu kanske någon säger att presidentkandidaterna har egna förmögenheter och karriärer. Förvisso har de det, men kostnaden för att kandidera bekostar de inte själva. Det är andra företag och ledare som bidrar med pengar, för att de tror på dem som kapabla ledare.

Vilken skillnad på hur man ser på erfarenhet och kunnande.

Det hade jag aldrig trott

Annonser

Sverige i regeringskris är dagens tidningsrubriker. En sittande regering får smisk på fingrarna för sin budget. Men de får väl bara tillbaka det de gjort under de senaste fyra åren. Vi hade en minoritetsregering och efter årets val fick vi en ny. Socialdemokraterna valde en ny regeringskompis och det orsakade hela denna kalabalik. Tidigare har de alltid suttit själva i regeringen och sedan samarbetat med vänstern. Nu valde de att låta miljöpartiet att få regeringsposter. Ett stort misstag verkar det som.

Den största orsaken är nog att alla partier valt att inte ens diskutera med Sveriges tredje största parti sverigedemokraterna. Nu har de en vågmästarroll som gör att de kan visa sitt missnöje på ett effektfullt sätt. Jag undrar om de har rätt att bara utesluta ett parti när svenska folket visat att de vill att sd ska ha inflytande i politiken. Det är ju lite som att nedvärdera folkets röst. Kanske dags att lyssna mer på vad vanligt folk vill?

Är ju inte endast stockholmare som röstar, utan mer än åtta miljoner andra som gör det. Jag funderar på varför det ska vara så svårt att få bättre ordning på undervisningen i skolorna, sjukvården, höja pensionerna och höja ersättningarna för sjuka och arbetslösa. Alla partier går ju till val med dessa löften. Nu när alla som arbetar fått det drägligare, borde man ta sig an nästa punkt. När socialdemokraterna säger att de ska höja pensionen, så snålar de och sätter en gräns att de som får mindre än tjugotusen tillsammans, får höjning och det en som är som en flugskit. Varför inte indexreglera pensionen, sjukersättning och arbetslöshetsersättning? Nähä, för då måste de kanske strunta i att bygga väglänkar runt Stockholm, lägga ned Bromma flygplats mm.

Tror inte jag är den enda som funderar i dessa banor och tycker att statens pengar läggs på fel saker. När så ett parti sticker upp och säger sig kräva ordning och reda, får de naturligtvis röster. Det ska bli spännande och se vad allt som händer nu leder till. Omval kanske, vilket kanske vore det bästa.