Skiten hänger upp sig

Annonser

Vi blev av med en del skit idag då JR tog Mackan till Declaton = återvinningen. Vill inte svänga mig med franska ord bara för att. Nåväl jag har laddat upp fina foton idag men de kommer inte upp i mitt bibliotek som de brukar så jag kan inte ladda upp dem här. Lite frustrerad är jag men nu efter tredje försöket skiter jag i det. Det får bli gammal,skåpmat idag.

Dagen började bra med sol men övergick i molnigt väder. Inte något bra utesittarväder med andra ord. Jag vipplade vilket även betyder att jag kör en sväng med Carolin ni som tycker att man bara rör om i dammet. Om jag inte gör på detta vis utan bara våttorkar blir det tråkiga gråa strängar överallt. Med det förklarat kan jag lägga upp en gammal bild här.

Inte mer annorlunda än idag faktiskt. Min supporter föredrar soffhörnet. JR bar in säckar med jord som han köpt idag. Det är för en kommande omplantering. Två palmer ska få hamna någon annanstans. Nu verkar jag lite som att jag har ADHD när det gäller växter men så är det inte. Våra två palmer verkar ha växt ur sin kruka. De behöver mer space och jag älskar ju blommor så nu ska en eller två fina blommor hitta hit. Det är inte så lätt att hitta rätt blommor och växter när man flyttar till ett microklimat.

Gammal bild även nu men kanske blir det en fin dag i morgon med. Gud vad jag hatar detta strul. Fattar nada men kanske får ni se bilder från idag senare.

Utan dramatik

Annonser

Jag struntade i att läsa tabloiderna denna morgon. Ibland orkar jag inte med alla dåraktiga uttalanden och mord. Ska läsa senare tänkte jag. Istället gjorde jag mig klar och tog emot vår nya duschkabin. Vi hade ju tur att få köpa en ny till den lilla toaletten och den är vi supernöjd med. I badrummet som angränsar till sovrummet köpte vi en kabin med hög kant. Av någon anledning trodde jag att någon gång skulle jag vilja bada. Sakna badkaret som vi hade där. Men under de tio år vi haft kabinen har jag inte suttit på golvet en enda gång. Det kan ju bero på att vi köpte ett bubbelbad och behovet av ett badkar blev lika med noll. Men vi har en steamer i kabinen, som för några månader sedan slutade att fungera. Mannen är väl den som saknat att kunna bada ångbastu.

Men nu har den nya anlänt och den har låga kanter, med inbyggd ångbastu. Så mannen har fått ett nytt projekt att hålla på med. För mig blir det ännu enklare att duscha. Den höga kanten var bra när jag hade benet gipsat för då hade jag en stol utanför där benet vilade på. Jag satt på en pall inuti duschen. Nu är det lite krångligt att kliva över den höga kanten, då jag klarar att stå i den.

Ibland är det skönt med lite banala problem som tillhör vardagen, istället för allt elände som sker ute i världen. Det finns en gammal schlager som heter: ”Om tårar vore guld”, och vi är säkert många som skulle vara äckligt rika om det vore sant.

Måndag och…

Annonser

Vissa dagar har man ingen lust att göra något alls. Idag är det en sådan dag.
Trots det har jag tagit hand ✋ om tvätten och traskat runt med hundarna i duggregnet. Ja, det faller pytte pytte droppar 💦 hela tiden . Så bilden på Unkas ljuger . Det var igår solen värmde .
Nu blir vi inomhus resten av dagen . Är ju betala räkningar tid och jag ska försöka börja med det .
Om det inte funkar så är det en dag imorgon också .

Det du inte vill göra idag ,kan du göra imorgon .

Orkar bara inte

Annonser

Du Unkas; jag läser om åskoväder på flera platser i landet. Amän, vadå åska? Här får man vara glad om det kommer en vindpust.
Näe matte, jag orkar inte.

+27 och inte ett moln på himlen. Svårt att greppa det som står om åskväder just nu.
Regn behövs det ju på många håll, men varför ska det bli så våldsamt?
Hoppas de elaka gamlingarna från i morse lugnat ned sig i värmen.

Bankar huvudet i väggen

Annonser

Nu orkar jag inte hålla på med mannens data mer. Får inte in nya virusprogrammet och det gamla fungerar inte heller. Blää… säger jag bara just nu. Får försöka i morgon med ny fräsch hjärna och kanske nya idéer. Känns som att huvudet kokar just nu och jag har inte en enda vettig tanke. Får sätta mig ned vid matbordet och sedan på med en serie. Vi tittar på ”Brothers and sisters” för tillfället och är på näst sista säsongen. Ganska rolig serie som är en bra förströelse på kvällarna. Lite feelgood kan man nog säga, även om vissa avsnitt är deprimerande, då de tar upp cancer och uppbrott. Som livet är i en komprimerad form. Tur att man inte drabbas av allt detta.

Hundarna har fått rediga promenader och jag har faktiskt hunnit med jobbet vid sidan av detta datakrångel. Tur jag har lite simultanförmåga. Men nu har det tagit stopp och jag mäktar inte mer idag.

Så ikväll intar vi viloläge och bara chillar. Perfekt tycker Kuma.

Äntligen orkar jag

Annonser

Min mamma har varit död i snart tio år och när jag hjälpte pappa att städa ur lägenheten, hittade vi flera dagböcker som hon hade skrivit. Jag har haft dem i min ägo ända sedan dess. Men då pappa sade att jag kanske skulle bli arg när jag läste dem så blev jag så osäker på om jag ville läsa vad hon skrivit. Vet ju inte vad det var som pappa trodde jag skulle bli arg över. Under alla år har jag fått en ganska bra bild om vem min mamma var och varför hon var som hon var. En otrygg, osäker och rädd liten människa som bara ville väl. Visst kunde hon säga saker som man blev ledsen över och ibland kändes hon enormt krävande. Men jag har förstått varför hon behövde så mycket uppmärksamhet och erkänsla.

Som barn var hon aldrig önskad och som invandrare till Sverige kände hon sig alltid underlägsen. Sådant präglar en människa i hela ens liv. Hon kom till Sverige från Finland utan några pengar eller vänner. Här tog hon arbete som piga på en bondgård och började lära sig svenska. Mina föräldrar träffades och gifte sig. Efter ett tag kom först min syster och sedan jag. När jag var liten började mamma att läsa in först grundskolan och sedan gymnasiet, samtidigt som hon arbetade som sömmerska. Efter sina studier fick hon ett mera välbetalt arbete som sekreterare och fortsatte att utbilda sig. Hin slutade som biträdande bibliotekarie och älskade sitt arbete på stadsbiblioteket.

Men sina rötter kom hon aldrig ifrån känslomässigt och det gjorde henne så ängslig. Nu när jag börjat läsa dagböckerna, förstår jag att hon ville vara stark för sin familj, men egentligen så var hon inte det innerst inne. Hon ville inte vara en belastning för någon och därför berättade hon aldrig om att hon inte mådde bra. Livet höll på att rinna ur henne när hon äntligen kom ned hit till mig och det gör mig ledsen. Om jag bara vetat, om hon bara berättat för mig hur hon mådde. Jag blir inte arg på henne för det, bara ledsen att vi inte fick mer tid tillsammans. Saknaden kommer aldrig att försvinna, jag har bara lärt mig leva med den.