Resan fortsätter

Annonser

Dag 4 och vi vaknade vid åtta. Är vi redan så utvilade eller bara ressugna? Hyfsat väder med +22 trots molnigt ute. Vi skyndade oss att bli klara för färd mot firman i Trier och påfyllning av gasoltuben. Hoppas att det stämmer. Det gick galant att hitta till firman och ja, vi kunde fylla gasol. Dessutom var det billigt.

Dags att köra in i Frankrike. I reseberättelserna hade vi läst om en ställplats som hette Colmar. Jag hittade den inte i borderatlas, men det finns en plats som heter Colmar les alpes och slog in koordinaterna till den. Lennart förde oss ut ur Trier och mot Luxemburg. Inget konstigt med det för den vägen körde vi året innan. Precis före gränsen fanns en bensinmack, så vi passade på att tanka. När mannen skulle köra iväg kastade han en blick på Lennart och såg att vi hade 94 mil till ställplatsen och det verkade helt orimligt. Jag slog upp borderatlas och konstaterade att det Colmar som finns där var belägen i just alperna och dit skulle vi inte.

Slog upp Strassburg som ligger en bit norr om det Colmar vi ville till. Hittade en ställplats och satte in koordinaterna dit. Tretton mil verkade logiskt och vi fortsatte på A25 som var den väg vi skulle köra enligt kartan. Men när vi körde in i Belgien förstod vi att något var väldigt mycket fel och mannen styrde in på en rastplats. Medan mannen rastar hundarna, började jag leta fram en ställplats jag hittade igår när jag tittade i just borderatlas. Keysersberg dit det var 27 mil och något som vi skulle orka med. Vår gps Lennart säger att vi ska köra en bit fram och sedan vända och köra tillbaka. Vi gör så.

Efter någon timme kör vi in i Frankrike och jag sätter på radion. Landskapet är inte helt olikt österlen, med små kullar och öppet landskap. När vi har 10 mil kvar att köra och efter en kort rastning med lite mat, börjar de små kullarna att bli till väldigt höga kullar och berg. Det visade sig att vi skull köra uppför ett av dem och sedan ned, innan vi kunde köra in på ställplatsen. Här är det plats för 80 husbilar och det står nog ca femtio stycken här nu. Efter att hundarna fått sin mat gick jag ut och fotograferade.

080Det är +28 klockan halv åtta på kvällen, vilket säger mig att det blir en varm natt. Våra grannar är italienare och ja, de hörs om man säger så. Inte nog med det så har de med sig två stora papegojor, en hund, ett par mor eller farföräldrar samt en tös i sex års åldern. Tror papegojorna hörs högst och värst. Men vi är trötta så det ska nog gå bra att sova ändå.

Söndagsmys

Annonser

Första Maj har artat sig väldigt bra. Vi har varit en sväng ut på landet och ätit en god frukost.
Sista rabatten är fnattad och nu ska jag bara sitta på bänken i solen och njuta. Värmen har kommit och Kuma ligger i skuggan. Husse tog fram vattenslangen för att fylla brunnen och Unkas försvann runt hörnet som en avlöning. Han trodde att det var baddags och då gäller det att hålla sig borta. Han blir nog glad när brunnen porlar. Jippiii, den stora vattenskålen är fylld och nu kan man dricka bubbelvatten.
För första gången i år blir man lite svettig i solen. Så härligt. Hundarna har fått sin dos mot fästingar och jag kan koppla av.
Jag har förresten namnsdag hela denna månad. Så det går bra att gratulera när som.

Återställning

Annonser

Nu är jag mycket lättad efter gårdagens strul. Steg upp i morse och huvudet kändes bättre. Satte igång min gamla dator och idag kunde jag göra alla mina ärenden jag hade med bank-ID. Sedan installerade jag det programmet på mannen nya dator och med diverse inställningar fick jag programmet att fungera. Blev så glad att det fungerar på windows 8. Tänkte, att jag borde försöka på min nya med tians windows. Gjorde samma inställningar på min dator och laddade ned Bank-ID. Idag kunde jag installera det och provade att gå in på banken mm. Ja, det fungerar på min också. Blev så glad för min gamla dator verkar vara på väg att lämna in.

Så gott folk nu är allt återställt till det normala. Inte allt förstås. Jag är fortfarande jätteförkyld och pollenallergin frodas samtidigt. Inte det roligaste precis, men det är bara att traggla på.

Jag tar min medicin och näsdroppar, för snart ska vi ge oss ut i pollenland, jag och hundarna. Det är tisdag och för var dag ser jag hur det blir grönare ute och scillan breder ut sig. Ja, så heter de blå blommorna som är som täcken i många trädgårdar. Äntligen börjar färgerna komma tillbaka.

 

 

Lugn onsdag

Annonser

Idag tar vi det lugnt och denna förmiddag kan hundarna äntligen sova. Nellie har varit i höglöp några dagar nu och jag fått vakta på henne.
Den som haft mest jobbigt är Kuma som kvittrat som en kanariefågel. Han har svassat runt Nellie och inte fått någon riktig ro.
Nu har hon äntligen börjat fräsa ifrån och lugnet är åter här.

Som synes är ändan åt rätt håll nu.

Äntligen fredag

Annonser

En vecka är snart till ända och nu blir det kräftpremiär. Jag tycker det är tråkigt att man kan köpa kräftor året runt. Det var roligare och mer spännande när de släpptes först i augusti. Kräftpremiären var en höjdpunkt innan hösten gjorde sitt intåg och naturligtvis skulle man ha kalas. Vi drack mellanöl till kräftorna och åtminstone jag struntade i snapsen. Har aldrig varit så förtjust i starksprit. Nuförtiden går vi aldrig på kräftkalas. Mannen är inte så överförtjust i dessa skaldjur och eftersom vi har tre stora hundar blir vi inte bjudna på kalas heller. Saken är den att vi vägrar att lämna dem ensamma längre stunder. De tillhör vår familj lika mycket som något barn skulle göra. Det avhåller säkert många från att bjuda oss och den andra saken är att vi är inflyttade i byn och inte har några vi umgås med här. Fast vi lider inte av det då det är två rätt introverta personer som hittat varandra. Vi umgås så bra hemma med våra hundar. Det trivs vi med och saknar inte någon stor umgängeskrets.

Nu ska jag se en extra utsändning från svt rapport, om läget i Västmanland och branden. Om de bara kunde få lite regn däruppe. Men regnet faller på helt andra platser vilket känns väldigt onödigt. Just nu ser det ut som att vi får en regnskur här nere. Jag skulle gärna skicka upp lite till brandområdet.

Men det är skönt med lite helg och kanske lite sol. Många fina solnedgångar har vi sett i sommar och här är en av dem.

 

Äntligen är det helg igen

Annonser

Alla har väl väntat på att helgen ska komma och är säkert trötta efter att ha arbetat en hel vecka. Andra hatar när det blir helg och de inte har arbetet att gå till. En gång kände jag som det sista. Varje helg innebar ensamhet och ingen att prata med. Jag bodde i Norrköping och kände ingen mer än några släktingar jag hade där. Efter att min faster och farbror varit så vänliga mot mig när jag anlände till staden, ville jag inte störa dem mer. Jag fick bo hos dem ett par veckor och min faster lyckades genom kontakter, hitta en jättefin lägenhet åt mig. Deras egne barn bodde inte hemma mer och de ville säkert inte ha ett brorsbarn boende hos sig hur länge som helst. Jag var ju ändå vuxen.

Därför höll jag mig för mig själv, när det var helg. Jag promenerade omkring i staden och försökte njuta av allt jag såg. Inuti var jag rätt trasig efter ett jobbigt uppbrott från ett förhållande, så jag var säkert inte den roligaste att umgås med heller. Mina arbetskamrater kanske kände det och bjöd inte med mig alltför ofta. Två eller tre gånger blev jag ändå medbjuden på olika evenemang och då njöt jag verkligen. Vet inte varför det inte blev flera gånger, för de var inte elaka alls. Vi hade trevliga pratstunder på jobbet och de undvek mig inte alls.

Jag flyttade till Göteborg och levde ensam där med. Men den flytten gjorde att jag började trivas med att vara ensam. Då såg jag också fram mot helgerna. Jag njöt av varje stund och försökte ta hand om mig själv. Långa promenader, sköna bad med oljor och på sommaren satt jag på balkongen och bara var. Då började jag få vänner och plötsligt var helgerna uppbokade med olika aktiviteter.

Så ensamheten kan vara ett gissel, men även en gåva. Det beror helt på hur man mår inuti.

Äntligen orkar jag

Annonser

Min mamma har varit död i snart tio år och när jag hjälpte pappa att städa ur lägenheten, hittade vi flera dagböcker som hon hade skrivit. Jag har haft dem i min ägo ända sedan dess. Men då pappa sade att jag kanske skulle bli arg när jag läste dem så blev jag så osäker på om jag ville läsa vad hon skrivit. Vet ju inte vad det var som pappa trodde jag skulle bli arg över. Under alla år har jag fått en ganska bra bild om vem min mamma var och varför hon var som hon var. En otrygg, osäker och rädd liten människa som bara ville väl. Visst kunde hon säga saker som man blev ledsen över och ibland kändes hon enormt krävande. Men jag har förstått varför hon behövde så mycket uppmärksamhet och erkänsla.

Som barn var hon aldrig önskad och som invandrare till Sverige kände hon sig alltid underlägsen. Sådant präglar en människa i hela ens liv. Hon kom till Sverige från Finland utan några pengar eller vänner. Här tog hon arbete som piga på en bondgård och började lära sig svenska. Mina föräldrar träffades och gifte sig. Efter ett tag kom först min syster och sedan jag. När jag var liten började mamma att läsa in först grundskolan och sedan gymnasiet, samtidigt som hon arbetade som sömmerska. Efter sina studier fick hon ett mera välbetalt arbete som sekreterare och fortsatte att utbilda sig. Hin slutade som biträdande bibliotekarie och älskade sitt arbete på stadsbiblioteket.

Men sina rötter kom hon aldrig ifrån känslomässigt och det gjorde henne så ängslig. Nu när jag börjat läsa dagböckerna, förstår jag att hon ville vara stark för sin familj, men egentligen så var hon inte det innerst inne. Hon ville inte vara en belastning för någon och därför berättade hon aldrig om att hon inte mådde bra. Livet höll på att rinna ur henne när hon äntligen kom ned hit till mig och det gör mig ledsen. Om jag bara vetat, om hon bara berättat för mig hur hon mådde. Jag blir inte arg på henne för det, bara ledsen att vi inte fick mer tid tillsammans. Saknaden kommer aldrig att försvinna, jag har bara lärt mig leva med den.