Jag gjorde en rejäl piruett för ett och ett halvt år sedan och eftersom det var ett tag sedan tog jag en bild på foten idag.
Som synes är ankeln inte riktigt som den ska. Rekommenderar inte någon att krossa fotknölarna. Jag kan ju gå bra nu men det tar väl femhundra meter innan det fungerar ordentligt. Vissa dagar då det är kallt, värker det och jag får halta fram.
När vädret är såhär, stannar jag hemma. Trafikverket har stängt av vägar mot Ystad och rapporter om trafikolyckor rasar in.
Men det är inte mycket till utsikt från köksfönstret. Hundarna har kört rejs i trädgården och det är bra att de håller sig varma. Kuma ligger med baken mot elementet och sover nu. Mr J såg ut som en snögubbe när han kom in i garaget.
Vi fick allt på en vecka och jag är glad att det inte var hela februari.
Jag hörde traktorn som äntligen kom och sandade våra gator i morse. Det var -8 och fy så kallt. Nu har vi hamnat på nollgradigt och jag ser asfalten, vilket är en stor lättnad för mig. Jag kan gå till pappa och även till affären. Fortsätter det såhär är jag med på promenaderna igen och allt är som det ska. Solen lyser även idag och smälter bort snön.
Unkas var riktigt glad i morse och det verkade som att han ville hjälpa till att få bort snön. Han gjorde i alla fall tappra försök. Men Kuma gillar inte kylan och lyfte på tassarna. Han ville bara gå in och hade han kunnat så skulle han hellre kissat i duschen. Mr J frös ordentligt om händerna och börjar också bli less på kylan. Nu sitter han i Madame på väg till eller från Svedala, efter lite inköp.
Men Turbo visade inga sura miner, utan lekte glatt med bollen. Hon är duktig på att kasta den själv så jag behöver inte anstränga mig särskilt mycket. När hon var nöjd gick vi in, så att småfåglarna kunde äta sina frön ifred.
Det snöade faktiskt yttepytte lite igår när vi lade oss, men det kom inga mängder. Livet fortsätter sakta här i byn och det kanske är så att det går saktare på landet. Man hinner andas och tänka efter. Ska man handla så rusar man inte iväg, utan stannar upp. Jag brukar se mig omkring när jag går till affären och reflektera över saker och ting. För ett år sedan var det ett måste för mig då mitt ben inte orkade gå så långa sträckor i taget. Nu har jag inga problem att gå långt.
Nu är ju vinden rensad på saker som vi samlat på oss och så fort det blir lite varmare, är det dags för rensning av garaget.
Mr J kom precis hem och berättade att i Svedala var det helt snöfritt och plusgrader. Han sade att det kändes som att han kom från norrland till skåne. Tydligen har det bara snöat här efter kusten. Lite lustigt är det men det är ofta så att vi kan se regnmoln över Svedala och här nere har solen lyst.
Februari är ju årets kortaste månad, men jag har alltid tyckt att den är så lång. Kanske för att man är less på vinter och längtar till våren? Jag är ju född på våren och har alltid tyckt om just den tiden. Sedan har vi ju drömmar och planer som bara väntar detta år. De ligger som på vänt just nu.
Jag fick gnugga ögonen flera gånger när rullgardinen åkte upp i morse.
Det blir inga promenader för mig på ett tag. Mr J har broddar och får gå med hundarna. +-0 ute så det är riktigt halt.
Jag håller ställningen i trädgården under tiden.
Men Kuma tycker inte att det är så roligt att gå runt där med mig och Unkas.
Men Turbo tycker det är jättekul att leka med bollen. Vi var ute en lång stund och jag var riktigt varm efteråt.
Snö är toppen tycker Turbo.
Mina pelargoner blommar och blommar. Jag tittade till dem idag och hoppas att de inte fryser för mycket. Tänker ta några sticklingar när det blir plusgrader igen. Men efter att ha tittat på väderleksprognosen, så verkar snön ligga kvar i ett par dagar till.
Bara det inte kommer mer snö så kan jag väl stå ut i någon vecka. Typiskt februari att stanna upp våren såhär.
Inte speciellt mycket snö som kom igår kväll, men till vår häpnad låg det kvar när vi vaknade i morse. Jag är ju inte speciellt road av att traska omkring på hala vägar efter mitt benbrott. Dessutom är jag ju inte helt ok ännu, då jag fortfarande är svullen runt ankeln och fotknölarna. Därför har jag värk just där ibland när vi är ute och går. Det är även så att jag har längre startsträcka nu, för att få igång foten. Haltar fram de första femhundra metrarna, men sedan brukar det gå bra.
Naturligtvis var det ungar i byns enda backe och åkte pulka, vilket inte Kuma är speciellt road av. Han höll ögonen på dem hela tiden, tills vi var på ett avstånd han tyckte var acceptabelt.
Unkas tyckte att vi skulle fortsätta gå istället för att stanna. Men eftersom han är väldigt klok satte han sig ned så att jag kunde ta ett foto, för då var vi snabbt på väg igen. Det var riktigt härligt väder med sol och svag vind.
Turbo var inte ett dugg intresserad av att ta något foto. Hon spanade ut över fälten för där befann sig några fåglar. Öronlocken var helt stängda och hon struntade i att jag pratade med henne. Hon hade som sagt andra intressen.
När vi kom hem gick jag ut och fyllde på fågelmaten. Idag behöver småfåglarna verkligen hjälp att få mat i sig.
Idag kunde vi låta hundarna vara ute i trädgården en stund på eftermiddagen. Både Kuma och Turbo försvann som två kanonkulor till andra sidan, men Unkas lunkade runt på baksidan och luktade på snön.
Det gäller att verkligen inventera hela trädgården.
Turbo ville leka och ute är det oftast Unkas hon inviterar till det. Men inne är det Kuma som lockar mer verkar det som.
Nu ska det lekas jaga som Turbo älskar allra mest. De var riktigt nöjda när det var dags att komma in. De har sovit mest hela dagen och nu vankas det middag för dem. Vi tvåbenta äter lite senare och blir det gryta för oss. Kan för övrigt meddela att dimman har svept in över byn och nu ser man inte många meter utanför fönstret.
Från rena rama höstrusket, fick vi kyliga vindar och jag använde min mössa för andra gången denna säsong. Men vi var glada då hundarna kunde vara i trädgården utan att se ut som de badat i lera. Igår kväll kom snöblasket.
Ingen trädgård innan sängdags. Mr J gick korta turer med hundarna så de fick göra sina toaletter. All snö var borta när vi gick ut i morse.
Lite snömögel låg kvar på gräset.
Mr J hade en del ärenden att göra på förmiddagen, vilket inte var populärt hos hundarna. Jag gjorde min yoga och de låg och lyssnade efter billjud.
Ett par rejäla regnskurar kom, men vi klarade oss från det när vi gick på eftermiddagen. Bara tassar och magen att torka på hundarna. Nu myser vi i biblioteket och är nöjda efter äggmackor. Hundarna sover.
Idag blåser det riktigt kalla vindar i byn. Känner lite lukten av snö, men det blir väl en överraskning när vi drar upp rullgardinen i morgon. Därför blev eftermiddagens promenad avverkad i väldigt snabb takt. Det gillade Turbo och man såg riktigt hur glad hon var. Vi såg tre hundar på rätt nära håll under vår tur, men idag gav hon dem endast en blick och fortsatte. Så roligt att det går framåt med vår koppelträning.
Kör med lite gamla foton idag för vi hade inte tid att stanna och ta kort. Mr J fick tid på vårdcentralen för att bandagera om sitt pekfinger och därför hade vi också en tid att passa. Hundarna blev ju lite snopna när han stack iväg. Så brukar vi ju inte göra efter våra eftermiddagsturer. Men jag har gett dem varsitt tuggben så de är nog rätt nöjda trots allt.
Detta är en bild från förra året i januari. Jag hade foten och benet i paket, så Mr J fick gå själv med pojkarna. Vi hade ju bara två hundar då. Igår var det två år sedan Nellie fick somna in. Vår lilla virriga plutta är absolut inte glömd. Men jag är glad att vi har vår lilla nya tös Turbo. Så full av liv och glad.
Tyckte inte att det var så kallt i morse, men när vi gick ut senare var det kyligt och vinden bet i kinden. Hade behövt ha handskar kände jag. På morgonrundan var Turbo helt knasig och for omkring som en tok. Kanske var det gevärsskotten som fick henne att flippa ur? Det skjuts ute på åkrarna nu då Mårten Gås infaller i morgon. De stackars gässen lever farligt och riskerar att hamna på middagsborden.
Mr J var och köpte en jacka idag och han fick provgå den på eftermiddagen. Passar bra när kylan kryper närmare våra breddgrader. Varje morgon fyller jag på fågelmataren och sätter ut talgbollar. Efter en stund brukar det vara fullsatt på den restaurangen. Fåglarna behöver lite hjälp nu och jag tycker att det är roligt att se dem äta. Satte upp talgbollar hos pappa också och han tycker att det är roligt att titta på fåglarna.
Just nu önskar jag att vi var flyttfåglar och kunde tillbringa vintern i Spanien. Många husbilsägare rattar nedåt i Europa i slutet av oktober och sedan kan vi följa deras resor via internet. Jag blir så sugen på att också göra det. Tänk att kunna sitta utomhus i t-shirt i november! De slipper is och snö. En del regn råkar de ut för men mestadels är det sol och uppehåll. Man äter billigt och tar dagarna som de kommer. Kanske blir det så för oss om ett år eller så? Vem vet vad livet kommer att föra med sig. Först ska vi landa i vårat icke jobbliv. Sedan kanske vi också kan säga:
Hade tur när jag gick med hundarna, då solen sken. Tänkte nästan byta till en tunnare jacka, men lät bli. Tur det för när jag gick med Kuma blev det mörkt och började blåsa.
Efter att hundarna fått sin middag och fick gå ut i trädgården, blev de lika förvånade som jag.
Unkas sprang ut och sedan in direkt. Sedan satt han i garaget och tittade på mig.
Hela han sade till mig att jag varit dum mot honom. Som om han skulle vilja vara ute i detta väder?
Kuma sprang runt hörnet och sedan sprang han tillbaka in igen. Min lille snögubbe ⛄.
Det är takdropp och solen lyser, vilket är mycket vackert. Men snön ska inte vara här nu. Läser en krönika i Expressen av Cecilia Hagen, som får mig att le och nicka igenkännande. Alla över 60 år dras över en kam och de är bara gamla. Nu skrev jag de och borde väl ha skrivit vi, för jag är precis i den åldern. Nu ska jag inte rapa upp allt hon skriver i sin krönika utan rekommendera alla att läsa den.
Samtidigt ser jag en bybo gå förbi med sin hund. Hon tillhör också de över sextio och har förståndigt satt på sig dubbar på kängorna. Det klickar i asfalten när hon går förbi där asfalten tittar fram i snön. Tyvärr, är vår entré på norrsidan och det innebär att det är skugga och snön/isen ligger kvar. Så även om jag ser hur asfalten är framme där solen når fram så kommer jag antagligen ha problem att ta mig ut. På somrarna är det skönt med skugga just där och man slipper bli svettig när man rensar rabatten där.
Nu är det väl snart Vasalopp igen och för mig är det starten på våren. Den riktiga i min värld. Såg ju att det knoppas vid vårat vagnshjul och tänkte ta bort riset för att blommorna lättare skulle kunna titta fram. Idag är jag glad att jag sköt det på framtiden, för nu är de täckta av snö. Kumas klor är fortfarande lite sköra och han har börjat slicka på en tass. Troligtvis har han fått salt i den och det kanske svider. Nu har vi sprayat med neutox och han slickar inte mer. Desinfektion som dödar bakterier och läker sår bra.
Tror inte någon i vår familj är speciellt förtjusta i snö och vinter.
