Som en vanlig tisdag

Annonser

Vi kör en del småpyssel, precis som vi brukar göra sedan vi blev passionister. Jag har kört igång en maskin med mörk tvätt och väntar på att den ska bli klar att hängas.

Mr J har fäst sladden till lampan över matbordet.

Nu ska stålstången målas och bli svart.

Det blir fint och jag är så glad att den hemska guldplafonden är borta. Även ljuset blir mjukare med denna lampa.

För varje dag känns det som att vi kör ner rötterna i den franska myllan. Igår hade jag en kort konversation med grannen och det var trevligt. Det var om vädret och att vi passade på att tvätta båda två. Inget märkvärdigt men jag har förstått att det ofta är såhär man umgås med sina grannar. Jag är ju inte så slängd i språket än så länge men det är bara att köra på. Jag lär mig nya ord varje dag.

Jag förstår mer och mer det de pratar om på radion. Väderprognoserna förstår jag bra. Jag brukar härma det de säger och det är ett bra sätt att få rätt uttal.

Skryt inte

Annonser

I Sverige är det så fult att tycka att man är bra. Det finns de som försöker hävda sig för att få erkännande. De vill framhålla sig som duktiga och stjäl gärna andras idéer för att framhäva sig. Sådant gillar jag inte och anser att den stackarn har väldigt dåligt självförtroende.

Sedan finns det sådana som Björn Ranelid som på ett väldigt osvenskt sätt berättar vad han åstadkommit och att han faktiskt gjort saker som andra författare aldrig gjort. Jag ser inte det som skryt för att framhäva sig, utan som en stolthet över att ha åstadkommit saker. Jag blir glad över att höra en människa berätta om hur han blivit retad och haft det tufft, utan att vilja kräva sympati. Livet är tufft och någon som upplevt det och gått vidare är stark. Inget beklagande eller gråtande.

Jag ska villigt erkänna att jag haft svårt för herr Ranelid, men eftersom jag kände att jag dömde en man som jag inte visste ett jota om, köpte jag en bok som han skrivit. Språket i den slog omkull mig och jag bara älskar det. I går sändes ett program om denne författare och jag njöt av att höra honom prata. Han behandlar orden så varsamt och beskriver sitt liv så poetiskt. Bara det att aldrig använda slangord är att respektera svenska språket på ett fint sätt. Någon kanske säger att :”jag förstår inte skånska”. Då kan jag upplysa om som invandrad skåning att Björn Ranelid inte talar skånska, han talar malmöitiska, vilket är väldigt lätt att förstå. Lyssna; inga konstiga ord där inte.

För mig är det en gåta att denne författare inte sitter i Svenska Akademin. Han borde väljas in. Så Tack Björn för att du är som du är. Fortsätt skriva som du gör och vi som uppskattar ett vackert språk kommer att läsa dina böcker och lyssna på dig.