Veckohandling idag

Annonser

JR skrattade lite när jag berättade vad min mamma kallade storhandlingen, men han anammade idén om att göra en rejäl handling och idag slog han på stort för nu har vi nog middagar i nästan två veckor. Såhär i coronatider känns det som en väldigt bra strategi. Därför fick Mackan en kort sväng idag och jag pysslade med saker här hemma. Bäddning, dukning för brunch och sedan var det dags att ge lite mat till småknuttarna som vi kallar alla småfåglar som tycker att vår restaurang är bra. Idag bjöds det på talgboll och baguette i finfördelade bitar. De har ju inte så stora näbbar våra gäster.

När serveringen var klar blickade jag ut mot vårat vinfält och nu är det inte många blad kvar på vinrankorna. Den som följer bloggen ser att på en vecka har det hänt lite därute. Om man tittar noga ser man även en traktor vid det nybyggda huset och den for genom fältet senare idag. Klippning av buskarna gissar jag på men kunde inte se någon skillnad efteråt. Fast ett vältränat vinkunnaröga kanske ser det.

Det blev rätt fullt i både kyl, frys och dragskåp när JR lastat ur dagens inköp. Ser riktigt trevligt ut och jag fick apelsiner och clementiner till ny morgonjuice. Kan berätta att ischiasen hållit sig inom rimliga gränser idag och jag har kunnat röra mig hyfsat. Igår innan vi skulle sova var det riktigt djävligt om jag får säga det. En paracetamoltablett hjälpte mig att somna in och när jag så vaknade i morse lite bävande för hur värken skulle vara, blev jag glatt överraskad att den inte var så hemsk. Jag är rätt duktig på att tåla värk och har en hög tröskel så idag har jag varit glad.

Lakanen sattes i tvättmaskinen och hänger och doftar gott i dressingroom. Ett perfekt rum att låta tvätten torka i såhär på hösten/vintern, då det är enligt mig otroligt varmt därinne. Så att JR har sin privata toalett i rummet innanför är perfekt då han är frusen såhär års.

Men annars har jag tagit det väldigt lugnt idag för att inte överanstränga denna sabla nerv som spökar ibland. Tror det hela har blivit värre sedan jag bröt benet. Jag haltar en del men då jag tränar yoga varje dag så har jag inte särskilt ont i ryggen, som sagt så har jag en hög smärttröskel. Mitt mål är att vänster ben och ankel ska bli starkare. Det går sakta men en dag ska jag även kunna cykla har jag bestämt. Jag ska cykla till Super-U på Gamla Bettan alldeles själv. Rätt plan väg dit så jag har stora förhoppningar. Kanske får JR cykla bredvid på sin tesla.

Efter ett par dagar med regn och gråväder blir det lite rufsigt och tufsigt ute i trädgården men det är ju höst. Idag har det varit +18 i skuggan och vi tar tillvara på dessa dagar då det ju är viktigt med d-vitamin enligt forskarna. I eftermiddags ropade JR till mig att komma och titta i köksfönstret. Där på himlen kunde vi se hundratusentals fåglar flyga söderut. Ja, vintern är väl på gång också. Men ännu så väntar åtminstone vi ett tag med att utropa det här nere.

Dagvill

Annonser

Vilken konstig vecka detta blev. Först var det vardag som vanligt i måndags och tisdag då mannen slutade tidigare. Rätt skönt att vi kunde gå bägge två med hundarna efter att det snöat på förmiddagen. Det var ju ingen snö på morgonen och på några timmar var världen alldeles vit. Sedan var det plötsligt helg en dag och jag kunde inte bestämma mig för om det var lördag eller söndag. Idag är det vardag igen och hundarna begriper ingenting.

Ingen ordning på någonting alls, verkar de tycka. Mina rutiner med pappa har blivit ruckade och hans inköp och duschning har jag fått göra innan jag kunnat bara vara. Tycker att jag sprungit hos honom varje dag. Så det ska bli skönt att det blir en normal vecka igen. Härligt med helger men jobbigt att inte kunna slappna av helt.

Det bästa av allt är att nu väntar våren, som med all säkerhet kommer. Jag ser fram mot den bästa tiden på hela året då allting börjar spira och bli grönt. Jag tittar med drömmande ögon ut på vägen där snön ligger som ett kallt täcke över allting. Det har börjat blåsa igen och vi får kyliga promenader idag.

Sedan ska jag sätta nya talgbollar i trädet till alla småfåglar. Jag har några rödhakar och blåmesar som brukar hälsa på och de behöver talg nu.

Här är det krig

Annonser

För tredje gången hittar jag min fågelmatare på gräsmattan. Råkor och korpar flaxar runt omkring och med ilskna steg traskar jag ut i morgonrocken. Nu jädrar ska det bli slut på snyltandet. En ny talgkula i stålställningen och sedan ska den upp på en gren de inte kan nå kulan eller få ned den. Tror jag hittat den och satt fast den så att de inte kan få ned den på gräsmattan.

I triumf har jag stått i köksfönstret och tittat på hur blåmesar ätit av talget. Men jag ropar inte hej ännu, utan avvaktar tills i eftermiddag. Jag ger inte upp och ska gå med segern i topp tillslut.

Väder har vi så det räcker och blir över. Skymtar lite blått emellanåt, men det beror bara på att det blåser som tusan. Mina tankar går till alla djur som rymt från sina ägare och all oro för deras väl i detta väder. Hoppas de har sina skyddsänglar med sig som ser till att de kommer tillrätta.

Ett annat krig jag för är mot alla djurplågare och jägare som skjuter våra vilda djur. Men jag ger igen med ord och via sociala medier. Vi är många som krigar mot dessa och vi ska vinna tillslut.

Förbaskade korpar

Annonser

Jag har hängt upp talgbollar i trädet och de ligger i en ståltrådskula, för att inte skatorna ska sno dem. I morse såg jag hur korpar smaskade på något i gräset och de hade fått ned stålkulan. Jag gick ut och satte upp den i trädet igen, sedan spanade jag genom köksfönstret. En korp satt i trädet och stålkulan gungade ordentligt. Det var den som haft ned den tidigare, men nu hade jag satt upp den på ett bättre sätt. Den flög iväg och nu kan småfåglarna komma tillbaka och äta av talgen. Inte för att jag missunnar korparna mat, men de kan säkert få tag i det på annat sätt.

Det varnas ju för att vintern och kylan är på väg, så jag hoppas kunna hjälpa småfåglarna. De är så utsatta när kylan kommer.

Läste om migranterna som bott i en gångtunnel i Malmö. Idag ockuperar de receptionen i stadshuset i Malmö. Tydligen har de lämnat in en skrivelse och kräver att få prata med Malmös kommunalråd. Det kan ju faktiskt vara så att hon inte haft tid då vi faktiskt har en flyktingström som vi måste ta hand om. Migranterna kräver att få någonstans att bo, men det är faktiskt så att de har hem i sitt hemland Rumänien. De kan inte kräva att Sverige eller Malmö ska ordna bostäder åt dem. Visst är det synd om dem, men de borde åka hem och ockupera sitt kommunhus och kräva bättre levnadsförhållanden. Jag kan inte som EU-medborgare åka till t.ex. Frankrike och kräva att få en bostad.

Jag blir lite irriterad på att deras svenska supporters inte kan förklara för dessa migranter vad det är som gäller för EU-medborgare. Vi kan flytta till vilket land som helst, söka arbete och skaffa bostad. Men vi kan inte kräva att det landets styrande ska ordna allt detta åt oss. De är inte flyktingar från krig, utan migranter som försöker försörja sig på att tigga pengar och då får förlita sig på vår välvilja. Vissa av länderna i EU har förbjudit tiggeri och andra inte. Jag har ingen patentlösning på vad som borde göras, men anser att det är Rumäniens ansvar att ta hand om sina medborgare. Att göra något av medmänsklighet är upp till var och en, men det är ju ohållbart i längden. Dessa människor behöver en långsiktig plan och det kan inte vi hjälpa dem med.

Undrar hur det ska sluta?

Förbaskade tjuvar

Annonser

Jag hängde ut två stycken talgbollar i vårat biggaråträd. Nåväl, det var faktiskt mannen som fick göra det, då jag ville att de skulle hänga så högt upp att inte hundarna skulle kunna nå dem. Inte roligt med remskita i ett par dagar. De hängde och gungade ordentligt i blåsten och jag kom på att det nog inte skulle komma några småfåglar så länge det blåste stormvindar.

Skatorna fick nys på att det fanns godis i trädet och kretsade runt hela dagen. Morgonen efteråt var talgbollarna bort och gröna snören hängde kvar. Först trodde jag att de hade blåst ned, men det låg inte något i gräset. Skatorna har tjuvat bollarna. Nu väntar jag med att hänga ut fler tills det slutat blåsa. När det lugnat sig eller blivit lite kallare ute, om det nu blir det ska jag hänga ut de andra.

För övrigt har vi haft +7 i skåne idag och det är nästan så att gräsmattan börjar växa. Inte alltför hårda vindar har det varit och regnet höll sig borta då vi var ute. Men förkyld som jag blivit rinner näsan ändå. Så jag tröstar mig med att titta i vårkatalogerna och har hittat en stråhatt som jag absolut vill ha. Kanske någon långkjol också och yogabyxor. Vi får se om jag köper dessa. Roligt med lite nytt efter att ha hållit igen under tre år. Har faktiskt inte köpt mer än trosor och bh till mig själv under hela tiden jag drivit mitt företag. I år blir det andra bullar och företaget är avslutat. Jag har sällat mig till de arbetslösas skara. Alla papper är skickade och jag ska se om det finns något jobb för en tant i övre medelåldern.

Orolig är jag inte då pensionen närmar sig för varje år och jag har fullt upp ändå. Man vet aldrig om jag startar något nytt så småningom. Allt är möjligt och man ska aldrig stänga dörrar utan att kika in genom dem.

Inte endast vi vakna

Annonser

Det är verkligen kolmörkt ute om morgnarna nu och man ser vilka som är uppe tidigt. När det är ljust ute syns ju inte det. Eftersom vi bor i en by där det inte finns alltför många arbetstillfällen, pendlar de flest till någon större ort. Tur att avstånden inte är lika stora som uppe i norra Sverige. Där pendlar många flera mil till sina arbeten och får stiga upp väldigt tidigt på morgnarna. Här i byn stiger man nog inte upp tidigare än i vilken storstad som helst, då det inte är så långa pendlingsavstånd. Men det är rätt mysigt att se ljusen tända i fönstren när vi rastar hundarna om morgnarna.

Inte en enda snöflinga har fallit här nere, än så länge och vi har fortfarande plusgrader. Inte ens någon frost på morgnarna har vi. Men vintern närmar sig sakta. I Buffalo, USA har de verkligen fått ordentligt med snö inatt. Människor har t o m dött. Mina tankar går till de rumänska tiggarna som kommit till Sverige. De bor i tältkojor och sitter på gatorna hela dagarna. Nu måste väl kommunerna göra något så de inte fryser ihjäl? Annars får man väl läsa rubriker om att någon dött.

Ska köpa några talgbollar åt fåglarna att hänga i bigarråträdet. Högt upp så inte Unkas når dem och äter upp dem. Det är så roligt att titta på fåglarna när de äter och sitter på grenarna. Kanske kommer vår lilla rödhake på besök igen. Den var här i helgen så jag hoppas få se den igen.