Då var det sol igen

Annonser

En glad fredag då solen lyser upp och allt det grå är borta. Humöret stiger och jag har lätt till ett leende. Hundarna är spralliga och gräsmattan är klafsig efter allt regnande. Leriga tassar efter all lek ute i trädgården, men vad gör det när solen skiner från en klarblå himmel. Mr J dammsugar upp allt hundhår och Turbo springer med och busar med dammsugaren. Nu ska snabelmonstret dö. När den tystnar kommer Turbo med svansen högt och känner sig som en segrare.

Min högerhand värker fortfarande och jag har svårt att ta ett stadigt tag i saker. Detta på grund av den svarta katten som anföll oss igår. Den satt gömd bakom en bil när vi kom förbi och gick till attack precis när vi passerade. Fräste och spottade som ett riktigt monster. Turbo fick tokspel och for runt som tokig. Troligtvis var det då kopplet skadade min hand. Jag var ju oförberedd på att kattrackarn skulle gå till attack eftersom jag hade nästen passerat den med Turbo. Det känns lite bättre idag än igår, så slipper vi katten fler gånger ska jag nog bli bra.

Nu blir det lite kaffe och avkoppling innan vi ska ut på dagsturen. Vi håller hårt på rutinerna och går faktiskt samma väg hela tiden. Tror det är bra för Turbo att göra det ett tag. Hon har blivit lugnare när hon går i kopplet och vi vill att hon ska bli trygg. Vi fick Nellie harmonisk med detta och det verkar fungera bra på Turbo. Det jag jobbar extra på med nu är att få ögonkontakt med henne ofta och prata med henne så ordförrådet ska bli större. Hon pratar väldigt mycket och svara mig med olika små ljud. Hon svarar bra på positiv inlärning och det är skönt för det är ju så vi alltid jobbat med hundarna.

Helt slut idag

Annonser

Efter att ha sanerat huset och tagit mig fram och tillbaka för att ta bort allt bajs, har jag tränat hårt flera gånger. Jag har inte skonat foten något och det har gjort ont. För en stund sedan fick hundarna mat och jag har tänt lampor och donat. När jag tillslut satte mig här i biblioteket var jag svettig och hade ont i foten. Inte klokt hur orken kan gå ned till noll så fort. Tio veckor och jag har inte mycket till vadmuskler kvar.

Jag som gått flera mil varje dag, orkar knappt ta mig från köket till burspråket och sedan till biblioteket. Svetten lackade när jag väl satte mig på stolen. Men jag kör hårt med träningen och foten värker efteråt. Nu har jag vilat en stund efter förra passet och ska köra ett när mannen går med hundarna. Sjukgymnasten sade att jag skulle prioritera träningen framför allt annat, så jag har tagit henne på orden. Nu hoppas jag på resultat om några dagar och faktiskt har tusen nålar sticken inte infunnit sig idag. Har jag fått nervtrådarna på plats?

För igår frågade jag om dessa stick och läkaren på kryckor sade att det var nervtrådar som letade sig fram i foten. Det var skönt att höra och sedan jag börjat med nya övningar har det inte stuckit på samma sätt. Känns lite som ”kontakt” har uppnåtts.

Efter denna helg ska jag kunna gå hjälpligt från köket till biblioteket utan att drunkna i svett. Det är mitt första mål. Nu går jag med hela foten i golvet och försöker lägga så mycket kroppsvikt jag kan på vänster. Är inte riktigt vid full vikt än men en vecka högs och då ska jag vara där också.

Nu kör vi!!! Ja, så är det fredag också!!! Härligt.