Vår vardag

Annonser

Denna så kallade vinter tycks bli en lååång evig höst. Dags för dimma,duggregn och lera igen då. Men vi fick ändå trevliga rundor med hundarna. Tog inte någon bild då vädret inte gav några fina vyer. Fick ingen inspiration .

Vet inte vad som hänt med tv-programmen , men de är inte heller speciellt inspirerande. Något enstaka tittar vi på. Därför har vi tagit fram ”The West Wing” igen och det är nog fjärde gången vi tittar på den. Den är så välskriven och varje gång upptäcker jag nya saker i den. Just nu är den intressant då Trump sitter i stolen bakom skrivbordet i Ovala rummet.

Kan verkligen rekommendera serien som heter Vita huset på svenska. Jag har lärt mig mycket om hur det fungerar i USA.

Vi har tagit det ganska lugnt idag. Jag kan berätta om hur vår dag brukar vara. Vid nio väcks vi oftast av Turbo som hoppar med framtassarna på någon av oss tvåbenta. Sedan får man en puss på näsan av henne. Då vaknar Kuma som börjar prata och ställer sig vid min sida av sängen. En stund med kel, då Unkas kommer upp i sängen och brummar.

Sedan börjar morgongymnastiken med Kuma och Turbo på runda mattan.

Dags för oss att stiga upp och göra oss klara för första hundturen för dagen. I rask takt går vi ca 3 km, då hundarna gör sina toaletter och läser morgontidningen. Frukost när vi kommer hem. Sedan däckar hundarna när vi duschar och småpysslar med tvätt och annat. Dags för en stund vid datorerna och planering av måsten.

Hundarna börjar vakna och nu ska de ut på långrundan som är på ca 5 km eller längre beroende på väder och humör hos hundarna. Hemkomst och nu blir det fika. Det vill säga äggmackor för oss tvåbenta och korv för hundarna. Lite kel småprat och kanske en stunds lek om humöret är på topp. Middagsdags vid fem för hundarna och bus i trädgården med följande toalettbestyr.

Nu kan vi tvåbenta förbereda vår middag och sedan följer en kväll med soffhäng och kel med hundarna.

I stort sett är det så våra dagar förflyter under den så kallade vintern. Men om snön kommer blir det massor av bus i trädgården. Vi får väl se vad vädergudarna vill.

Vardag igen

Annonser

Bara vanlig tisdag idag och en härlig grå himmel uppenbarade sig när jag drog upp rullgardinen. Det hade regnat men var uppehåll och vindstilla. Det brydde vi oss inte om, utan steg ut i allt det gråa. Jag med ett fast grepp om Turbos koppel och Mr J kom efter med Unkas och Kuma. Fick ta av mig handskarna direkt då det var varmt +5 sade min mobil.

Vi har ju ändrat vår morgontur för att slippa skolbarn,hundar och barnvagnar. Det verkar vara ett perfekt drag för vi slapp möta en enda kotte. På eftermiddagen går vi nästan samma tur men ett stycke längre än på morgonen. Totalt blir det lite över en mil per dag. På eftermiddagen går Mr J korta rundor med alla hundarna två gånger, då vi inte vill att de ska ut i vår leriga trädgård.

Positivt var att vi kom på att inga inköp behövs göras denna vecka. Allt vi behöver finns hemma. Ok, Mr J var tvungen att cykla till Matöppet för att köpa ägg. Viktigt för våra mackor med stekta ägg som vi äter till hygget efter hundpromenaden på eftermiddagen. Jag har jobbat lite med att starta min nya almanacka. Det ska föras över alla viktiga händelser och annat smått och gott. Som till exempel när vårdagjämningen infaller. Det är något jag längtar efter.

Julen är över, Nyår har inletts och nu är det dags för Trettondagshelgen. Sedan kör vi mot våren för full fart. Då kommer väl snön i vanlig ordning. Det positiva med det är att hundarna kan vara ute i trädgården och leka igen.

Men idag ser det inte ut såhär. Vill inte ens ta ett foto på eländet. Ny dag i morgon och vips så har första veckan avverkats av januari. Tre veckor kvar. Ja, jag räknar dagar och veckor tills vintermånaderna är över. När de första vårblommorna tittar fram. Jag har ju planterat lökar vid trähjulet.

Söndag

Annonser

Vi började dagen med en lång tur ut på landet och hundarna var naturligtvis glada. Efteråt åt vi en välförtjänt frukost och läste sydsvenskan, som vi köper på söndagarna. Hundarna var ute i trädgården och så hörde vi Turbo skälla för första gången. Hon var där ute själv då de andra två kommit in tidigare. Vår igelkott var på besök och Turbo varnade för det taggiga odjuret som rullat ihop sig i rosenrabatten. Vi beslöt att stänga en stund så den fick lugn och ro. Det var troligtvis det fina vädret och solen som lockat ut den. Den kanske har sitt vinteride under vårat trädäck.

Mörka moln seglade över himlen mot Lund, men de kom aldrig hit. Snart ska hundarna få sin middag och då får Mr J titta om det är igelkottsfritt, så hundarna kan vara ute en stund. Sydsvenskan har Mr J lämnat hos pappa, så han har något att läsa i eftermiddag. Annars är det inte särskilt mycket som händer i byn idag. Det är så tyst och lugnt. Jag har hållit på med Mr J:s läsplatta som verkar en aning trög. Men nu får den ligga tills i morgon för jag orkar inte mer datajobb idag.

Hoppas de nya kopplen kommer denna vecka. Jag har beställt ett nytt till Unkas som är slitet och behöver bytas ut, samt ett till Turbo som just nu fått Nellies gamla. Vi kör ju med tre meters koppel då hundarna har större rörelsefrihet med den längden. Jag ska erkänna att jag inte varit så duktig på att smörja kopplen med läderfett och då torkar de efter x antal år. Men vi har nog haft dem i över tio år så jag ska inte klaga. Läderkoppel är bäst.

Nu tar vi strax kväll och i morgon är det måndag och då har Mr J tio dagar kvar tills frihetstimmen slår.

Första vardagen

Annonser

Dagen började med regn, men sedan ordnade det upp sig. Himlen blev blåare och blåare. Förvisso syns några vita moln men de stör inte nämnvärt. Började med solhälsning före allt annat. Tvättmaskinen går för fullt och kommer att göra det i några dagar.

Min dator ville uppdatera sig, så jag gick ut och rensade rabatten på framsidan. Lika bra att passa på när jorden är så mjuk av allt regn. Tog bort alla semestervattnare ur blomkrukorna och nu är det slut med självservering för växterna.

Efter gårdagens långrunda med hundarna har jag lite ont i benet, men bet ihop och tog ut hundarna på deras vardagsrundor. Ryggen värkte också så den måste jag köra några yogaövningar på. Var tvungen att vila en gång på varje runda. Gick bort till Matöppet för att lösa in pappas vinst. Inga större summor men det vore synd om den frös inne. Den promenaden kändes minsann. Men jag klarade det.

Nu tänker jag inte gå mer idag, endast några steg inomhus. Har gjort alla måsten på datorn också. Nog känns det att vardagen är här.

 

Vardag igen

Annonser

Typiskt sommarväder idag. Åska och blixtar följdes av ihållande regn inatt. Nu blåser det och över himlen drar molnen fram. Lite sol nu på förmiddagen, men jag har tagit långbyxor igen. Hundarna har tagit sovmorgon efter den våta morgonpromenaden. Mannen är på jobbet och jag har precis gjort min yoga. Allt är som vanligt efter långhelgen och så hoppas jag att det får förbli.

Lika oroligt verkar det vara ute i världen. Ett pågående gisslandrama i Teheran och en galning som gjort attacker vid Notre Dame i Paris. Har det alltid varit såhär oroligt eller är man bara mer uppmärksam på händelser nu? Klart är att fler ploppat upp på olika platser och utfört attacker. Precis som man befarat när man tränger in terroristerna i ett hörn. Det är ett krig som är svårt att stoppa och fler oskyldiga får sätta livet till.

Men sommaren är här och snart har alla barn sommarlov. Den blomstertid nu kommer sjungs lite här och där, för att följas av Idas sommarvisa. Barn uppklädda lämnar skolorna och studenter skrålar för full hals. En del åker bort till släkt när föräldrarna fortfarande jobbar. För en del som haft tur börjar första arbetsdagen i livet.

Hösten känns avlägsen och den behöver vi ju inte tänka på nu. Nu väntar vi på nästa storhelg, midsommar som innebär sill och färskpotatis, med jordgubbar och grädde som efterrätt. Usch, vad deppigt detta inlägg blev. Måste liva upp mig nu med något roligt.

Några tankar

Annonser

Idag känns det som att jag kan samla tankarna bättre och känna både glädje och sorg. Glädje över alla i Räddningstjänsten som gjorde en enorm insats i fredags. Glädje över att stockholmarna visade att de ställer upp när det gäller. Sorg över att det överhuvudtaget skedde och de människor som dog och är skadade. Kanske ligger några och kämpar för sitt liv nu och riskerar att få men resten av sina liv, om de klarar sig. Det är så sorgligt när ett liv tas i förtid. Så plötsligt och oväntat. Något som är en vardaglig händelse vänds till något helt annat.

Denna underbara vårdag och ändå inte. Politikerna har fått sig en tankeställare och jag hoppas det kommer några bra saker från dem, som åtminstone kan försvåra att det händer igen. Men vi lever i en tid där olika extrema falanger är ute efter att skrämma och skada.

Läste att attentatsmannen hade ett utvisningsbeslut hängande över sig och något sådant kan få droppen att rinna över. Hatet växer och så utför man något mot det land som vänt ryggen mot en. De bryr sig inte om vilken religion du har eller vem du är.

Livet är skört och vi måste ta hand om varandra. Vara vaksamma mot extrema åsikter från alla håll och hjälpa till att förebygga terrorn. Tyvärr, kommer det att hända igen och frågan är bara var och när. Vilket land och stad kommer att drabbas härnäst? Det är hemskt att tänka så, men jag är nog inte ensam att göra det.

Idag ägnar jag mina tankar åt den stad som nu har drabbats.

Tisdag i januari 

Annonser

Gammalt foto och nu i svart /vitt. Kallt ute idag med och hundarna är måttligt förtjusta. 

Jag tvättar kläder och torkar andra. Smöret är slut hemma, så mannen får köpa hem mer. Så intressant är vår förmiddag. 

Väntar fortfarande på besked om pappa och ett mail till mig. Hoppas de kan ordna så pappa får komma till byn. Han vill det så gärna. 

Nu ska jag skriva en stund. 

Vardag igen då

Annonser

Helgerna bara rusar förbi och plötsligt är det vardag igen. Min fot känns lite överansträngd idag så jag får ta det lugnt. Försökte ha på mig andra skor nyss när jag gick ut för att lägga in en ny talgboll i stålvajern. Fasen vad ont det gjorde i foten. Det var ingen lyckad idé. Så för närvarande har jag inga skor för utomhusbruk. Får vänta tills svullnaden är borta. Nu är det ankeln som är tjock och här gäller det att träna den ordentligt varje dag.

Hundarna kanske blev besvikna när jag bäddade sängen, men för oss människor är det trevligt. Nu när det blivit plusgrader ute, drar de in smuts och jag vill skydda våra lakan. Nu har vi ett quiltat täcke som överkast så de kan ligga mjukt och varmt ändå. Jag fick lite ont i ryggen men det fungerar ändå. Kan ju vila efteråt.

Jag har kört tvättmaskinen och torkat lakanen som jag tvättade igår, så det enda måste jag har kvar nu är att vika dem och lägga in dem i skåpet. För mig känns det bra att kunna göra en del vardagssysslor och underlätta för mannen som har varit dubbelarbetande i många månader sedan jag skadade foten.

Livet går sakta mot den normala vardagen, men det är en bit kvar.

Dagvill

Annonser

Vilken konstig vecka detta blev. Först var det vardag som vanligt i måndags och tisdag då mannen slutade tidigare. Rätt skönt att vi kunde gå bägge två med hundarna efter att det snöat på förmiddagen. Det var ju ingen snö på morgonen och på några timmar var världen alldeles vit. Sedan var det plötsligt helg en dag och jag kunde inte bestämma mig för om det var lördag eller söndag. Idag är det vardag igen och hundarna begriper ingenting.

Ingen ordning på någonting alls, verkar de tycka. Mina rutiner med pappa har blivit ruckade och hans inköp och duschning har jag fått göra innan jag kunnat bara vara. Tycker att jag sprungit hos honom varje dag. Så det ska bli skönt att det blir en normal vecka igen. Härligt med helger men jobbigt att inte kunna slappna av helt.

Det bästa av allt är att nu väntar våren, som med all säkerhet kommer. Jag ser fram mot den bästa tiden på hela året då allting börjar spira och bli grönt. Jag tittar med drömmande ögon ut på vägen där snön ligger som ett kallt täcke över allting. Det har börjat blåsa igen och vi får kyliga promenader idag.

Sedan ska jag sätta nya talgbollar i trädet till alla småfåglar. Jag har några rödhakar och blåmesar som brukar hälsa på och de behöver talg nu.

Redan jultrött

Annonser

Jan kan erkänna att nu är jag rätt trött på julmaten och julen. Allt liksom regnade bort och nu vill jag bara ha det överstökat. I morgon startar sista vardagarna på detta året och tyvärr har byns klädaffär börjat sälja de förbannade smällarna. När vi var ute och gick med hundarna idag hördes de första smällarna. Jag har aldrig begripit hur en klädaffär kan få tillstånd att sälja fyrverkerier. Tror inte att de kontrollerar vilka som köper eller hur gamla de är. Knappast några artonåringar som smäller av sina fyrverkerier en vanlig söndag eftermiddag.

Alltså startar årets djävligaste vecka om man är hundägare. För att inte tala om alla katter och vilda djur som blir skrämda. Förra året var det relativt lugnt och det kan bero på att djurägarna i byn har blivit fler än tidigare. Fler som säger ifrån och inte köper smällare. Vi kör med hög musik och fördragna gardiner på nyårsafton. Tur att våra pensionärer är halvdöva. De hade kanske inte uppskattat att höra Elvis vråla ”Are you lonsame tonight”, för allt vad högtalarna tål. Jag kan tala om att vi har en gammaldags stereo med bautahögtalare så resurser har vi att överrösta smällandet. Nu är det ju så att vi gärna vill kunna prata efter ett tag och sänka ljudet, men dår är det naturligtvis någon djävla idiot som vaknat försent och missat tolvslaget. Den siste idioten är inte född ännu. Inte i denhär byn i alla fall.

Så just nu gläds vi åt tystnaden ett tag till.