Men vi sitter i kontoret nu ikväll till hundarnas förtret. De vill helst att vi sitter stängda i sofforna i vardagsrummet.
Men nu måste vi ordna en lägenhet till pojken på närmare håll till hans jobb.
Han är lite för långt borta just nu.
Bara att surfa runt och leta för oss.
Sedan någon vecka tillbaka har någon som tydligen ser mig som konkurrent, rivit ned mina rivlappar i vår närbutik. Det började först med att människan satte sina felstavade A4 sidor framför mina. Klart jag tog bort den och nästa gång var min ena lapp borta. Ja, sedan har det fortsatt på det sättet ett tag och idag råkade jag åka till närbutiken och gissa vad? Klart att min lapp var borta och skitstöveln hade satt upp två av sin felstavade A4 sidor med tejp. Jag rev ned dem såklart, men hade ingen ny av mina med mig så jag satte inte upp någon. Nu efteråt känns det bra för nu vet inte människan vem som river ned lapparna. Jag ska göra en panglapp till i morgon och sätta upp den på ett strategiskt ställe. Har fått lite nya att sätta upp från huvudkontoret så det blir bra.
Jag har kollat upp det sk företag som river ned lapparna och det existerar inte. På adressen finns ett namn som har ett företag inom ljud-och musikproduktion. Tydligen använder människan sig av dennes företag och eftersom mobilnummret verkar vara ett kontantkort så är det ingen seriös person. Jag har mina misstankar om vem eller vilka det kan vara och ska luska lite mer.
Tydligen är jag en allvarlig konkurrent till honom/henne och det tycker jag bara är bra. Men tyvärr är det jag som kommer att gå segrande ur denna strid. Som mannen sade i helgen, nu är det krig. Haha… Jag är inte rädd för oseriösa människor och har ett marknadsföringskoncept som gör att jag vinner i längden. Förresten så anser jag att det finns plats för alla aktörer och den som inte kan acceptera att det finns andra, kommer att ha det svårt i framtiden. Men det gäller att lära känna sina konkurrenter och det håller jag absolut på att göra. Jag kommer att bli störst i skåne och det kommer alla andra att bli varse.
Idag möttes jag av en nyhet på svt som gjorde mig och säkert många andra glada.
Sveriges enda skola för vårdhundar, som förövrigt ligger i skåne, examinerar ut sin första grupp i dagarna. Detta har blivit ett erkänt yrke nu och de vars hundar gått denna kurs, kan börja arbeta.
Det är nämligen så att det händer något magiskt med människor när de får köra fingrarna genom en mjuk päls. Allrahelst om de är dementa.
Jag är den första att skriva under på att det är en skön känsla att kela med en hund. Varje morgon vill Unkas ha en stund då vi kelar och han tuggar på ett ben. Lite tugg och så njuter han en stund. Det varvar vi tills han inte orkar hålla ögonen öppna.
För mig finns det inget bättre sätt att börja dagen på. Jag blir lugn och harmonisk.
Nu finns det de som är allergiska och naturligtvis ska det finnas avdelningar som är fria från djur. Men tänk så mycket de går miste om. Jag tycker synd om dem.
