Jag har gjort mitt företags första faktura och lite annat pussel. Fått faktura på min annons som ska bli betalad i morgon. Ska även sätta in en del papper i pärmar och nu känns det som att det blivit lite struktur i allt.
Min förkylning blir inte bättre så jag hoppas att det blir bättre med sömn inatt.
En ny dag i morgon med besök hos pappa och förhoppningsvis en del jobb också. Ny dag med nya uppdrag. Jag vill ju så mycket.
Ni har säkert hört en hel del om denna frivilligorganisation underde senaste dagarna. Sex vanliga människor har startat kedjor av andra frivilliga för att leta upp personer som försvunnit. De har haft stor framgång och senast var då de hittade den lilla flickan i Örgryte som aldrig kom fram till skolan. På ett litet ögonblick samlade de en stor mängd av människor som gav sig ut och letade efter henne. De samarbetar med polisen och gör inga ingripanden själva. När de hittar någon kontaktar de polisen som får ta hand om det hela.
Jag kan inte annat än beundra dessa eldsjälar som offrar sin fritid för andra. Det är inte alltid de funnit en saknad vid liv, men det har ändå varit en lättnad för de anhöriga att få visshet och att kunna göra ett avslut. Att få sörja på riktigt och veta var den saknade befinner sig är bättre än att sväva i ovisshet.
Nu har just denna rörelse vuxit sig långt utanför Göteborg där den startade och finns på många platser i Sverige. Det ska vi vara väldigt glada över. Nu är chansen större att människor hittas vid liv eller åtminstone så att de anhöriga slipper lida mer än de ändå gör. De finns på facebook och det är bara att leta upp sidan och gå med. Ju fler som gör det är chansen att förhindra övergrepp mm. Alla kan bli vardagshjältar.
Vi lade oss igår kväll med gott mod och sedan kunde jag inte somna. Jag låg och väntade på att strömmen skulle brytas. Tio minuter över elva sade det plopp och fläktarna slutade att gå.
Jag har lock i öronen och hade ett sus i huvudet när allt blev så tyst. Jobbigt är det men med kringljud från maskiner och annat är det ok.
Vid tvåtiden hade vi somnat och då kom strömmen tillbaka. Min wakup-klocka började lysa och innan jag i mitt yrvakna tillstånd lyckats släcka den, var jag klarvaken.
Bägge hundarna hade klämt in sig mellan oss och jag hade några ynka centimeter att ligga på. Det var både trångt och varmt. Efter en del bökande och krångel kunde vi somna om.
När mobilen ringde i morse, kändes det som att jag just somnat.
Inte en optimal natt och inget jag vill uppleva igen.
