Min rygg är av känns det som. Jag har placerat ut allt granris i blomlådorna och de pottor där växterna är döda. Det blev lite att sätta runt postlådan också och nu är ljuslyktan ute på trappan med kransen på dörren. Låter kanske väldigt juligt, men det är väldigt lite som jag ändå känner för att ha inför denna tråkiga årstid. Lite som kan pigga upp i det mörker vi har just nu. Det som knäckte ryggen var att jag började sopa rent på trappen. Vi har en lönn tvärs över gatan och när det blåser får vi alla löv på vår trapp. Efter allt regn och dimma ser de inte särskilt fina ut och idag bestämde jag mig för att återbörda alla löv till andra sidan gatan. Det är likadant på garageuppfarten och när jag samlat ihop allt där, ville inte ryggen vara med längre. Mannen tog över och nu är vi två stycken med kassa ryggar.

Efter att jag torkat golven ska jag och mannen ta ett helande bubbelbad oc sedan somnar vi säkert i soffan. Inte precis den lördag vi hoppats och väntat på hela veckan. Men det är så mycket man vill och så lite tid över att göra det. Nu är det i alla fall gjort och jag känner mig nöjd. Typiskt den svenska luthernska andan. Man ska vara nyttig hela tiden och får inte lata sig. Men i morgon tänker jag inte göra många knop, utan bara ta det väldigt lugnt. Kanske arbeta lite med företaget, men det är inget måste i nuläget.

Snart kväll fast man kan tro att det redan är det så mörkt som det är ute nu.