Min pappa ringde nyss och berättade att hans syster, min faster dött. Hon var visserligen rätt gammal, 97 år. Men det känns ändå konstigt. Hon har ju alltid funnits där och av någon konstig anledning har man inte ens funderat på att hon kunde dö.
Pappa var rätt skakad och det måste kännas hårt när ens syskon försvinner. Nu har han en bror som är äldre än honom och kanske känner han att det kan vara hans tur snart.
Jag vill bara krama om pappa och säga att jag älskar honom.
Det är aldrig lätt när döden kommer så nära.