Precis som jag trodde

Annonser

Byborna här är lurade av telia. De erbjuder till en kostnad av ca 20.000 kr att dra fiberkabel i gatan utanför huset. Vill man ha det indraget i sitt hus kostar det ca 500 kronor metern, allt som de gräver upp eller förstör får man själv bekosta och iordningställa. Gräver de sönder ett rör får man själv bekosta skadan. Först när man skrivit på kontraktet kommer de och gör beräkningar hur mycket det kommer att kosta, förutom de skador de gör. Har man ett staket river de det och sedan får man bygga ett nytt själv, eller en häck osv.

Idag läser jag i lokaltidningen att en grannkommun också gräver ned fiberkablar. Där är totalkostnaden 15.000 kronor inklusive indragning i huset. De återställer trädgården och abonnemanget med det bolaget gäller två år, sedan kan man byta om man vill. Man kan även få rot-avdrag för kostnaden. Min undran är att kan de erbjuda ett sådant pris borde väl även telia kunna göra det.

Telia är duktiga på att ta betalt och sedan skära ned på det man får för pengarna. Kommer ihåg deras hutlösa kostnader när man ville flytta sitt telefonabonnemang. Fler tusen kronor bara för att de skulle trycka på en knapp.

Jag har ju alltid trott att det kommer fler aktörer och nu vet jag att det kommer. Gör det inte det så tänker vi ändå inte ha något med telia att göra.

Funderar på tänder

Annonser

När jag var liten fick jag lära mig att borsta tänderna och vi hade fluortant som kom på lektionerna. Hon var inte populär, men vi barn gjorde som hon sade. Det jag tyckte var värst var att det var så stor klunk man skulle ha i munnen. På slutet av minuten vi skulle gurgla gjorde det ont i kinderna. Vi hade fri tandläkarvård och dit blev vi kallade en gång om året. Jag har starka tänder och har aldrig lagat ett enda hål. Kanske är det lite fluortantens förtjänst.

Mina föräldrar hade lösgommar i överkäken. De var barn under andra världskriget och hade ingen fri tandvård. Ingen fluortant heller. Jag trodde att jag också skulle få lösgom när jag blev stor. Trodde att alla vuxna hade det och att det inte var något konstigt alls. Min farfar hade två lösgommar som han lade i ett glas vid sängen varje kväll. Jag tyckte att det såg lite läskigt ut. När jag fick tandställning vid tolv års ålder kände jag mig lite som farfar. Men min mun sjönk ju inte in som hans och jag kunde fortfarande prata fast tandställningen inte var i munnen. Farfar såg ut som en helt annan när gommarna var ute ur munnen.

Idag rusar tiden mot pensionsåldern för mig och jag har ännu ingen lösgom. Inte ens någon stifttand. Några hål har jag inte heller och en tandhygienist sade att jag aldrig kommer att få det. Jag gick till en sådan och av henne fick jag bra råd hur man sköter sina tänder. Det var bra råd för som sagt ingen lösgom i min mun.

Nuförtiden kommer det ingen fluortant på lektionerna, men barn upp till arton års ålder får fortfarande fri vård. Jag undrar hur många som ens tänker på att gå till tandläkaren efter det? Det är kostsamt och tär hårt på kassan om man ska laga hål mm. För att inte tala om när man behöver reglera tänderna som växt fel eller behöver tandställning av någon orsak. Kommer de barn som växer upp idag ha lika bra tänder eller blir det lösgommar? En dag står de i badrummet med sin lille son eller dotter, som förundrat tittar när de tar ut gommen för att göra rent den. Den lille parveln tänker kanske som jag att så blir det när man blir stor. Man får lösgom först i övre käken och när man är riktigt gammal även i den nedre.

Men varför har inte mormor/farmor eller morfar/farfar lösgommar? De är ju jättegamla. Kanske dags att be fluortanten komma tillbaka i klassrummen?