Dagen idag

Annonser

Ett ihärdigt duggregn följde oss på hundpromenaderna idag. Tror gångtakten var näst intill trav för alla hundarna. Jag drog upp huvan och bet ihop tänderna. Med jämna mellanrum var vi tvungna att stanna så jag kunde torka rent glasögonen. Om någon ringt mig eller kommit fram till mig och försökt sälja vindrutetorkare till glasögon, så hade jag köpt direkt. Aldrig att jag hade skrattat åt en så dum idé. Det hjälper nämligen inte med att ha keps när regnet kommer från sidan.

Med regnvått hår tog jag SuvEllen på en tur till Ica. Pappa hade gett mig en lista med saker han ville ha hem. Stannade en stund och pratade med honom, och han berättade att min svåger åkt in på sjukhuset. Men visste inte vad som hänt. Ena sonen hade ringt och de ska höras i morgon. Kanske blir min syster lite spakare nu då hon märker att livet är väldigt skört. Hon har alltid ångat på som att hon var odödlig. En kall människa som vände vår mamma ryggen. Jag orkar inte ha kontakt med henne efter det. Hon ringer aldrig pappa, utan det är min svåger eller den äldste av hans söner.

Vi tar hand om varandra här nere i skåne. Varje dag är en gåva och inget är för besvärligt. En dag har jag ingen pappa att åka och handla åt. Därför känns det inte som något jobbigt trots att vädret kan göra att allt tar mot ibland. Jag skulle aldrig säga nej till pappa.

Men nu:

high five

Jobbcoachen tipsar

Annonser

Idag ska jag leka lite jobbcoach. Detta för alla som ännu inte fått in en fot på arbetsmarknaden eller sorterats ut av olika anledningar.

Många säger att de inte är politiskt intresserade och att politikerna ändå inte bryr sig. Men allt vi gör eller använder oss av varje dag har ofta ett politiskt beslut bakom sig. Skolan,förskolan,arbetet och hur vi tar oss till dessa platser. De som inte har arbete måste gå till arbetsförmedlingen ( vilket är ett missvisande namn på denna instution), men som politikerna bestämt hur de ska arbeta.

Allt detta känns ofta som en stor mur, där det inte finns ett enda hål att ta sig igenom. Men det går att ta sig in och sedan ut på andra sidan. Det finns oftast en fråga som engagerar varje människa. Jag skulle gå denna väg om jag inte var i slutet av min arbetskarriär.

Om jag var ung skulle jag gå med i ett politiskt ungdomsförbund. Stopp, tänk inte tråkigt för detta är en inkörsport till ett arbete. Jag skulle gå med i något av de stora partiernas ungdomsförbund. Gärna i något av de som har chans att komma i regeringsposition eller sitter i regeringen. I ungdomsförbunden kan du rikta in dig på just det som intresserar dig och verkligen förkovra dig i det. Du har chans att komma i kontakt med företagare i olika sammanhang och även politiker. Alltså skapa ett bra kontaktnät.

Samma gäller för någon som är lite äldre. Gå med i ett parti och försök hamna i olika utskott som behandlar just det du tycker är viktigt. Åk på kurser och var med i debatter. I början behöver man inte säga så mycket, utan mest lyssna.Men se till att ditt namn finns med på deltagarlistorna. Ofta är kurserna gratis och du får chans att komma i kontakt med fler människor.

För att riktigt komma upp i smöret måste man flytta till Stockholm och rikta in sig på partierna där. Här gäller det att se vem man ska hänga på. Den som är blivande partiordförande eller kanske den som redan är det. Plötsligt får du en betald tjänst och en lön. Vill du fortsätta är det bara att köra på. En dag sitter du kanske i något utskott i riksdagen eller blir erbjuden en bra tjänst i något företag.

För den som har arbete föreslår jag att engagera sig i ett fackförbund. Gå alla kurser och utbildningar. Ditt namn ska finnas med så mycket som möjligt. Se bara på hur det gått för Stefan Löfven. Från svetsare till fackordförande och vidare till orförande för Metall. Nu statsminister. Vad tror ni han har för utbildning från början? Nej, bara ett engagemang för vissa frågor som han förkovrat sig i under åren.

Jag ska ge ett annat exempel bland alla som riktat in sig på just politiken är: Victoria Palm. Hon sitter i olika utskott i riksdagen idag och är suppleant i verkställande utskottet hos socialdemokraterna. I unga år gick hon med i ssu och sedan i själva partiet. Blev sakkunnig hos Mona Sahlin och hamnade i riksdagen. Utbildningen hon har är som barnskötare och det har hon jobbat med i tre år i sitt liv. Idag har hon en betydligt bättre lön än som barnskötare. Hon är i trettioårsåldern och kan sluta som politiker med en väldigt bra pension. Men vill gärna bli generaldirektör för ett statligt verk som har hand om barn- och ungdomsfrågor. En tjänst som regeringen alltid tillsätter. Det är i mina ögon en hyfsad karriär.

Detta är bara ett litet tips för alla er som inte har ett cv som imponerar på arbetsgivarna. En dag kanske det är just du som är arbetsgivare, trots din magra utbildning. Jag tror att detta kan vara en bra väg att gå för att få ett arbete av något slag.